Luften är klar och kall på försöksområdet Immendingen. Vid Tysklands sydligaste spets ska vi äntligen få köra mirakelbilen som har avverkat mer än 100 mil på en laddning när man körde mot Nice och till och med 120 mil när man gjorde ett nytt försök där man körde mot Silverstone.
Bilen var så pass snål att man fick fortsätta färden mot Birmingham innan batteriet äntligen var tömt.
Nu är det min tur.
”Du är den första som inte är anställd av Mercedes som får köra bilen”, uppmuntras jag av en trevlig röst. Jag har inte den blekaste aning om varifrån rösten kommer eller vem den tillhör. Framför mig står Mercedes Vision EQXX. Allt annat bleknar och försvinner i tomma intet i jämförelse.
Titta på bilderna och föreställ dig bilen framför dig: den löjligt vackra kupolen, den mjuka taklinjen, de sömlösa rutorna, den galna bakdelen och den sportbilsliknande fronten. Herregud, de MÅSTE serietillverka den här bilen, tänker jag. Inte minst för dess helvilda design.
”Vi har bara den här bilen, så var försiktig”, uppmanas jag av den vänliga rösten. Passagerarplatsen intas av en testförare som känner den aerodynamiska flundran som ingen annan. Undrar vad han tycker om att överlåta ratten till mina amatörhänder?
Han verkar inte bry sig nämnvärt utan berättar sprudlande om bilens egenskaper och specialiteter. Jag slås av hur rymlig kupén är, nog hade man förväntat sig en förarplats lika luftig som en sillburk.
Växelväljaren på D och den låga bilen drar snabbt och smidigt iväg. Runtomsikten är faktiskt inte så tokig, man ser betydligt mindre i en Lamborghini Aventador. Vi svänger mot testbanan, genom trånga passager och cirkulationsplatser hamnar vi på områdets lägsta plats.
Regenereringen kan justeras med enorm spridning, allt från enpedalkörning till motståndslös segling. Allt är möjligt, EQXX gör precis som du vill. Däckbullret hörs tydligt i kupén.
”Vi kör naturligtvis med rullmotståndsoptimerade däck och ett däcktryck på hela 3,5 bar”, får jag reda på av passageraren bredvid.
Ett ordentligt tryck på gaspedalen och EQXX sätter ned foten och sticker iväg mer kraftfullt än jag hade trott. Den vänliga rösten (som verkar komma från walkie-talkien) ändrar tonläge:
”Du kör för fort!” Vänlighet blir tydlighet. ”Jag ville ju bara…” ”Du kör för snabbt.” Man är såklart rädd om prototypen även om vi bara möter fyra andra bilar på vår 16 kilometer långa färd.
Testföraren bredvid förvandlas återigen till ett vandrande (okej, sittande) lexikon och bombarderar mig med fakta samtidigt som han trollar fram en mängd information på prototypens massiva pekskärm. Här visas exempelvis drivlinans effektivitet och luftmotståndet i realtid. Det sistnämnda ändras nämligen beroende på Air Curtain-läget i fronten och den aktiva diffusorn bak.
Jag stör mig på att något plötsligt börjar vibrera. ”Ingen fara, det är bara bromsarna som bygger upp tryck”, förklarar rösten bredvid mig. ”Du bromsade just mekaniskt.” Just det. Så himla ineffektivt. Men det händer helt enkelt när nyfikenheten blir för stor: Hinner bilen stanna i tid?
Klart den gör, men just nu har jag alltså slösat några watt och omvandlat dessa till värmeenergi istället för att leda dem tillbaka till batteriet via bromskraftsåtervinningen.
Apropå värme: EQXX har förvånande nog klimat-automatik ombord. Enligt tillverkaren förbrukar systemet bara 600 watt. Bilens 960-voltsbatteri kyls istället via passiv luftkylning och en kylplatta i vaxkakedesign på undersidan.
Äntligen har vi en lång raksträcka framför oss och ingen hastighetsbegränsning. 245 hk skickar iväg bilen med imponerande kraft, men vid 140 km/h tar det roliga slut. Vindbruset lyser med sin frånvaro även i den hastigheten, åtminstone nästan. Bilen rullar utan regenerering. Det märkliga är att det känns som om bilen ökar hastigheten när den seglar. Kanske sluttar vägen utför? Luft- och rullmotståndet hade i alla fall inte kunna vara lägre.
För att optimera de aerodynamiska inställningarna mäter bilen lufttrycket i realtid på tre olika ställen i fronten. Det låter kanske galet men är inget annat än galet effektivt.
Vi styr tillbaka mot startplatsen. Synd, jag hade mer än gärna avverkat ytterligare 120 mil. Dessutom funderar jag starkt på om jag ska skicka ett brev till Mercedes vd och be honom att serietillverka bilen.
För det borde de verkligen göra. Inte minst för att visa världen att Tyskland fortfarande kan bygga fantastiska, framtidsvisande bilar som ingen annan.
Mercedes EQXX beter sig nästan som vilken annan elbil som helst, men är otroligt effektiv. Vid normal körning förbrukar den mindre än 10 kWh/100 km, vilket är i en helt egen liga jämfört med andra elbilar. Tekniken i denna prototyp kommer snart till framtida Mercedesmodeller. Det ser vi fram emot.
