Den här texten är en kommentar till vårt test av Hyundai Ioniq 5 RWD och Skoda Enyaq iV 80.
Likt många andra har jag börjat fundera på att skaffa en elbil. Min Passat laddhybrid tjänar mig bra, men det elektriska har givit mer-smak. Nu när utbudet blivit hyfsat stort finns det inte längre någon anledning att vänta.
Skoda Enyaq var den första elbilen som gav mig en tydlig köpimpuls. Sedan kom Hyundai Ioniq 5 som lockade med snabbare laddning och 800-voltsteknik. En bil som på pappret känns en halv generation modernare än Enyaq.
Förväntningen var stor när jag äntligen fick provköra Ioniq 5, men det räckte med att öppna bakluckan för att helt utesluta ett köp.
Som alla vet har suvtrenden gett oss bilar som är större på utsidan och mindre på insidan. Med rena elbilar finns det en chans att skapa något nytt och smartare. Det sker också delvis. När det inte längre behövs en massa plats för en stor förbränningsmotor, växellåda och avgassystem kan kupéutrymmet växa.
Men genom bilmodets krav på kraftigt sluttande bakluckor går en massa utrymme som man hade kunnat ha nytta av till spillo.
Ioniq 5 är långt ifrån ensam om att följa trenden. Kia EV6, som delar plattform med Ioniq 5, är ännu mindre praktiskt lagd. Ytterligare ett exempel är Nissans kommande elbil Ariya – 4,6 meter lång, rymlig kupé, men med minimal koffert.
Här i Norden styr vår aktiva fritid ofta valet av bil. Jag är knappast ensam om att vilja ha plats för byggvaror till fritidshuset, platta paket från Ikea och hela familjens packning till fjällresan. Andra kan behöva plats för hundbur eller barnvagn.
Skoda Enyaq bjuder inte på lika spännande teknik som Ioniq 5, men det är en förnuftig bil som inte slösar nämnvärt på utrymmena. Under insynsskyddet ryms en barnvagn i det lådformade bagaget. Och vill man lasta maximalt är taket högt och bakrutans lutning modest.
Enyaq är bilen som funkar i mitt medelsvenssonliv.