Tidigare i somras fick chefredaktör Alrik Söderlind ett mejl från en läsare. Denne berättade att infotainmentsystemet i hans VW Tiguan hade gått sönder och att verkstaden, efter att ha granskat problemet, kommit fram till att hela enheten behövde bytas ut. Sedan droppade de priset: 35 000 kronor. Det här rörde upp känslor på redaktionen. Kan det verkligen stämma att det kostar så mycket? Är det här unikt för Volkswagen, eller gäller det även andra märken?
Efter att Alrik skrivit en krönika i ämnet och uppmanat er läsare att höra av er med liknande historier började det ramla in mejl från bilägare med det ena skräckexemplet efter det andra.
Läsaren Jonas berättade att ljudanläggningen i hans Volkswagen Touran från 2011 hade slutat fungera, och att ett byte på verkstaden skulle kosta nästan 40 000 kronor inklusive felsökning. När samma sak hände i Jörgens Hyundai i40 från 2012 skulle det kosta 20 000 kronor. I Rasmus Mini Cooper från 2017 var det bara själva skärmen till infotainmentsystemet som gick sönder, men verkstaden ville trots det byta ut hela enheten till en kostnad av 26 000 kronor.
Carl råkade ut för en trasig styrplatta till navigatorn i sin Audi Q7 som skulle kosta 20 000 kronor. En trasig dvd-läsare i en Saab 9-3? 25 lakan, tack. Om det skulle råka hända i en Subaru Outback? Drygt 40 000 spänn. Det värsta exemplet vi fick in kom från Johan i Ytterby, vars Kia Ceed från 2015 led av en sprucken infotainmentdisplay. Den ville Kia ha 84 000 kronor för att byta ut, berättade Johan.
Efter detta bestämde vi oss för att undersöka ämnet lite närmare. Vi har ringt runt till ett gäng märkesverkstäder i Stockholmsregionen och fått priser på vad dessa enheter kostar att byta ut i några av de vanligaste bilarna i Sverige.
Svaren vi fick varierade en hel del, men slutsatsen är följande: Våra läsare ljuger inte. Att byta ut infotainmentsystem i bilar är jättedyrt.
Dyra originaldelar
Många av verkstäderna vi frågade verkade förvånade över frågan: ”Infotainmentsystem? Varför ska du byta det?” När de sedan kollade upp priserna åt oss verkade de nästan lika förvånade som vi.
Att få fram jämförbara priser har heller inte varit helt lätt, eftersom många bilar, speciellt nyare modeller, har infotainmentdelen inbakade i bilarnas system. Skärmen, eller ibland skärmarna, och databoxarna är då separata delar.
Det överlägset dyraste priset vi fick kom från Kia. Att byta infotainmentenheten i vår exempelbil, en Kia Ceed från 2014 med navigation och backkamera, skulle kosta 70 000 kronor.
Det är inte riktigt den summa som vi fick från läsaren Johan, men det är i samma härad – och helt orimligt för en bil vars marknadsvärde med knapp marginal överstiger priset för delen. Verkstadsmedarbetaren vi pratade med menade dock att de väldigt sällan säljer fabriksnya infotainmentenheter. I stället kan man få en utbytesdel, om man skickar in den som är trasig till Kia för reparation. Detta hade i stället kostat 22 660 kronor till samma bil.
Att Kian blev dyrast är ett tydligt exempel på något annat vi noterade under vår rundringning, nämligen att komponenternas priser inte verkar ha någon korrelation alls med hur avancerade de är. Att byta ut både skärm och dator i en helt ny Volvo V60, till exempel, kostar mindre än i Kian trots att Volvons system är mycket mer avancerat.
Flera av verkstäderna vi pratade med ursäktade sig också med att dessa delar ofta täcks av vagnskadeförsäkringen. Det stämmer visserligen, men hos de flesta försäkringsbolagen slutar denna att gälla efter åtta år och 10 000–15 000 mil. För ägare av äldre bilar är detta alltså inte till någon hjälp alls.
Läs mer: Alrik Söderlind: Vilse i ockerland
Inte vanligt förekommande
Bo Ericsson är vd för Sveriges Fordonsverkstäders Förening, ledamot i Allmänna reklamationsnämnden och Försäkringsnämnden. Han är inte förvånad över att dessa komponenter är dyra, men menar att det är relativt ovanligt att de byts ut på verkstad.
– Det händer ibland att saker går sönder, men jag kan inte påstå att det är vanligt. I så fall hade jag märkt det rätt fort, säger han.
Vad gäller rimlighetsgraden i prissättningen hänvisar han till en policy som finns hos ARN och Konsumentverket gällande dyra reparationer.
– Om kostnaden överstiger 50 procent av bilens värde ska verkstaden avråda från reparation, berättar han.
Eftermarknadssystem – en lösning?
För många bilägare verkar ett eftermarknadssystem vara det självklara valet. Det är inte bara mycket billigare än att köpa från biltillverkaren, man får många gånger ett bättre system på det sättet. Speciellt i lite äldre bilar, där elektroniken är hopplöst föråldrad.
Flera företag har uppenbarligen hittat en marknad här, och har utvecklat modellanpassade produkter som fungerar sömlöst med bilens funktioner samtidigt som de gör det möjligt att ha moderniteter som Apple Carplay i en 10–15 år gammal bil. Allt till en bråkdel av vad det skulle kosta att ersätta bilens befintliga – och föråldrade – system.
Claes Hedblom jobbar på Bilstereohörnan i Västerås. Där säljer de modellspecifika eftermarknadssystem till många olika bilar, till en bråkdel av vad det skulle kosta hos tillverkarna. Det mest extrema fallet han kan minnas var när ett försäkringsbolag hörde av sig angående en Honda CR-V, där mekaniken till cd-läsaren hade gått sönder.
– En ny enhet från Honda skulle ha kostat 50 000 kronor. Vi löste det för 12 000 kronor tror jag, med en eftermarknadsenhet med många fler funktioner än originalet.
Claes Hedblom menar att det inte finns några nackdelar med att montera ett eftermarknadssystem. De är modellanpassade, förprogrammerade för att fungera i en specifik modell – och funktioner som backkamera, parkeringsradar, originalmonterade USB-kontakter och annat är bevarade. Dessutom är de nya systemen nästan alltid bättre än originalen vad gäller funktioner, ljudkvalitet och skärmupplösning.
– Det blir alltid bättre, i alla fall så länge man använder kvalitetsprodukter. Det finns folk som köper billiga grejer på till exempel Wish.com, men de brukar inte hålla i längden. Sådana system installerar vi inte, fortsätter Claes Hedblom.
Däremot går hans bransch bet när det gäller nyare bilar med mer integrerade system, där alla bilens funktioner och inställningar styrs via skärmen i mitten. Sensussystemet i en nyare Volvo, eller Audis senaste MMI, finns det inga eftermarknadssubstitut för. I alla fall inte ännu.
– Det kan vi inte hjälpa till med. Men vem vet, det kanske kommer om åtta–tio år, säger Claes Hedblom.
Hett stöldgods
När något är dyrt brukar det skapa en marknad för stöldgods. Detta är också sant för bildelar – navigationssystem inkluderat. Något inte minst branschorganisationen Larmtjänst är medvetna om. De samlar statistik över anmälda stölder av saker i en mängd olika kategorier.
När det gäller bildelsstölder har de statistik över de tre typer av delar som stjäls mest: strålkastare, krockkuddar – och just navigationssystem. Av deras helårsrapport för 2019 framgår att 836 navigationssystem stals i Sverige det året. En överväldigande majoritet av dessa, 663 stycken, stals ur BMW-bilar. Varför det är just BMW-ägare som drabbas hårdast har de inga hårda data på, men Larmtjänsts Torbjörn Serander har en teori om att det i alla fall tidigare har funnits en marknad i Kina, där många BMW säljs utan de mer avancerade systemen som europeiska bilar ofta är utrustade med.
– Men det var flera år sedan. Nu har BMW vidtagit åtgärder för att blockera systemen elektroniskt, så det inte ska gå enkelt att flytta systemen mellan bilarna, säger han.
Klart är i alla fall att en majoritet av de bildelar som stjäls i Sverige går på export. När SVT-programmet Veckans Brott undersökte saken i ett reportage kom de fram till att internationella nätverk ligger bakom nio av tio bildelsstölder, och att den litauiska staden Kaunas har blivit ett europeiskt handelsscentrum för den här typen av stöldgods.
Det positiva är att antalet bildelsstölder i Sverige har gått ned de senaste åren. 2016 var det riktigt illa, säger Torbjörn Serander, men mellan 2017–2018 gick det ned med 45 procent.
– Då gjorde polisen ett bra jobb och lagförde mycket folk, menar han.
2019 minskade det ytterligare lite grann – men det första halvåret 2020 har det faktiskt ökat en aning, trots pandemin.
– Vi såg en nedgång under nedstängningen, men det har återhämtat sig sedan dess. Det är som börsen det där, säger han.
Kan man köpa delar på skroten?
En snabb sökning på Bildelsbasen.se, en hemsida som samlar annonser för begagnade bildelar från svenska bilskrotar, visar att infotainmentsystem finns att köpa till många märken för några tusenlappar.
Men här kan man många gånger i stället bli stoppad av biltillverkarnas försök att stöldskydda elektroniken. Många av systemen är kodade på olika sätt, så att de inte går att flytta från bil till bil. Några gånger är en pinkod allt som behövs, medan man andra gånger måste ta bilen till en märkesverkstad för att få den nya naven att fungera – till en kostnad av flera tusen kronor.
Några VAG-verkstäder vi pratade med menade till och med att det inte går att använda en begagnad del över huvud taget – för att fungera måste den komma från Volkswagens egna led. Detta är därmed viktigt att kolla upp innan du köper en begagnad del.
Dyrt – men lösningar finns
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att infotainmentsystem till bilar många gånger är orimligt dyra – speciellt till äldre bilar, där man i de flesta fall faktiskt kan få ett bättre system från tredje part till en bråkdel av vad det skulle kosta hos biltillverkaren.
För dem som kör nyare bilar är det en bra idé att peta försiktigt på pekskärmarna och se till att ha bra försäkringar – både mot stöld och skador.
