PROV: Jaguar F-Pace P400e AWD – sällsynt rovdjur

Premium Fordonssegmentet "laddbara suvar i mellanklassen" är välfyllt redan som det är. Nu smyger Jaguar F-Pace in i hägnet i hopp om att kunna utmana. Har den vad som krävs? Vi provkör.

PROV: Jaguar F-Pace P400e AWD – sällsynt rovdjur
Det är inga stora förändringar som Jaguar har kastat på nya F-Pace. Ett klokt beslut, designen är konservativ men har mycket närvaro. 21-tumsfälgarna är tillval för 15 900 kronor.

VAD ÄR NYTT? En halvny modell som vid facelift breddar motorutbudet med en laddhybriddrivlina – ett modus operandi vi har sett förut. Jaguar F-Pace har kommit till den punkten att det är dags för just en sådan process.

Som brukligt medföljer också några skönhetsingrepp som kan variera i storhetsgrad. I det här fallet handlar det om ett mindre sådant och det krävs ett vaket öga för att notera de nya LED-inläggen i de främre strålkastarna. Men i allt väsentligt är F-Pace sig lik, vilket inte är av ondo.

På insidan är den största och viktigaste förändringen att bilen nu fått Jaguar Land Rovers nya och mycket fina infotainmentsystem. Fint både i den bemärkelsen att typsnitt och layout är snygga och andas klass och kvalitet, men även i användarupplevelsen. Skärmen är kvick i responsen och processorerna är snabba med att räkna ut rutter i navigationssystemet.

Kanske är det en lågt satt ribba att berömma en sådan sak på en bil som kostar omkring en miljon, men jag har blivit negativt överraskad av liknande saker i ännu dyrare bilar. Så jag tycker ändå att lovorden är på sin plats.

Två av de stora behållningarna med nya F-Pace på samma bild – förarmiljön och infotainmentsystemet.

En liten men ack så trevlig detalj är att knappen för att stänga av filhållningsassistansen sitter lättåtkomlig på ratten. Jag brukar alltid göra just det när jag hoppar in i en ny bil, men det är sällan så berättigat som i nya F-Pace.

Systemet funkar inte alls bra, reagerar sent och med alldeles för kraftiga rattutslag. Låter man assistansen härja fritt åker man nästan som pucken på ett lufthockeyspel mellan filmarkeringarna. Inte bra.

HUR ÄR DEN ATT KÖRA? Nej, av med assistanssystemen för detta är en bil som vill köras och som faktiskt är rätt kul att ratta. Trots sin välgödda lekamen som väger in på strax över två ton håller den takten även när det svänger ordentligt.

Styrningen ger visserligen inte jättemycket information men den är tung och välbalanserad och det är lätt att placera bilen där man önskar. Hela upplevelsen av den är värdig och samlad, lite som en båt. Allting går lugnt och sävligt, men det är tryggt hela tiden.

Det är intressant att det är den känslan man får av bilen, för siffrorna den visar upp är faktiskt ganska iögonfallande. 0–100 km/h på 5,3 sekunder är riktigt snabbt, men på något sätt känns den inte alls så snabb. När man sätter pjäxan i pannrummet från stillastående jobbar de 404 hästarna allt vad de kan, men efter ett par sådana fullgasaccelerationer är man nöjd.

Samma är det med sportläget som vässar bilens reaktioner och matar in låtsasmotorljud i kupén. Det slår jag av ganska kvickt och försätter F-Pace i det läge den ska vara – Comfort.

Ett CCS-uttag på en laddhybrid är ingen vanlig syn. Frågan är hur mycket det kommer att användas?

För det är en väldigt komfortabel bil. Riktigt bekväma fåtöljer fram som är ställbara i 16 ledder (tillval för 10.900 kronor) och som kramar åt en på precis rätt ställen. Baksätet är inte heller dumt, även om sittdynan är något platt vilket medför att man sitter mer uppepå sätet än i det.

Den hårda fjädringen som är till Jaggans fördel vid aktiv körning straffar sig en aning vid körning på sämre vägar och i stan. Den är stum över ojämnheter, men inte så att det stör nämnvärt.

Elmotorn på 143 hästkrafter är starkare än i många konkurrenter och gör jobbet med den äran, men den som väntar sig kvickhet som en elbil lär bli besviken, för de två tonnen är ständigt närvarande. Inte minst vid körning på el. 

En punkt där jag tycker att Jaguar har misslyckats är kalibreringen mellan el- och bensinmotor och växellåda när man kör långsamt. Under testkörningen hamnade jag i riktigt tjock trafik och fick under lång tid känna av den ryckighet som F-Pace tyvärr har i Hybridläge. Detta är inget problem vid körning bara på el. Inte heller i Sportläget när bensinmotorn alltid är med.

NÖRDFAKTA. Jaguar har, något förvånande, valt att satsa på likströmsladdning som standard i sina laddhybrider. Det gör att man kan ta sin F-Paceladdis, köra upp till snabbladdaren framför näsan på en elbil och ladda batteriet 0–80 procent på cirka en halvtimme med en maximal laddeffekt på 32 kW.

BORDE JAG KÖPA EN? Tyvärr märks det att Jaguar är sena på laddhybridbollen. Räckvidden på 53 kilometer (WLTP) är i kortaste laget, speciellt sedan konkurrenterna i många fall kan visa upp nästan det dubbla. Nej, F-Pace som laddhybrid kommer nog inte locka många nya köpare men troligtvis behålla de märkestrogna.

Vittjar man portmonnän och slantar upp gör man det för att man prompt ska ha en laddbar Jagga – inte för att man är ute efter marknadens bästa laddhybrid.