Wey Coffee 01 provkörd: Laddhybrid med lång räckvidd

VAD ÄR NYTT? Aiways, BYD, Lynk & Co, MG och Nio samt Great Wall Motor (GWM): den kinesiska Europaoffensiven har bara börjat. GWM dyker först upp med suvmärket Wey, senare följer småbilsmärket Ora.

Weys första modell blir Coffee 01, en 4,87 meter lång laddhybrid som storleksmässigt placeras mitt emellan mellan- och fullsizeklassen.

Bilens kanske enskilt största försäljningsargument är det maffiga batteriet på 39,7 kWh som rymmer mer än 8 kWh mer än batteriet i Mercedes GLE 350 e. Wey anger bilens elektriska räckvidd till 146 km enligt WLTP. Batteriet kan dessutom snabbladdas med upp till 50 kW. 

Men även bortsett från batteriet är Coffee 01 allt annat än ordinär: i motorrummet tronar en turbobensinare samt en elmotor och en nioväxlad dubbelkopplingslåda, vilket är anmärkningsvärt eftersom bilen dessutom använder sig av en planetväxellåda. Det finns även en tvåstegad låda på den elektriska bakaxeln som ger bilen bättre acceleration och högre toppfart.

I det elektriska läget är toppfarten över 200 km/h, enligt ingenjörerna. I vardagen är dock 0–100 km/h-tiden betydligt viktigare och den anges från officiellt håll till drygt sju sekunder.

Innan vi testar bilen mer ingående vid ett senare tillfälle kan vi redan nu intyga att den elektriska accelerationen verkligen är förvånansvärt snabb trots en vikt på 2,4 ton.

Problemet är bara att mjukvaran envisas med att starta förbränningsmotorn på de sista millimeterna av gaspedalvägen. Kineserna kallar det en säkerhetsfunktion för säkra omkörningar, vi hade däremot hellre sett en kickdownfunktion.

Drivlinans komponenter kommer från GWM-dotterbolaget Hycet och systemeffekten anges till maffiga 476 hk, där förbränningsmotorn bidrar med 204 hk och elmotorerna med 164 respektive 184 hk. I hybridläget sprintar bilen därför till 100 km/h på bara fem sekunder och uppnår som mest 235 km/h.

HUR ÄR DEN ATT KÖRA? I sportläget känns kraften dock inte så överväldigande som man kanske hade förväntat sig med tanke på att systemvridmomentet anges till 847 Nm. Snabb är bilen ändå, även om drivlinan inte släpper hela kraften direkt utan portionerar ut den för att undvika onödigt hjulspinn. Är batteriet tomt svarar förbränningsmotorn självmant för framdrivningen och gör ett ganska hyfsat jobb med tanke på bilens ansenliga vikt.

I vardagen växlar dubbelkopplingslådan oftast smidigt och till stor del omärkbart, och blir först lite ryckig när man pressar bilen hårt. Det gör man dock sällan.

Ratten är utrustad med växlingspaddlar, men dessa hade man inte behövt montera överhuvudtaget. Drar man i en av paddlarna kan det i värsta fall dröja mer än en sekund innan lådan växlar upp eller ned. Wey skyller problemet på föråldrad mjukvara. Automatlådan gör dock ett utmärkt jobb och man saknar inte alls paddlarna.  

Slingrande landsvägar hör inte till bilens favoritmiljöer. Visserligen är bilen ganska kompetent när vägen börjar svänga, men chassit med konventionella dämpare och stålfjädrar lyckas inte kamouflera bilens vikt.

Dessutom är styrningens servostöd inte riktigt i synk med styrvinklarna, vilket knappast leder till en förbättring av den oprecisa och indirekta styrkänslan.

Coffee 01 dämpar dock ojämnheter på ett tillfredsställande sätt och det krävs sträckor med mycket vågig asfalt för att bilen ska börja gunga märkbart.

Regenereringsfunktionen är dock inte helt lyckad: visserligen kan systemet ställas i tre steg, men enbart via infotainmentsystemets undermenyer, vilket tar uppmärksamhet från körningen. Övergången från regenereringen till bromssystemet sker däremot silkeslent och omärkbart och man kan till och med stanna med bilen utan pinsamma ryck.

Man sitter bekvämt på mjukt stoppade stolar med fint stöd, även om grundmodellens stolar saknar ett justerbart svankstöd. Minnesfunktionen för stolarna styrs, ni har gissat rätt, via pekskärmen men ska även fungera automatiskt vid förarbyten genom en kamera som har placerats i A-stolpen.

Under körning övervakar systemet (som går att stänga av) förarens koncentration och uppmanar till uppmärksamhet om man tittar för länge i sidospegeln eller petar på multimediaskärmen.

Eftersom många essentiella funktioner som filhållningsassistans har gömts undan i en mängd undermenyer distraheras man alltför ofta från det som verkligen är viktigt: körningen. Tur då att menystrukturen är hyfsat logisk och infotainmentsystemet reagerar snabbt. 

Klimatinställningarna sköter man via ännu en skärm som har placerats ganska olyckligt. Skärmarna ingår dock i grundutrustningen, precis som parkeringskameror och ett förvånansvärt lyckat ljudsystem samt mängder av assistanssystem som överlag arbetar tillförlitligt. Dessutom får man 21-tumsfälgar och en head up-display på köpet.

NÖRDFAKTA. Great Wall Motor Company Limited grundades 1984 och är en av få privatägda biltillverkare i Kina, och samtidigt landets åttonde största biltillverkare samt den största kinesiska lastbilstillverkaren.   

BORDE JAG KÖPA DEN? Interiören har draperats med en mängd trevliga material och känns dessutom väl sammansatt. Det finns dock en del komponenter som vibrerar märkbart, vilket drar ned helhetsintrycket något.

Priserna på kontinenten börjar på 59 900 euro, alltså runt 665 000 kronor. Det motsvarar prisbilden för en Kia Sorento laddhybrid som dock har betydligt mindre utrustning, färre hästkrafter (265) och ett mycket mindre batteri (13,8 kWh).

Även om hybriddrivlinan ibland saknar finkänsla och Coffee 01 överlag inte är sportigt lagd är nykomlingen en vass utmanare till dagens laddhybrider. Mer bil för pengarna i klassen får man helt enkelt inte.