Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Troligen känner inte vi varandra, men varken du eller jag är väl ”en såndär” som alltid måste få rätt vid fikabordsdiskussionerna? Men rent hypotetiskt, säg att det ändå finns ett litet begär att briljera, bara lite… Jag vet ett utmärkt område där man kan få utlopp för ett sådant begär.
Gör som jag och börja med att berätta hur långt en elbil går på en laddning. Sedan ska du inte bry dig om den första reaktionen du möter. Oberoende av vad du sagt kommer någon runt fikabordet ändå att säga att det inte stämmer. Hen har naturligtvis inte lika rätt som du, men du är ju en tolerant person med ett stort mått av överseende.
Nej, nästa steg är i stället ”raggningsrepliken” som ni hittar i krönikans rubrik. Lägg särskilt märke till den ungdomliga vokabulären. Du kommer att dominera fikarasten! (Jag garanterar inte att repliken går hem riktigt överallt.)
Efter ett utdraget ”sååå fossilt…” klipper du sedan, innan någon hämtat sig, till med förklaringen. Här finns det lite olika infallsvinklar.
Alla vet redan att de räckviddssiffror som dyker upp i marknadsföringen inte ger något som helst svar på hur långt elbilen går på riktigt. Men en del behöver lite vägledning för att se sammanhanget. Du kan ta Kia e-Niro som exempel. Den marknadsförs som en bil som går upp till 455 km (enligt WLTP).
Resan Älvsbyn–Högakustenbron är ganska exakt den sträckan. Men följer jag, som bor i Älvsbyn, denna körcykel till punkt och pricka kommer resan ner till Högakustenbron att ta närmare tio timmar. Körcykelns snittfart är nämligen 46,5 km/h och här ligger poängen i resonemanget. Ingen vanlig människa snittar 46,5 km/h om man ska köra 45 mil. (Jag håller… jag menar, jag har en kompis som håller minst det dubbla).
Men man kan även välja att utveckla dialogen via en reflektion om varför myndighet och bransch enats om att fortsätta att ”deklarera” bilar enligt en körcykel. Körcykeln är egentligen bara ett försök att efterlikna ”snittbilistens stadsnära snittförbrukning sommartid”.
Vem är Robert Granström?
Robert Granström jobbar bland annat som projektledare för projektet: ”Lika bra med CELLER-i”, som finansiers via EU:s regionala fond.
Av ams har han uppmuntrats att skriva en krönika om det som varit fokus för ”CELLER-i- projektet”, nämligen hur långt man kommer på ett fulladdat batteri när det är vinter och kallt.
Efter tre vintrar med tester tillsammans med ett av de större vintertestföretagen i världen börjar CELLER-i-teamet nu ha lite koll.
Här bör du trycka på att alla kommer att köpa en laddbil nästa gång och att körcykelförbrukning kommer att vara betydelselös vid köpbeslutet. Konsumenten vill i stället veta om det funkar att åka till svärmor över julhelgen. Fattar de inte så förklara att energikostnad per mil blir ointressant när en bilmodell som drar el för 1,91 kr/mil ska jämföras med en som landar på 1,84 kr/mil.
Däremot är räckviddsfakta vid kallstart i -20 grader och 90 km/h som referenshastighet, en enkel och bra konsumentupplysning för pendlare och svärmorsresenärer.
Har du rutinerade amsläsare runt bordet kan det dock vara bättre att inleda med att säga att den gamla körcykeln (NEDC) förvisso hade ännu lägre snitthastighet (33,6 km/h) och att tanken med en ny måhända var god från början. Men att branschen egentligen har (som min gamle far brukade säga: ”satse kroppen, själa å-n bit borti levvra”) en ny körcykel som ingen behöver.
Förklara att om frågan gäller att ställa olika fossilbilars förbrukning mot varandra kan man lika gärna jämföra på det gamla sättet, eller inte alls. Alla vet att förbränningsmotorn har ett rätt smalt register med god verkningsgrad och att motoringenjörerna har järnkoll på hur man kan optimera ”verkningsgradsfönstret” mot en antagen körstil (den valda körcykeln).
Men det kan ända vara bra att inflika att: ”Framöver blir just fordonsbranschens kunnande inom normerade körcykler och motoroptimering rätt ointressant. Och elmotorn klarar även onormal körning.”
Som du säkert förstått kan du lätt väva samman ovanstående och hålla låda hela fikarasten om du vill. Men för att sluta på topp bör du sia lite om en ny form av hjälte inom bilindustrin. Ingenjören som integrerar ICE-veven* till generatorn. (* = förbränningsmotorn som säkrar utökad räckvidd och ger oss friheten att inte behöva köa vid publika laddare).
Vill du lugna auditoriet lite kan du klarlägga att det kommer att tillverkas ICE-motorer vars kraft når drivhjulen direkt, även i framtiden. ams kommer garanterat att skriva om dessa. Både du och jag kommer att läsa. Men ingen av oss kommer att kolla på WLTP-siffrorna när vi ska byta bil. (Eller Peder Karlsson när han så småningom ska ersätta Murciélagon.) Körcykler är bara sååå fossilt helt enkelt!
Räckviddstester med Kia e-Niro
Beräknad räckvidd med förvärmd bil och baserat på 14 mils körning
• Laglig hastighet på inlandsväg (73 km/h) = 350 km
• Laglig hastighet på samma väg (Piteå–Älvsbyn–Arvidsjaur +350 meter i höjd) = 310 km
• Laglig hastighet på samma väg (Arvidsjaur–Älvsbyn–Piteå -350 meter i höjd) = 390 km
Uppmätt räckvidd vid kallstart (icke förvärmd bil = räckviddstapp på 2–3 mil)
• Konstant 90 km/h, bilen nedkyld till -10 °C, körning i -10 °C = 273 km
• Konstant 90 km/h, bilen nedkyld till -20 °C, körning i -20 °C = 243 km
Kommentar: Stort räckviddstapp jämfört med 455 km enligt WLTP, men man kan ledigt åka sträckor som exempelvis Luleå–Arvidsjaur, Jokkmokk–Arvidsjaur, även när det är grinkallt.