VAD ÄR NYTT? Mindre och mer än vad man tror. Ögat avslöjar lätt chassihöjningen på 30 mm, rallyfälgarna med 490 dubbar som sticker ut fyra millimeter, de extra strålkastarna, snygga dragöglor fram och bak och en kolfiberhasplåt i fronten.
Interiört hittar vi specialdesignade skalstolar från Recaro, två stycken paddlar vid ratten och en ilsket röd knapp på vänster sida av rattkonsolen. På glastaket finns Polestars stjärna i jätteformat, medan den märkligt nog också sitter under hasplåten fram, men för att se den måste man måste lägga sig ner på marken och kika.
Under skalet har fjädrarna mjukats upp med 30 procent, krängningsstag monterats, Öhlinsdämparna har gått från envägs till trevägs och samtidigt fått en rejäl omkalibrering, effekten har höjts till 476 hk, med en lite mer bakhjulsdriven grundkaraktär – samma som i Performance software update.
Bagageutrymmet där bak har ett förstyvningsstag som dessutom har spännband där en 600-grams kolfiberspade i mindre format kan spännas fast.
Ett fränt helhetspaket, som inte så lite för tankarna till Porsche 911 Safari – som sägs komma under året.
Det hade givetvis varit fantastiskt bra om Arctic Circle också hade fått längre räckvidd, om inte annat i kyla, men den uppdateringen får vi vänta på ett tag. Längre räckvidd är dock det som ligger högst på Polestars priolista, och en lite högre bil med maffigare däck lär inte sänka elkonsumtionen.
HUR ÄR DEN ATT KÖRA? Det knastrar gott när dubbarna träffar isen – i hög hastighet låter det som om ett reaplan susar förbi, och varje dutt på gaspedalen ger ett rispande ljud som man bara vill ha mer och mer av. Jag glömmer nästan bort att bilen har tysta elmotorer – ljudsensationen finns där.
Efter att ha lagt några varv med en standard Polestar 2 Performance på de fina isbanorna utanför Jokkmokk, är det två saker som verkligen märks i Arctic Circle – greppet och ett skönare flyt över den bitvis knaggliga och vågiga isen.
Den styvare standardbilen studsar mer och blir därför på sitt sätt lite oroligare. Ska man hitta grepp på riktigt låg friktion måste bilen kunna kränga en aning och komma närmare ojämnheterna – inte stöta bort dem.
Men att kalla Arctic Circle för en mjukis är som att påstå att Polestar bygger trista bilar. Företagets seriositet när det gäller att leverera en hög och underhållande körupplevelse fick sig en rejäl boost när man utnämnde Porsche som riktmärke. Varje ny Polestarmodell har en dedikerad Porschevariant i sikte, när det gäller körglädje.
Polestar 1, som också finns på plats här på isen, konstruerades kanske inte riktigt med samma höga målsättning? Då hade man knappast släppt ifrån sig en 2,3 ton tung GT-vagn som är allt annat än en 911-konkurrent. Eller?
I bakvagnen sitter två elmotorer, vilket betyder att P1 har äkta torque vectoring – och blixtsnabbt kan ge så mycket kraft eller broms till det bakhjul som önskas.
Jag släpper upp gaspedalen och svänger in i en ganska tajt kurva och känner tydligt hur motorbromsen griper till på det inre hjulet och sätter fart på kurvtagningen.
När jag trycker på med gaspedalen går bilen sidledes snällt ut ur kurvan utan någon som helst dramatik.
Men ABS-ingreppet smattrar och påverkar balansen och bilen ändrar tydligt karaktär i de olika körlägena, vilket givetvis är meningen.
Ibland kommer det ett ryck från det bakdäck som saknar fäste och styrningen kunde vara krispigare. Det är inget fel på den, men det saknas lite ofiltrerad närhet till underlaget. Och lite märkligt är det allt med en varvande bensinmotor som skickar kraften på framhjulen medan bakhjulens drivning är så mycket tystare.
Den vanliga Polestar 2 är mycket smidigare att köra, och också lättare – trots att det är en batteribil. Det upplevs som att styrningen av bromsarna och antisladdsystemet sker mycket rappare, mer exakt och det är givetvis så – dataprocessorerna utvecklas snabbt.
Standard P2 Performance har ett sportläge för ESP-systemet som hjälper väldigt mycket mer än det stjälper körkänslan. Det går att köra riktigt brett utan att elektroniken griper in.
Trots att Polestar 2 inte har torque vectoring likt Polestar 1, utan en elmotor bak med elektrisk diff som kan bromsa det ena hjulet istället för att reglera kraftpådraget känns den minst lika hanterbar och sportig – för att inte säga mer!
Min gissning är att den blixtsnabba regleringen av elmotorerna och bilens balans gör den ännu trevligare att köra än hybriden P1.
Dags för Arctic Circle. Recarostolen visar vad det handlar om: körfokus. För övrigt är inredningen standard bortsett från paddlarna bakom ratten och avstängningsknappen till ESP-systemet.
Rallydubbarna gör att det spänner och knastrar så snart bilen börjar rulla. Det känns mer allvar. Jag drar åt mig de båda paddlarna, lägger högerfoten tungt på gaspedalen och släpper upp handreglagen.
Vi sticker iväg sticker med bra bett, men det finns inget okontrollerat hjulspinn. För att få det måste antisladdsystemet kopplas ur med tre upprepade tryckningar på den röda knappen – som ger lite märkliga meddelanden på skärmen. Det här är som sagt inte en produktionsbil, men väl en utvecklingsbil som chassiguru Joakim Rydholm har lagt ner alldeles för mycket möda och testtimmar på – för att det hela bara ska utmynna i en PR-övning.
Mer grepp och en härligare karosskontroll gör bilen till en annan varelse. Det som verkligen imponerar är hur mjukt och kontrollerat stötdämpningen jobbar, med vilket ”djup” alla rörelser hanteras.
För mig som vuxit upp med ganska lynniga fyrhjulsdriftsystem som kräver motstyrning under bredsladd blir det till att lära om. Släpp gasen så stiger bakvagnen ut en aning, gå på gas så går vi på tvären. Sedan är det bara att hålla gasen i botten och styra dit jag vill komma – så går vi på underbara bredställ. Enkelt, odramatiskt och roligare än något annat man kan göra med en bil – is och dubbar är körglädjens bästa vänner.
Men hur blir det med ESP off? Jag förväntar mig en aggressiv galning, men träffar samma lätthanterliga lekkamrat. Skillnaden är att det river på mer men den fina balansen och styrningen av kraften som drar framvagnen alldeles perfekt ut ur böjarna gör att det fortfarande känns som att ESP-systemet är påslaget. Så blir det med bra balans och motorkontroll.
NÖRDFAKTA. Arctic Circle finns i ett exemplar.
BORDE JAG KÖPA EN? Om den fanns till salu – absolut. Jag skulle tveklöst beställa det högre chassit med den ännu mer raffinerade dämpningen och den högre komforten – om det gick. Jag tror att det kommer.
