Peter Ternström: Det här blir det nya normala

Va? 0–300 på nio sekunder i en familjebil? Absolut. Låt mig förklara.

Peter Ternström: Det här blir det nya normala
Rimac Neveras prestanda är extrema. Fast inte så länge till, tror vår krönikör.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Noll till trehundra kilometer i timmen på nio sekunder. Sug på den. Detta är den vansinniga accelerationen i den kroatiska hyperbilen Rimac Nevera. För att åstadkomma detta har den 1 914 hästkrafter och 2 200 newtonmeter i vridmoment. Toppfart? Strax över 400 km/h. Räckvidden är faktiskt inte så tokig – Rimac uppger 650 kilometer innan det är dags att ladda batterierna. 

Batterierna? Du läste rätt. Det här är en helt eldriven hyperbil. Ingen hybrid. Bara elmotorer och batterier. 

Tycker du det är imponerande siffror? Du är inte ensam. Bilen har redan testkörts i tv-program och jämförts med SF90 Stradale, Ferraris hybridbil med ungefär 1 000 hästkrafter. Resultatet? Ferrarin blir förnedrad. En kroatisk elbil slår alltså det senaste monstret från Maranello – med hästlängder. 

Accelerationen är så bisarrt våldsam att en del upplever extremt tunnelseende och att det svartnar för ögonen. Har du lågt blodtryck och blir yr i skallen när du kliver upp ur sängen avråder jag dig från att trycka gasen i botten. Risken är att du förlorar medvetandet. 

Noll till hundra går på strax under två sekunder. Just två sekunder är en magisk gräns som blir svår att slå. Oavsett hur många hästkrafter och hur mycket vridmoment du kan leverera till hjulen är det nu däckens fäste som sätter begränsningen. Du behöver ha varma specialdäck för att accelerera snabbare. 

Häftigt? Ja, åtminstone just nu. Den prestanda som du läser om här kommer inte klassas som extrem särskilt länge till. I slutet av årtiondet är min bedömning att detta är det nya normala. 

Va? 0–300 på nio sekunder i en familjebil? Absolut. Låt mig förklara. 

Någon gång under 90-talet var jag inne på Lars Bengtssons TV och HiFi på S:t Eriksplan i Stockholm. De hade fått in den första plasma-tv:n till butiken. Jag och ett dussin andra kunder beundrade den fantastiska platta apparaten. Jag tror det var en Philips, men jag kommer inte ihåg. 

Priset var 180 000 kronor. Bilden var inte ens bra, den var rätt mjölkig och trist. Tv:n sålde dock slut redan samma eftermiddag. 

Bara tre år senare kostade en dubbelt så bra plasma-tv 30 000 kronor. Då slog jag till. På tre år hade alltså priset gått ned 80 procent, samtidigt som prestandan var dubbelt så bra. En rätt häpnadsväckande utveckling. 

Jag tror exakt samma sak kommer att hända med elbilar. Rimac Nevera kostar tjugo miljoner kronor. Följer vi trenden som i exemplet med plasma-tv:n är samma prestanda tillgängliga för två miljoner kronor om fem–sex år. Ytterligare några år senare, i slutet av seklet, är tekniken så billig och utbredd att den är tillgänglig även för familjebilar i segmentet premium för under en miljon kronor (eller motsvarande). 

Framtidens Mercedes-AMG E 63, BMW M5 och Audi RS 6 är då helt eldrivna och gör 0–300 på under tio sekunder från fabrik. Någon som vill slå vad med mig? 

En sak till. Det uttalas inte "Rimak". Det korrekta uttalet är "Rimats". Nu vet ni det!