PROV: Tesla Model Y Performance – mot strömmen

Premium Officiellt finns det än så länge inga Tesla Model Y i Europa. Vi har dock lyckats få tag i ett amerikanskt exemplar och var självklart tvungna att provköra den!

PROV: Tesla Model Y Performance – mot strömmen
Model Y delar två tredjedelar av tekniken med lillebror Model 3.

Pruttkudde – hade någon mjukvaruutvecklare hos en tysk biltillverkare föreslagit en sådan idé hade denne i bästa fall blivit degraderat till att programmera sätesvärmemenyer för resten av sitt yrkesverksamma liv.

Hos Tesla tyckte man däremot att idén var hysteriskt kul och implementerade den därför i nykomlingens undermenyer. Därmed kan man alltså få bilen att fjärta vid olika tillfällen om man känner för det. Barnsligt? Absolut. Irriterande kul? Det också. I grunden är vi ju alla förvuxna barn som någonstans djupt inom oss uppskattar kiss- och bajshumor.

För Tesla å andra sidan är en sådan funktion ett statement att man inte tänker simma med strömmen. 

Inte att vi inte hade fattat det innan dess, men okej. Låt oss ta en närmare titt på den här elbilen som är mer sällsynt på Europas vägar än till och med en Bugatti Chiron men som märkligt nog känns väldigt bekant.

Den rödlackerade (Red Multi Coat) suven ser nämligen ut som en uppblåst Model 3, är 18 centimeter högre, sex centimeter längre och sju centimeter bredare än sitt syskon. De ökade yttermåtten ger Model Y en utrymmesfördel på tio procent jämfört med sedanen om man får tro Teslas officiella uppgifter.

Känner man Model 3 känner man Model Y. Även nykomlingen har den knapplösa, stilrena looken som man antingen älskar eller hatar.

Model Y delar dock mer än endast utseendet med lillebror, hela två tredjedelar av samtliga komponenter. Det märks inte minst på insidan då nykomlingens pekskärmsdominerade cockpit är en exakt kopia av sedanens.

Följaktligen är handhavandet detsamma och därmed styr man musiken, navigationen och laddningsfunktionerna lika enkelt och intuitivt som i Model 3. Å andra sidan är de mer klassiska funktionerna som belysning och färddator lika krångliga att sköta och det leder gärna uppmärksamheten från vägen. 

Självklart är även drivlinan densamma vilket i Performanceversionen innebär fyrhjulsdrift och på pappret en tid för 0–100 km/h-sprinten på löjligt låga 3,7 sekunder. Det betyder alltså att Model Y är lika snabb på strippen som sin mycket mindre organdonator och det kräver såklart ett ypperligt fäste samt ordentliga muskler.

Hur mycket kräm som gömmer sig bakom den aerodynamiska plåtskruden förtäljer dock inte historien eftersom Tesla inte lämnar ut några effektsiffror på grund av den juridiska hästkraftkatastrofen med Model S.

Accelerationstest i Model Y. Kanske inte lika snabb som Tesla lovar men kompaktsuven blåser ändå samtliga konkurrenter tillbaka till ritbordet.

Dessutom har elbilar en större skillnad mellan det lång- och kortfristiga effektuttaget. Just Teslor tros ha ett väldigt högt korttidseffektuttag så att mer än 450 hk inte alls låter otroligt. Troligtvis har den främre asynkronmotorn en effekt på 147 kW medan den bakre synkronpermanentmagnetmotorn har 211 kW vilket tillsammans ger en systemeffekt på ungefär 487 hk.

Det fantastiska fästet garanteras av breda Pirellidäck, den höga vikten och det snabba antispinnsystemet. Men hur bra fungerar det egentligen?

Det enkla svaret: För j**la bra! Välkomna till det teslatypiska accelerationsspektaklet komplett med andnöd, lyckovrål och förskjutna ryggkotor!

Utan nämnvärd fördröjning mellan gaspedal och framdrivning formligen skjuter Model Y från startlinjen och pulveriserar elsuvkonkurrensen i ett slag till ett gäng performancenybörjare som gärna vill mäta sig med proffsen men som skämmer ut sig hela tiden.

Kvalitetsintrycket i vårt exemplar var halvdant – för att uttrycka det milt.

Visst, riktigt så snabb som Tesla anger att Model Y ska vara är den i ärlighetens namn inte, men med tanke på den subjektiva accelerationsexplosionen spelar det ingen större roll.

Sprinten 0–100 km/h klaras av på 4,1 sekunder och det är inte fy skam. En Audi e-tron S behöver fyra tiondelar längre tid för samma bedrift. Än viktigare är då att Model Y lyckas att upprepa sin sanslösa acceleration gång på gång. Därmed är överhettningsproblemen som gamla Tesla drogs med ett minne blott.

Vid 241 km/h tappar kompaktsuven flåset men är trots allt fortfarande 61 km/h snabbare än både Mercedes EQC och samtliga nya Volvo.

Performanceversionen är också klassledare när det gäller räckvidd och klarar upp till 480 km enligt WLTP-normen. Då körs bilen i en snitthastighet av 46,6 km/h utan klimatanläggning på en rullande landsväg. Vårt räckviddstest gjordes på en 60 km lång teststräcka med växlande hastigheter från 50 till 130 km/h med en medelhastighet på drygt 70 km/h och en yttertemperatur på 20 grader.

40/20/40- delning av ryggstödet är bra för flexibiliteten.

Vårt amerikanskbyggda exemplar använder sig av andra kontakter än vad vi är vana vid. Som tur är klarar den kommande europeiska versionen alla format.

Här låg förbrukningen enligt bilens egen färddator på runt 19 kWh/100 km vilket är toppklass. Batteriet tros ha en nettokapacitet på cirka 75 kWh och en bruttokapacitet på runt 80 kWh. Även där lyser de officiella uppgifterna med sin frånvaro, men ett sådant batteri ger bilen en räckvidd runt 400 km.

Detta gör Model Y absolut långfärdsduglig framför allt när man tänker på att Teslas nya V3-Superchargers kan ladda batteriet med maximalt 250 kW. Det innebär att man endast behöver 20 minuter för att ladda 80 procent av kapaciteten.

Räckviddsförlusten som de flesta andra Tesla dras med vintertid har avhjälpts genom att man använder sig av en effektiv värmepump istället för ett vanligt elelement. Den teslatypiska aerodynamiken som ger fantastiskt låga 0,23 i cW bidrar till en låg förbrukning även under höga men konstanta hastigheter. Stora temperaturväxlingar kapar dock en hel del av räckviddspotentialen.

Som plåster på såren erbjuder Model Y ytterst generösa utrymmen. Framför allt långa personer kommer att uppskatta det luftiga baksätet med betydligt bättre huvudutrymme än i en Model 3.

Godkänt utrymme förmedellånga i baksätet.

Öppna bagageluckan och ett för biltypen gigantiskt lastutrymme uppenbarar sig. Vår testbil med femsäteskonfigurationen erbjuder upp till 1 900 liter med samtliga stolar nedfällda. Utrymmet lämpar sig även för otympliga föremål och det dubbla golvet erbjuder ytterligare förvaringsmöjligheter.

Dessutom finns det såklart en frunk, ett främre bagageutrymme som gärna sväljer samtliga laddkablar och dylikt man behöver.      

Men hur ser det ut med byggkvaliteten? Tesla har ju knappast översköljts av lovord för sina solida byggen och helt ärligt kommer inte heller vår bil att vända detta.

Den elektriska stolsjusteringen är trasig, lädret är vågigt, baksätets ryggstöd är olika höga, bakvingen är lös, golvmattorna lossnar och de flesta karosspanelerna sitter inte ihop ordentligt. Låt oss hoppas att den europeiska modellen som ska byggas i Tyskland håller bättre kvalitet.

Körningen är å andra sidan sportig som Performancetillägget redan antyder. Tack vare sin låga tyngdpunkt tar sig den två ton tunga kompaktsuven genom kurvorna utan problem även om karosskrängningen är mer närvarande än i en Model 3.

Den direkta men något okänsliga styrningen bidrar till avsevärt mycket mer körglädje än i konkurrenterna, men dessvärre på bekostnad av komforten.

Den låga suvkarossen medför en mindre och därmed hårdare fjädringsväg än i vanliga fall och de tunna sportdäcken leder mer än gärna vägens skönhetsfläckar upp till ryggraden. Den biffen fixar konkurrenterna ofta mycket bättre.