Designikonen Evoque slog ner som en bomb 2011. En riktigt elegant suv i den mindre klassen, perfekt för storstadsfolk som ville ha en modern lyxbil men inte nödvändigtvis behövde något riktigt stort. Andrahandsvärdet är fortfarande imponerande högt, vilket bevisar att stil håller i längden.
Idag känns generation ett, som hade sin försäljningstopp 2014 med 125 000 sålda exemplar, tämligen plastig. Generation två kom 2018, med klara designdrag av Range Rover Velar och är en mycket lyxigare bil.
Men hur modernt är det att åka runt i storstaden i en tung suv med brummig diesel, eller för den delen med en fyrcylindrig bensinare? Inte alls och försäljningen har inte tagit fart. Fram till september i år har det bara registrerats 121 stycken Evoque i Sverige, vilket ungefär är en tredjedel av volymen under 2014.
Kan en laddhybrid hjälpa upp försäljningen? Mildhybridversionen verkar inte ha gjort mycket skillnad.
Under huven sitter det en trecylindrig motor på 1-5 liter som med turbohjälp ger 200 hk. I bakaxeln finns elmotorn på 109 hk. I elläget är bilen enbart bakhjulsdriven, vilket kan kännas lite märkligt för en terrängbil som Range Rover. Man kan alltså inte köra på enbart el och fyrhjulsdrift.
Batteripaketet sitter under baksätet, bredvid tanken, och är på 15 kWh. Varken bagageutrymme eller baksäte påverkas av batteriet som enligt Range Rover ska ge en möjlig elkörsträcka på 62 km.
Hemmaladdning utan wallbox tar sju timmar och med laddbox går det att ladda med 7 kW, vilket inte imponerar (många konkurrenter klarar 11 kW), det tar två timmar att fylla på. Däremot finns 35 kW snabbladdning, vilket betyder att man kan toppa upp sex nya mil på 20 minuter. Bra, även om det kanske inte är så ofta som en laddhybrid snabbladdas.
Vikten är på modiga 2 175 kg, så i god Range Rovertradition är det en tämligen tung bil. Men den är mycket stabilt byggd för att verkligen klara offroadkörning, med flera avancerade körprogram, 212 mm markfrigång och ett maximalt vaddjup på 600 mm. Som tillval finns en funktion där man digitalt ser ”igenom huven” för att veta vad framhjulen har för utmaningar.
Interiören är riktigt välbyggd med fina materialval, det känns lyxigt och elegant med en bra blandning av fysiska reglage och skärmar. På mittkonsolen finns två tiotumsskärmar för infotainment och navigation, samt klimatkontroll. Bilen kan få nya infotainmentfunktioner nedladdade.
Digitalinstrumentet framför föraren kan ställas i flera lägen, men har kanske inte riktigt så flärdfull och ”lyxig” design. Head up-displayen är tydlig och fungerar mycket bra.
Man sitter högt med god sikt framåt samtidigt som den höga karosslinjen ger ett ombonat intryck, men bakåtsikten är relativt dålig – vilket kan avhjälpas med en bildskärm i backspegeln – som är tillval. Smart om man packat hela vägen upp i bagageutrymmet, som inte är slösande stort.
Framstolarna är bekväma och baksätet har bra rymd, men tyvärr är dynan ganska låg, vuxna får dåligt lårstöd.
På el överraskar körupplevelsen genom att vara riktigt rask – för att vara 109 hk. Motorvägsfart är inget problem och man måste trampa på ganska ordentligt för att väcka den lilla trecylindern. Men när den väl griper in i handlingen under acceleration brummar det på ett vis som inte riktigt är Range Rover.
När elkraften är slut kommer också en snopen känsla, med ett oväntat brum. Men flera gånger kom vi över fem mil på ren el, vid normal körning. Det är en klart användbar elräckvidd, men de bästa konkurrenterna kommer numera närmare tio mil per laddning.
Trist är dock att man inte kan tvinga bilen att gå på el om den exempelvis vill värma upp kupén. Över 135 km/h kopplar elmotorn ur sig helt och då känns det verkligen märkligt med en liten trecylinder som brummar på där framme och fartökningen blir svagare.
Accelerationen till 100 km/h går på 6,1 sekunder och bilen känns snabb och inte lika tung som den är. Styrningen är fin och mjuk, chassit relativt styvt och krängfritt, samtidigt som fjädringen är bekväm. Ljudnivån är därtill låg, mycket lägre än i generation ett. Även bromsingreppet, mellan regenerering och stålbroms fungerar bra.
Summa summarum är Range Rover Evoque 300e en härlig liten lyxsuv, som man kan utrusta på tusentals vis för att verkligen få sin egen bil.
Elkörningen ökar verkligen lyxfaktorn, men på enbart bensin känns den rätt oborstad, även om förbrukningen runt 7–8 l/100 km inte är så avskräckande.Men vi längtar efter en renodlad elversion och det finns en hel del attraktiva elbilar för 757 300 kronor, som testbilen betingar.