PROV: Volvo C40 Recharge Twin – en extra puff

Premium Nya Volvo C40 är enäggstvilling med XC40, tekniken är identisk. Men det finns skillnader som inte bara har med utseendet att göra. Vi anar också äntligen att Volvos försäljning av rena elbilar kommer att ta fart rejält och tror oss också förstå varför det kanske sker...

PROV: Volvo C40 Recharge Twin – en extra puff
C40 kan beställas online för 689 900 kronor, eller från 7 790 med Care By Volvo. Privatleasingpriset är inte klart. XC40 Recharge Twin kostar från 685 400 kr.

Det är absolut första gången som jag åker på en provkörning av en elbil utan att vara det minsta nyfiken på tekniken och pressmaterialet. Det är inget bra tecken.

Den stora frågan som upptar intresset är istället vilken strategi Volvo har, när kommer man att kasta sig in i racet om elbilsvolymer? Är man nöjd med att ha två elbilar på programmet för att visa att man är med, eller är planen att sälja så många elbilar som man bara kan? 

Vill Volvo ta marknadsandelar nu eller vänta med att sätta in den stora stöten till runt 2025 – då man har mycket modernare elbilar på programmet – och varannan Volvobil ska vara eldriven? Då förtjänsten på en elbil lär vara högre.

Inte nog med att bilindustrin lever med en akut brist på halvledare som ställer till det för fabrikerna, för försäljning och inkomster. Volvo är dessutom mitt inne i en trolig börsintroduktion, för att säkra mer pengar till utveckling av elbilar och förmodligen också för att visa sin självständighet gentemot Kina. Volvo vill vara så svenskt som möjligt, det säljer fler bilar – i hela världen utom just i Kina där Volvos anses vara kinesiskt vilket hjälper försäljningen där...

Tillbaka till 2017! Vill man ha en bil som utstrålar "modern elbil" får man leta någon annanstans. Förarmiljön är i princip som den var när XC40 visades 2017. Notera "isflaksmönstret" på sidorna av ratten.

Men den största utmaningen är nog skiftet från att sälja bilar med förbränningsmotorer till att bli ett helelektriskt bolag 2030. Ut med gammal teknik och produktionsmetoder och även underleverantörer. In med allt nytt, samtidigt som utvecklingstakten och inte mist innovationstakten måste skruvas upp så att man inte presenterar förbikörda produkter.

När Volvos folk berättar att försäljningen av elbilar går enligt plan är det lätt att bli lite skeptisk. Hittills i år ligger andelen elbilar på runt tre procent totalt, och 1,9 procent i Sverige! Pinsamt dålig siffror om man vill kalla sig elbilsmärke.

Visst borde Volvo XC40 dominera elbilsmarknaden i Sverige, med tanke på att var femte registrerad bil brukar vara en Volvo och att XC40 ligger på plats tre. Svenskarna gillar XC40.

Men så är det alltså inte, Volvo XC40 Recharge ligger bara på plats 13 med 721 registrerade bilar under årets första nio månader.

Anledningarna är tre. Priserna är riktigt höga även med elbilsmått, tjänstebilsmarknaden suktar mer efter bilar i Volvo XC60-storlek och tekniskt är XC40 Recharge i ett för en premiumtillverkare med grandiosa elbilsplaner rätt okomfortabelt fjolårets mode-läge. Inte hypermodern.

Alla elbilsnördar som lusläser tekniska data, studerar laddkurvor, elförbrukning, infotainmentfunktioner och kort sagt verkligen vill ha en snål och snabbladdande elbil med god räckvidd – zoomar ut så snart som Volvo XC40 kommer på tal. Inte vill man ha en elbil som började sitt liv som en bensin- eller dieselbil. Det ska vara elektrifierat från grunden, som exempelvis en Tesla eller Hyundai Ioniq 5.

Låg sittställning och kort dyna. Bra utrymmen.

Det var därför mitt intresse för pressmaterialet till nya C40 hade så extremt liten dragningskraft. Men där hade jag riktigt fel! Vi återkommer till det. Och det finns faktiskt en hel del nytt att berätta.

Betänk att det handlar om Volvos första helt elektrifierade bilmodell vilket borde få en att vilja kasta sig över all information. När man tog beslutet att endast erbjuda C40 med eldrift kände många på Volvo det som ett djärvt beslut.

Backa några steg och ta en titt på bilen. Färgen på lanseringsexemplaren kallas Fjordblå, och känns modern. Aktern har en spänstig coupélinje och bakluckans gångjärn har gömts i något som ser ut som små aerodynamiskt uträknade scoop. Vingen på bakluckan finns främst för att sänka luftmotståndet, men även för att ge lite mer marktryck.

I fronten finns något som ser ut som en täckskiva, där normalt sett en grill sitter. Bilen behöver inte lika mycket kylluft som en vanlig XC40 och "skivan" ska utstråla elbil. Men karossformerna med den höga "förbränningsmotorfronten" och det helt normala axelavståndet och överhängen säger tydligt att det här inte är en elbil från grunden.

Strålkastarna fram har prismateknik som gör att man kan låta helljuset vara på samtidigt som de intelligenta strålkastarna klarar av att blända av upp till fem olika bilar samtidigt. I aktern finns nya "signaturdesignade" baklampor som har tydliga sektioner jämfört med XC40:s sammanhållna ljusramp.

Totalt ska de aerodynamiska förbättringarna sänka luftmotståndet så pass att förbrukningen lär sjunka med sex procent.

Ny information jämfört med XC40: Räckvidd, körbedömning, momentan-förbrukning samt en funktion som ställer ner klimatfunktionens energiförbrukning. Gasa hårt så blir exempelvis "speed" orangefärgad.

Interiört finns ett nytt mönster på dekorlisten längs instrumentpanelen som påminner om de kamouflagefolierade Audibilarna som vår så populära för några år sedan – om någon minns. Lite hackade geometriska former, som isflak som gått sönder, och dessa ska få olika belysningsalternativ. När vi startade bilen såg panelen gråvit ut, men ute i dagsljus blev allt svart. Kanske berodde det på att vi körde en förseriebil?

På stolar och ratt finns så kallat "veganläder" vilket känns tämligen plastigt, men är mjukt och skönt att ta på. Blir det snart ett kundkrav att läder inte ska vara av läder?

Plastsorterna blandas rätt frisk från premium till riktigt "skrapig" plast, vid dörrinstegen och på en del andra ställen. På insidan av dörrarna finns delvis någon form av filttyg av återvunna petflaskor.

Men det bestående intrycket av interiören är "2015". XC40 visades 2017 och då kändes den modern. Nu får man väldigt lite "framtidsvibbar" med en rätt liten infotainmentskärm och avsaknad av head up-display. Tryggt, enkelt, men kanske trist?

Infotainmentsystemet har fått samma Googlefunktionalitet som finns i Polestar, vilket fungerar bra. Det bjuds på en ny meny där man kan se momentan förbrukning, räckvidd och får betyg på sin körstil. Kör du mjukt, snabbt, snålt och krämar du på för mycket med värmen? Det finns även ett rangeläge, som ska nerprioritera kupétemperaturen och ge längre räckvidd. Förmodligen är det smart att trycka in det när man startar, för att inte slösa energi på kupéuppvärmning – utan istället invänta spillvärme från motorerna.

Just värmebalansering har Volvos ingenjörer jobbat hårt på, för att bättre slussa värme mellan motorer och batterier och den typen av mjukvaruppdateringar kommer att skickas ut Over The Air (OTA) då och då till alla bilar, likt Tesla.

Blåa mattor ger karaktär. Bilens färg kallas Fjordblå. Plasten på tröskeln upplevs repkänslig.

Framstolarna är bekväma och körningen en fröjd. Sammetslen drivlina med mjuk respons. Även om bilen på pappret ska vara lika snabb till 100 km/h som Tesla Model Y känns den bara "snabb", inte sportbilsvass. Men det ligger nog i Volvos DNA, inte aggressivt sportig, men däremot effektiv.

Styrningen är skön och väggreppet riktigt bra. Som alla suvar upplevs chassit som onödigt "åtskruvat", lite väl stelt för att inte bli krängigt i kurvor. Samtidigt är bilen lite nickig i längsled över större ojämnheter och stelbent över skarpa ojämnheter. Jag skulle gärna ha sett ett adaptivt chassi med komfortsättning. Gamla goda Four C i Volvo S60...

Allseasondäcken kallade Recharge, som utvecklats av Michelin och Pirelli, bidrar absolut till riktigt lågt vägbuller och det var länge sedan jag körde en så tyst bil, om nu inte den belgiska asfalten spelar mig ett för stort spratt?

Däcken känns trevliga men till de som köper bilen söder om Alperna ingår riktiga sommardäck, som säkert ger vassare vägegenskaper och förmodligen också längre livslängd.

Allvädersdäcken rekommenderas i södra Sverige, på kalla och våta vägbanor. Men är det snö och is bör man enligt Volvo ha riktiga vinterdäck. Säkerhetsfördelen ska finnas på vår och höst, under sju grader varmt, då ska dessa däck vara säkrare än sommardäck och ingen ska överraskas av första halkan – med sommardäck på.

Snyggast i stan? Sex procent lägre luftmotstånd än XC40 Recharge.

Om det var marknads- eller säkerhetsavdelningen som kom på idén får jag inget svar på, men min gissning är att det var marknad. Allvädersdäck underlättar bilägandet eftersom man slipper byta, och leasingavgiften blir lägre med ett par däck än två. Om dessa däck också ska sättas på "vanliga" Volvobilar återstår att se, jag tvivlar.

Även vindbruset är väl dämpat och motorerna hörs knappt. Jämfört med XC40 Recharge skulle jag säga att däcken och den mindre luftmassan i kupén ger en ännu tystare upplevelse. Men vi återkommer när vi kört bilen på svenska vägar.

Bakåtsikten är däremot riktigt dålig, med en låg "springa" och de högt uppdragna dörrsidorna ger inte direkt en luftig känsla, däremot en trygg. Parkeringskameran med 360-funktion är däremot bra, medan vändcirkeln är ordinär – inte suverän som i gamla tiders Volvobilar.

Baksätet är rymligt och obekvämt. Mycket utrymme för ben, helt okej takhöjd för en person på 180 cm, men dynan är kort och sitter ganska nära golvet. Bagagevolymen är inte heller mycket att skryta med. Max dragvikt är dock imponerande 1 800 kg.

Elförbrukningen stannar på 23 kWh/100km, efter alldeles normal körning i lugnt tempo och det är väl högt. Snabbladdning har vi inte tillfälle att testa under den ganska korta provkörningen, men vi vet sedan tidigare att XC40 Recharge har en okej laddkurva med ett max på 150 kW. Absolut inte i topp, men ingen katastrof.

Ganska litet utrymme: 413 liter. XC40 Recharge har dock lika litet: 414 liter! Frunken rymmer 31 liter.

Räckvidden på runt 400 km är inte heller något som kan sälja bilen, eftersom de flesta konkurrenter i klassen kommer cirka 100 km extra.

Produkten C40 Recharge Twin är en riktigt trevlig, rapp och mycket tyst coupésuv, med en häftig prislapp på 689 900 kronor, och ett "Care By Volvo"-pris på 7 790 kronor i månaden – vilket alltså är Volvos lyxiga privatleasingalternativ – om man nöjer sig med 1 000 mil om året. Service och försäkring ingår. Det är dyrt!

Åter till pressmaterialet. Det är ingen teknisk detalj eller prestandasiffra som till sist fångar intresset, utan tillverkningsvolymen i Volvos Gentfabrik.

Under nästa år ska kapaciteten att bygga elbilar upp till 135 000 enheter, och planerna är att det ska tillverkas 100 000 helt eldrivna bilar där under 2021.

Tillsammans med tillverkningen i Kina betyder det att andelen elbilar hamnar runt 20 procent – det är ett rejält lyft upp från tre procent!

Men hur ska man göra det med en 700 000-kronorsbil med halvbra elbilsprestanda? Hur ska man lyckas med det när Tesla Model Y är marginellt mycket dyrare men skåpar ut Volvon när det gäller utrymmen i baksäte och bagage, är helt överlägsen när det gäller sportiga egenskaper, snabbladdning, räckvidd, energiförbrukning, framtidskänsla – för att inte tala om laddnätverket som gör långresor såååå mycket enklare och billigare.

Volvos övertag ligger på ljudnivå, rullkomfort – och om man så tycker, design och varumärke.

Det finns inte en chans i helsicke att Volvo kommer sälja över 100 000 dyra XC40/C40.

Däremot lär Volvo klämma till med mycket bättre privatleasingpriser för basutrustade versioner med enbart framhjulsdrift. När fabriken fått upp farten och Volvofansen tecknat sig för den fina och dyra versionen med "Care By Volvo"-erbjudande kommer den rejäla framstöten med "Volvoelbilar för folket" till vettiga pengar. 

Volvo har nämligen inte gett upp ambitionen att återta plats nummer ett på den svenska marknaden, och ska man lyckas med det krävs det ett eller två bra elbilserbjudanden 2022 – till både privatpersoner och tjänstebilister. Bilarna är fina, C40 levererar på det som byggt Volvos succé: design och "vill ha-känsla". För även om Volvo varit skickliga med sina laddhybrider är det främst form och varumärke som säljer.

Fabriken har kapacitet – det ska bli spännande att se hur aggressiva Volvo blir när man släpper de billigare versionerna. Att bilen blir framhjulsdriven i sitt tvåhjulsdrivna utförande visar att konstruktionen är gammal, alla moderna tvåhjulsdrivna elbilar är bakhjulsdrivna, men så är XC40 i grunden en framhjulsdriven bil. Ska vi gissa på ett pris från 5 000 kronor i månaden? För de pengarna skulle nog många svenskar ha en eldriven Volvo på uppfarten.

Redan nu kan man beställa en basutrustad XC40 Recharge med framhjulsdrift från 5 690 kronor.

Sista frågan: Varför ta fram C40? XC40 är ju i princip samma bil. Så många fler kunder lär den inte hitta, eller? Eftersom det svenska folket är rimligt förnuftiga väljer nog den absolut majoriteten av köparna den rymligare XC40. Men vi vet hur det är, valfrihet och extra flärd sätter glans även på de vanliga modellerna. C40 kan vara det snygga lockbetet som får fler att slå till.