Provkörda: Racerbilarna på Race of Champions i Piteå

VAD ÄR NYTT? Exakt allt. Förstås. Bilen vi ska få hoppa in i är ett körbart racingkoncept av den kommande ungefär fyra meter långa stadsbilen Cupra UrbanRebel. 

Den kommer till en början att ha 226 hästkrafter och gör 0 till 100 km/h på 6,9 sekunder. Racingbilen har närapå det dubbla antalet hästar (435 hk) och en mer än halverad accelerationstid från stillastående till 100 km/h (3,2 sek).

HUR ÄR DEN ATT KÖRA? Sakta i backarna. Ännu får vi inte ge oss ut med Cupran. Banan vi ska köra är den som dagarna innan använts till ROC-tävlingarna. Tro det eller ej, men fyrfaldige F1-världsmästaren Sebastian Vettel, tvåfaldige F1-världsmästaren Mika Häkkinen, niofaldige rallyvärldsmästaren Sébastian Loeb och niofaldige LeMans-vinnaren Tom Kristensen är allihop rätt bra på att köra bil.

Tillsammans med flera andra otroliga bilförare, däribland våra svenska stjärnor Felix Rosenqvist, Oliver Solberg, Johan Kristoffersson och Mattias Ekström, har de lyckas köra sönder banan rätt ordentligt.

Innan vi får ”nycklarna” till dagens höjdpunkt släpps vi ut i den turboladdade ATV:n Polaris RZR Pro XP Sport.

Jämfört med de mer jordnära bilarna som vi normalt kör var Polarisen något väldigt nytt. Pedalvägen är riktigt lång och för att komma iväg kändes det som att man behövde plattan i mattan, det var först närmare 4 000 varv per minut som RZR:en faktiskt började rulla. Och för att köra snabbt krävdes, förstås, ännu mer gas. Nära mattan var man mest hela tiden.

Den långa fjädringsvägen och mjuka dämpningen gör att den kränger en hel del i kurvorna. De egenskaperna tackar man för på det ojämna underlaget och över hoppet som är placerat precis framför mållinjen.

Efter ett varv blev vi invinkade. Vid det här laget ansågs vi vara experter på banlayouten och Cupra UrbanRebel stod och väntade i depån och med ett varv i den bilen under bältet var det dags för lunch.

Efter ett par tallrikar gulaschsoppa får vi reda på att det inte enbart är en provkörning det handlar om. Vi ska tävla. 

Efter ett uppvärmningsvarv i Polarisen är det dags för ett varv mot klockan. Ståendes jämt med den uppblåsbara portalen som markerar starten växer hornen ut.

Med klart mer fart än tidigare in i första kurvan, nu gällde det att sätta en bra varvtid, fick vi känna på RZR:ens allt annat än neutrala bromsbalans. Med lite extra tryck på pedalen pendlar bakvagnen ut omedelbart. Kul när man vant sig men aningen skrämmande i detta fall.

Resterande del av varvet funkar det bättre och sladdandes genom kurvorna och med, vad som kändes som, ett rejält hopp ut på målrakan tog vi oss in på en fjärdeplats mot tolv deltagare. Vilket visade sig vara en himla tur för med den placeringen gick vi vidare till en shoot-out om tredjeplatsen i Cupra UrbanRebel, annars hade det varit slut med körningen.

Cupran passar bra för uppgiften. Den är oväntat lättkörd för en så pass rå bil. Precis som i nästan vilken gatlegal elbil som helst är kraftutsöndringen linjär och hästkrafterna lätta att applicera. Effekten var nerställd men konceptbilen känns ändå kvick på den trånga banan. 

Utrymmet interiört är också knappt och 185 centimeter förare slog händerna i knäna med ratten vriden 180 grader. För att slippa det problemet plockades en kudde i stolen bort vilket gjorde att sikten utåt blev aningen bristfällig.

Placerad på startlinjen för andra gången, nu med en motståndare till vänster, började de där välkända hornen ta ännu mer plats. 

Starten går och efter den första långa och svepande kurvan visar sig ambitionsnivån vara något högre än förarens förmåga. Den minimala raksträckan fram till nästa kurva skulle utnyttjas till varje pris och en väldigt kort dos med effekt räckte för att den hala banan tog den något understyrda Cupran av banan, upp på och över den mjuka snövallen. Med fullt fokus på uppgiften var det bara att dyka ut på rätt sida igen och köra ännu lite snabbare för att ta ikapp förlorad tid.

Det svåraste att vänja sig vid i den lättkörda bilen är det minimala avståndet mellan gas- och bromspedalen. Det hade inte varit något att påpeka om det inte var för att vi är klädda som Uffe och Ebba i Kiruna. Jackan fick vi hänga av oss i utbyte mot en racingoverall. De stora, tunga och klumpiga vinterkängorna fanns det ingen ersättning för. 

I stridens hetta var inte det något man funderade särskilt mycket på förrän ett par kurvor in när kanten på sulan högg tag i bromspedalen. En panikartad millisekund och en viss miss från idealspåret senare korsade vi en av de större skadorna i banan som stjärnorna från helgens tävlingar skapat. Här uppfattas Cuprans råhet tydligt, det smäller till i hela bilen, rakt genom ryggraden och upp i nacken.

Efter de kaosartade första kurvorna gick resten av loppet bättre. När mållinjen passerades för den första av två gånger låg vi ett antal sekunder bakom skotten i den andra bilen. Nu var vi dock inne på den kortare av de två banorna. När vi kör över hoppet, utan att lyfta från marken på grund av de runt 400 kilo extra jämfört med Polarisen, och ut på den sista raksträckan kan vi se Cupra nummer två ta sig igenom den avslutande S-kurvan och ut på målrakan ungefär 50 meter längre fram. Vi har dock ett fartövertag och med gasen i botten tar vi tredjeplatsen med minimal marginal. 

Det blev en annorlunda provkörning och möjligheterna till att utvärdera Cupran var kanske inte de bästa. Däremot var det kul. Nu väntar vi spänt på den riktiga UrbanRebel, den som kommer att gå att köpa.