Biltestarbloggen: Trångt i bak på Hyundai Ioniq 5

Hyundais snabbladdade elbil har ett inte helt optimalt bagageutrymme, konstaterar vår reporter som åkt upp till Sundsvall med den.

Biltestarbloggen: Trångt i bak på Hyundai Ioniq 5

I testet med Hyundai Ioniq 5 och Skoda Enyaq skrev vi att Hyundaien kan ta emot max 50 kW vid laddning på en stolpe med en spänning på 400 V. Det snappade internet upp och ansåg var felaktigt, någon på Teslaforumet hade gjort ett kort stopp på en sådan stolpe och fått runt 90 kW. Vi redogjorde dock bara den siffra vi fått från Hyundais svenska generalagent.

För att lösa gåtan har vi tagit ut en Ioniq 5 igen för att testa själva. Hur bra klarar Ioniq 5 att ladda när den erbjuds runt hälften av de 800 volt som systemen i bilen använder sig av? Det får ni veta senare under veckan. Nu är bilen i stället i Sundsvall där den fick agera weekendtransportör för undertecknad med familj.

Resan upp gick smidigt som förväntat. Det krävdes en laddning som togs i samband med middag i Gävle som tog cirka 50 minuter (start vid ca 50 procent). Batteriet var fulladdat några minuter innan resan fortsatte. När vi nådde Sundsvall togs det in på hotell med laddning över natten.

Vid ankomst stod färddatorn på ungefär 40 körda mil från Stockholm och bilen hade 39 procent kvar och en förbrukning på 21,5 kWh/100 km med farter mellan 100 och 120 km/h större delen av sträckan. Temperaturen låg mellan fem och tio grader.

Resan gick precis lika bra som om det varit en dieselbil som kördes. Dock finns ingen mer möjlighet till laddning förrän under hemresan, så den turen kanske blir något knepigare. Förutom lite kortare räckvidd (högre förbrukning) än man hade kunnat hoppats finns det inte mycket att klaga på … förutom en närmast förödande grej.

Höjden under insynsskyddet är inte bra, vilket vi i testlaget påpekade i det tidigare testet. Det måttet är ca 15 cm lägre än i Skoda Enyaq. Trots att vi bara var tre personer som skulle vara borta tre nätter blev det knepigt att få in allt i bilen. Och då var det inga skidor, pjäxor eller husdjur som skulle med.

Väskorna går med minsta möjliga marginal att ställa på varandra och då är de inte nära på att vara fullpackade. Och då får man strula för att sätta fast insynsskyddet, som ni kan se är haken lägre än toppen av väskorna

En vattendunk på 10 liter går utan marginal att klämma in längst bak där man vill ha dem.

Insynsskyddet är av typen elefantöra. Tunt och flexibelt så det går att trä över bagaget även om packningen blir lite för hög, men det är bökigt.

Två till plumpar i protokollet gäller självkörningen.

Bilen är bekväm men filhållningsassistenten är något orolig. Ratten gör ofta – eller nära på konstant i vissa lägen – korta, små ryck för att hålla bilen i mitten av körfilen. Det var i och för sig inget som kändes för andra än föraren men det är inte tal om lika avslappnad körning som många andra liknande system på marknaden mäktar med.

Med det sagt gjorde system sitt jobb mer eller mindre hela vägen upp förutom när föraren ville annat. Styr man emot assistenten kopplas den ur så pass abrupt att bilen lätt "gungar till", något som noterades av passagerarna. Det blir troligen lite bättre om man anpassar sin körstil något.

Båda klagomålen är alltså ringa och allmänt så funkade det bra. Men då är det förstås bara motor- och 2+1-vägar nästan hela vägen upp från Stockholm.

Vi får hoppas på en lika enkel hemresa och ett fint resultat i det kommande laddtestet!

Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!

Missa ingenting! Prenumerera på vårt nyhetsbrev.