Sista provkörningen: Saab 9-5 utklassade Volvo S80

Premium Vi var ivriga när vi knyckte Saabhandlarens första demobil för att testa nya Saab 9-5 – innan någon kund fått köra den. Vi lät den nye svensken gå en utmaning mot Audi A6, BMW 5-serie och Volvo S80. Föga anade vi då att det här skulle bli det första testet av den alla sista modellen från Saab.

Sista provkörningen: Saab 9-5 utklassade Volvo S80

Sitter den ihop? Man var lite nervös. Skämt åsido, men tanken slog en bakom ratten i nya 9-5 när g-krafterna var som högst på en motorvägsavfart.

Låt oss först börja med grunderna. Den rykande färska 9-5:an är en Turbo4 med Vector-paket som har mjukare front än Aeron vi provade senast. Turbofyran är bekant, huserar 220 hästar och drivs INTE med etanol, men det kommer i höst. Extrautrustad med 18-tumsfälgar och maffiga 245-däck undrar man hur komforten ska stå sig mot:

Volvo S80 2,5 FT. Svensk, fluffig sedan stående på 16-tumshjul.

BMW 523i med adaptivt chassi, åttaväxlad automatlåda, soft-close-dörrar, komfortstolar och annat lull-lull.

• Och Saabs egna benchmark-fordon: Audi A6, bilen man hela tiden körde parallellt under utvecklingen av 9-5:an. Den enda A6 sedan som överhuvudtaget fanns tillgänglig i Stockholmsregionen var såklart en sportigt hård S-line-utrustad vagn på 19-tumshjul. En 2,0 TFSI med steglös Multitroniclåda. Den kanske mest otippat specifierade A6:a vi stött på.

Frågan är vad som händer med trafikbilden om 9-5:an blir en vanlig syn på svenska vägar. Blir man mätt på den nu så intressanta bakstammen?

Nu är det bråttom, säljaren på Saab vill ha tillbaka sin demobil kl. 9.00 nästa morgon. Klockan är 17.00 och vi beger oss till närmaste hamburgerhak och klämmer en hamburgermeny.

John Argelander, som körde 9-5:an första milen, gillade att bli iakktagen på vägen. Mobilkameror smattrade och folk pekade och glodde i största allmänhet.

Vi konstaterar ganska snabbt att Saaben, även ställd brevid de tyska konkurrenterna, utrålar en gedigen premiumkänsla. Detaljarbetet håller hög klass. S80:an håller inte fullt ut samma finish, delvis på grund av att backspegelfötterna är i mattsvart plast. De andras är lackade blankt svarta. Små till synes obetydliga detaljer som, dock, höjer helhetsintrycket.

Men på insidan håller det å andra sidan inte hela vägen för Saaben. Tyskarna har bättre rutin på inredningar och finslipar bara formen vid generationsbyten. Volvo S80 har också en rejäl portion lyxatmosfär invändigt, särkilt med det mjuka "softlädret" på testbilen. 

Här blir det svårt för Saab, det vimlar av knappar och apparater ur GM:s hyllor. Funktionen är det inget fel på, men man förstår hur pressad utvecklingsbudgeten varit. Det har sannerligen inte lagts krut på radions display, "flerradig" monokrom skärm var stencoolt 1997.

Ingen bil rensar så mycket vänsterfil i Sverige som en mörk Volvo S80.

Å andra sidan har man satsat hårt på en mycket viktig punkt: chassit är fenomenalt (och ratten är trevlig att greppa!). Ni som hittills inte accepterat Saab måste från och med nu låtsas som att Saab aldrig funnits, förrän i år.

Gamla 9-5 bjöd på riktigt fin komfort, men när det började gå undan på kurviga vägar letade man frenetiskt efter närmaste motorvägspåfart. Och var vägen ojämn ställde man sig vid sidan av och blundade en kort stund. Kanske blev vägen jämn när man åter öppnade ögonen? Det gamla ingenjörsgardet nöjde sig med att framhjulsdrift har sina begränsningar i form av drivaxelreaktioner upp i ratten. Men allt eftersom årtiondena gick visade, främst, VAG-koncernen att det går att isolera drivaxlarnas påverkan. I nya 9-5:an är det imponerande befriat från drag i ratten, även på ojämn väg. Snacka om vändning.

Då känns det mer i Volvon, men ändå klart mindre än fjolårets Saabar. I den framhjulsdrivna A6:an märks knappt något. En del dock tack vare Multitroniclådan som aldrig tillåter några vridmomentsexplosioner, utan hela tiden går mjukt och (för vissa befriande) osportigt. Under aktiv körning lägger den steglösa lådan effektivt locket på, men körd lugnt tar det inte många sekunder innan man gillar hur den effektivt håller motorvarvet kring 1 500.

 

 

Tydliga Saabgener vilket kan utläsas: god ergonomi. Notera meddelandet "Driver has control" man får i displayen när man kopplar bort flerzonsfunktionen i klimatanläggningen.

Styrningsmässigt i BMW:n är det av naturliga skäl annorlunda. Bakhjulsdriftens främsta trumfkort är just att framhjulen enbart ansvarar för styrning. 

Störst skillnad mellan bilarna var det på Tungelstavägen. En riktigt bra väg som faktiskt är tillräckligt krokig för att gällande hastighetsgräns (plus matmoms) ska räcka för att hitta skillnader på detaljnivå.

Efter facelift blev S80 en alertare kamrat på vägen. Bilen har fint väggrepp och följer rattens kommandon utan protest, men någonstans på vägen filtreras framhjulens vektorer. Visserligen rullar vår klart Säpo-inspirerade Volvo på 16-tumsfälg med 55-profildäck, men tidigare erfarenheter visar att det inverkar marginellt.

Och stötdämparna håller inte riktigt karossrörelserna i schack, stöter man på en ojämnhet svarar chassit med en kännbart vertikal rörelse, extra tydligt i långgupp på motorväg. Med tillvalet Four-C (ställbara stötdämpare) är S80 en betydligt bättre bil komfortmässigt.

Den teknikproppade BMW:n byter skepnad med sportläget påkopplat. Chassit tajtas till ordentligt och styrningen blir lite mindre servoassisterad och precisionen blir ännu högre. Dock är det inte samma körglada BMW som förr. 7-serie-feelingen går inte bara igen i lyxattributen, utan även i körkänslan. Det är fortfarande en rysligt kompetent vagn, men viljan är kraftigt nedtonad. Lika mycket som nya 7-serien känns som en stor femma, känns nya femman som en liten sjua. Förvirrat är bara förnamnet.

9-5:ans paradgren: när det svänger. Klassens kurvgladaste vagn skäms inte heller för sig när vägen är bucklig. På provbilen var inte de två hastighetsmätarna synkroniserade. Finjustering pågår uppenbarligen fortfarande.

A6:an går klippstabilt i sin S-line-kostym. Kränger inte så det känns och greppet är gott i sidled, men i tvärare kurvor kasar den över framhjulen. Ni har läst det förr om A6. Den gör vad man ber den om, men pockar inte på att göra om manövern inför nästa kurva. Som vår one-liner-expert redaktionschef John Argelander träffsäkert uttryckte det: "Den går som ett stort ingenting …"

Med risk för att verka påverkad av krisen i Västra Götaland: 9-5 ÄR verkligen fenomenal att köra. Ännu tydligare blev det när vi nu kunnat köra parallellt med tre konkurrenter. Styrningen är direkt och återkopplingen är hög. Understyrningen är totalt frånvarande och småkorrigeringar göres lätt även under press. Skillnaden mot de övriga är att bilen även inbjuder till rolig körning. Man klär på sig den (mycket) stora bilen och känner hur den krymper runt om en. Körglädje, brukar det kallas.

Saaben har dock inte klassens roligaste drivlina. Turbomotorn drar visserligen starkt och låter mindre plågad än förr. Tyst är den också. Men motorljudet och de lätta vibrationerna i dragläge smakar en hel del hyr-Astra, även om känslan i kopplingen blivit bättre. Kvar är också de urskiljbara transmissionsljuden på ettan, tvåan och trean. Det skrapar också fortfarande när man, under inbromsning, växlar ner till ettan runt promenadfart.

Nu är vi petiga, men i den här ligan krävs perfektion i alla detaljer för att kunna motivera ett startpris på över 300 000 kronor. Ett pris som snabbt som ögat hoppat över 400 000 när man personifierat sin bil på sajten.

Audins Multitronic delar oss i tu. Antingen uppskattar man glidaregenskaperna eller så avskyr man lådan för hur den motvilligt svarar på häftigare gaspådrag. Den två liter stora turbomotorn känns inte heller riktigt hemma på den här nivån, vibrationerna och ljudet påminner om finare dieslar. Där är Saab-motorn avgjort lenare och tystare.

Volvons etanolmatade turbofemma känns kryare än förr. Effekthöjningen till 231 hästar märks och det är riktigt bra tryck i bilen. Tyvärr envisas man med att strunta i ett sportläge till automatlådan. Man får hela tiden känslan av att fel växel ligger i, oavsett körsituation. Tack och lov finns det manuella spåret kvar.

BMW känns rätt med sin raka sexa som är på hela tre liter, namnet "23" till trots. Tonen och varvvilligheten är på topp, raspigt och rappt.

Grundpriset på 357 000 kronor känns inte helt taget ur luften. Automatlådan har hela åtta steg, men här börjar tekniken ta över från estetiken. Minsta gaspådrag när högsta växeln ligger i, resulterar i en ryckig nedväxling. Man hinner börja ifrågasätta sin körskicklighet i några sekunder tills man ser hur varvräknarnålen tar ett skutt. Bäst är att köra lådan i manuellt läge vid motorvägs- eller motortrafikledskörning. Konstigt.

Vi inser nu att fluff kostar soppa, allt mjukt som gamla lyxbilar haft för sig kostar bränsle. Momentomvandlaren som ger en silkeslen framfart används nu bara vid start, och knappt ens det känns det som. Det är väldigt svårt att få till en ryckfri start i 523:an med automatlåda. Direkt när bilen satts i rullning går lådan in i lock-up, det som förr bara fanns på högsta växeln i landsvägstempo.

Att den ligger i "lock" redan från promenadfart får också till effekt att man har körbarheten hos en manuellt växlad bil, med samma motorbroms och samma gasrespons. Detta innebär att alla limousinchaufförer måste åka på automatlådeläger i en vecka för att lära sig köra nya generationens automatlådor ryckfritt.

Och med chaffis där framme noterar BMW en ny toppnivå vad gäller takhöjd i baksätet. Här får Saab det svårt med sin svängda taklinje, en linje som också svänger inåt sett ovanifrån. Utrymmet i sidled är även det alltså ganska begränsat. Alla upp till 180 centimeter i längd sitter dock bra i alla fyra bilarna, utom i S80 där baksätesbenutrymmet liksom i V70 är på tok för dåligt när föraren närmar sig medellängd.

Att hoppa över i Saaben blir som natt och dag, här är det en lång kupé som bjuds. Bäst av alla, men så är också karosslängden "bäst". S80 är över 15 centimeter kortare och vi vet nu exakt var de 15 saknas. S80 L som bara finns i Kina är förlängd 14...

Fyra varianter på förarstolar: Audi är rymligast...

...BMW tillfredsställer inte alla (men de som gillar den, älskar den)...

Att bräcka tyska bilar på poäng är historiskt sett svårt. Kupéerna är ofta rymliga, köregenskaperna förträffliga och så utrstrålar bilarna inte sällan exklusivitet och soliditet även om det står VW Polo på bakluckan. Inget undantag med vare sig A6 eller 5-serie, och det visste vi innan också.

9-5:an är inte rymligast och har inte störst bagageutrymme, men det är klart godkänt.

Vad som däremot överraskade var hur väl 9-5:an platsade brevid tyskarna på parkeringen. Saaben är klart mest spännande att detaljstudera, lyktorna i för och akter tittar man sig sent mätt på.

Fast mest övertygar 9-5:an bakom ratten. Nog för att vi blev imponerade vid första provkörningen – utan närvarande konkurrenter. Men nu är det solklart att 9-5 står överst på körglädjestronen.

...Saabs är mjuk och skön – om än lite kort.

Och Volvos är inte som förr, men fortfarande den som tillåter flest sittställningar.

TESTFÖRARNA OM BILARNA

John Argelander: "En kolossalt viktig känsla..."

Meningen "Built with pride", brukar stå skriven i de allra flesta amerikanska bilar, och trots att Saab varit i amerikansk ägo ett bra tag har inte bilarna fått speciellt mycket kärlek. 

Men någonting har hänt. 

När jag kliver in i nya Saab 9-5 känns den klart och tydligt: Den Svenska Stoltheten. En kolossalt viktig känsla eftersom 9-5 inte bara är en bil, den representerar ju ett helt företag, en stad, en region, ett land. Vårt land.

Ibland kan det faktiskt vara svårt att hålla sig helt objektiv inför en ny bil. Det visar sig dock snabbt att jag inte behöver försöka.

Saab 9-5 är nämligen en fruktansvärt bra bil.

Heja Sverige!

Gustaf Sjöholm: "Körmaskinerna BMW 5 och – Saab 9-5"

Jag mötte 9-5 första gången i ett kyligt och deppigt Trollhättan dagarna innan Spykeraffären gick igenom. Inte konstigt att det bubblar i kroppen över att äntligen få köra produktionsbilen!

Den nätta vägkänslan imponerar, styrningen är överraskande direkt och skarp. Trots sina numera väl tilltagna yttermått attackerar 9-5 kurvorna med stor precision och känns en storlek mindre. Banne mig, Saaben uppmuntrar till lika aktiv körning som BMW 5-serien, som med sitt lättfotade beteende har hamnat väl nära storebror 7-serien.

Karakteristisk interinew-module-37ör och ett skönt och märkbart turbofnys gör sitt för att bibehålla Saab-andan. I den här jämförelsen framstår Audi A6 och Volvo S80 som hopplöst tråkiga...

Mikael Johnsson: "Saab 9-5 fortsätter att överraska"

A6, 5-serie och S80. Alla kända storheter. Frågan var hur 9-5 skulle kännas bland dessa. 

Och precis som när jag kört 9-5 solo var det lekfullheten i chassit som imponerande mest. 

Vi hittade en riktigt rolig och krokig väg och efter att ha kört sista bilen i raden, Saaben, tänkte jag: "Jädrar, den är ta mig tusan roligast av dem allihop!". Nu var den ensam här om manuell låda (alltid kul) och motorljudet kan exempelvis inte mäta sig med BMW-sexan. Men Saab har definitivt hittat rätt i chassit när en så stor bil kan kännas så nätt och lagom i vissa lägen. 

Komforten skäms heller inte för sig – och då körde vi inte ens med det adaptiva chassit.