PROV: Kia Sportage 1,6 T-GDI Plug-In Hybrid – modern och genomtänkt

Premium I sin femte upplaga kommer koreanernas storsäljare för första gången i en specifik Europaversion. Hur den känns? Det tar vi reda på!

PROV: Kia Sportage 1,6 T-GDI Plug-In Hybrid – modern och genomtänkt
Adaptiva strålkastare ingår i GT-line. Den häftiga gröna kulören heter Experience Green.

VAD ÄR NYTT? Allt. Att Sportage är en komplett nyutveckling är sannerligen svårt att missa.

Nyupplagan av storsäljaren vars föregångare såldes i mer än 750 000 exemplar i Europa kännetecknas av det djärva formspråket "opposites united" som är ett designmässigt kvanthopp jämfört med den något "bleka" föregångarens framtoning.

Mest framträdande är naturligtvis frontpartiet som enligt Kia själva är en nytolkning av deras klassiska "tiger nose-grill" som numera kallas "Digital Tiger Face". Den breda grillen kantas av bumerangformade DRL-ljus som i sin tur omfamnar strålkastarna. Den karakteristiska fronten kompletteras av en minst lika uttrycksfull bakdel som påminner starkt om den på elbilen EV6.

Även interiört är skillnaden mot den utgående modellen nästan lika stor som den exteriöra förvandlingen. Kupéutrymmet känns luftigt, modernt och domineras av en stor, välvd skärm som är vinklad mot föraren där den digitala instrumenteringen och infotainmentskärmen sitter ihop som en sammanhängande enhet. 

För att ge passagerarna maximalt utrymme i sidled har Sportage alltid varit ganska bred jämfört med konkurrenterna och den senaste reinkarnationen är inget undantag.

Kupéutrymmet känns luftigt och domineras av den stora, välvda skärmen.

Nykomlingen har växt på alla ledder, även om det inte är med så mycket. I alla fall inte synbart. Längden och axelavståndet har ökats med 3 respektive 1 cm samtidigt som bilen har blivit 1 cm bredare och något  högre.

Det ger naturligtvis en ännu luftigare kupé och knäutrymmet i baksätet har ökat med 1,6 cm. Men inte nog med det. Även bagageutrymmet är avsevärt mycket rymligare i den senaste generationen och rymmer 540–587 liter (beroende på motorisering) med baksätet uppfällt vilket är minst 37 liter mer än i generation fyra.

Det kanske låter lite, men fäller man baksätets ryggstöd får man en lastvolym på hela 1 715 liter jämfört med 1 492 liter i den utgående modellen.

HUR ÄR DEN ATT KÖRA? Som sig bör kör vi naturligtvis laddhybriden med 265 friska och delvis elektrifierade hästkrafter i GT-line-utförande, som kostar från 498 900 kronor, men som å andra sidan är näst intill fullutrustad.

Båda hybridversionerna har fyrhjulsdrift och en sexväxlad dubbelkopplingslåda. 0–100 km/h anges till 8,2 sekunder vilket känns som en underdrift. Det finns gott om kraft över hela registret och drivlinans kraftutveckling övertygar framför allt mellan 80 och 150 km/h.

Baksätet har sin alldeles egna klimatzon, separat vinklingsbara ryggstöd, USB-C-uttag i framstolarna och gott om benutrymme.

Att dubbelkopplingslådan sköter sitt jobb utmärkt och utan ryck även under full last gör knappast saken sämre. Dessutom förblir ljudnivån i kupén angenämt lågt och befriad från högfrekvent fyrcylindergnäll.

Provdagens mycket tveksamma väderlek med starka kastvindar är avslöjande och positivt för Sportage. I motorvägsfart förblir bilen nämligen förtroendeingivande stabil och den kastas inte runt som en vante.

På den delvis snötäckta vägen gör ESP-systemet sitt yttersta för att hålla bilen i spåret och det är endast vid ett par enstaka tillfällen som vi är tvungna att korrigera med ratten. Glädjande nog fördelar bilens fyrhjulsdrift drivlinans 350 Nm ytterst skickligt, även när antispinnsystemet är avstängt.

Bilens solida intryck förstärks av att styrningen har bra känsla och av de adaptiva dämparna, som dock är förbehållna GT-line-modellen. Dessa hindrar effektivt karosskrängningar och ger dessutom en avslappnad fjädringskomfort. 

GT-line innehåller dessutom mycket bekväma stolar med förbättrat sidostöd och bra ventilation. Armstöden är ergonomiskt utformade och perfekt placerade, vilket ökar komforten ytterligare.

Det tredelade baksätet kan fällas automatiskt.

Däremot är modellens nya infotainmentskärm knappast någon komforthöjande faktor. Den smala och avlånga enheten, som har lånats från elbilen EV6, har många pekytor men endast två vred. Beroende på vald inställning styr de antingen infotainmentsystemet eller klimatanläggningen.

Några större fördelar förutom de utseendemässiga innebär systemet inte. Handhavandet är nämligen betydligt krångligare än i föregångaren. Man har dock paketerat de båda 12,3-tumsskärmarna prydligt i den högkvalitativa interiören.

NÖRDFAKTA. De frikostiga utrymmena hade enkelt kunnat vara ännu mer generösa om inte Kia hade envisats med sin Europaspecifika version av Sportage, som är 85 mm kortare än den globala versionen.

Anledningen är att Kia vill hålla sig så nära modellens framgångsrecept som möjligt. Nåväl. Den har för övrigt redan haft premiär i Europa, utan hybridisering.

I Sverige får vi vänta lite eftersom generalagenten har beslutat att enbart ta in modellen i hybrid- och laddhybridutförande, som båda i grunden drivs av en 1,6-liters T-GDI-bensinmotor. Effektuttaget för den billigare hybriden (från 375 400 kronor i Actionutförande) ligger på 230 hk medan laddhybriden (från 437 900 kronor) kan stoltsera med 265 hk.

BORDE JAG KÖPA EN? Nog känns det som att nya Sportage återigen kan bli en kassako. Kombinationen av djärv (och enligt mig lyckad) design, generösa utrymmen för passagerarna och deras bagage, hög komfort och suveräna drivlinor är svårslagen.

Sportage känns modern och genomtänkt, även om den snygga infotainmentskärmen drar ned betyget en aning. Några fler knappar och vred hade inte skadat och borde inte ha varit omöjliga att integrera snyggt på instrumentbrädan.

Om man sedan ska slå till på Kia Sportage eller den lite rymligare och billigare Hyundai Tucson är en fråga för ett kommande test.