Kanske allt redan skrivits om den stora BMW:ns ännu större njurar. Bara inte av alla. Det är möjligt att de utomeuropeiska kunderna gillar dem, men det vet vi inte. I vardagstrafiken ger de dock den uppiffade 7-serien ett aningen påträngande intryck som kanske inte faller de traditionsmedvetna BMW-kunderna i smaken. Då verkar vår Mercedes behagligt ”Mercig” med sin majestätiska kylare med dess självsäkra stjärna ovanpå.
Men egentligen är vi här av en helt annan orsak, nämligen för att testa vilken av de tyska lyxlimousinerna som är den bästa laddhybriden. Motorval som signalerar att föraren är i takt med tiden.
Båda limousinerna har fått en del modellöversyn. I BMW:s fall en lite mer omfångsrik sådan. Förutom jättenjurarna har laddhybrid-Sjuan en ny motor. I stället för föregångarens fyrcylindriga maskin är det nu en radsexa som spelar förbränningsrollen i hybriddrivlinan.
Mercedes har behållit sin treliters V6:a men har nu ett batteri med större kapacitet och en starkare elmotor: en bensin-V6:a på 367 hk och en elmotor på 90 kW ger en total systemeffekt på 476 hk.
BMW kontrar med en systemeffekt på 394 hk. Elmotorn bidrar med 83 kW och radsexan med maximalt 286 hk. Relativt lika ifråga om effekt men Mercedes har lite mer krut i tunnan.
Laddhybriden kan man bara få i S-klass Lång-version vilket gör den 13,5 centimeter längre än BMW – och 266 kg tyngre. Visserligen lär även 745e komma med längre axelavstånd men vid testtillfället fanns endast den ”korta” versionen tillgänglig. I ”L-utförande” hade den varit 14 centimeter längre och cirka 50.000 kronor dyrare – en fördel för BMW som är den tydligt billigare testbilen med ett grundpris på 1.057.800 kronor i Sverige.
Att Mercedes bygger de dyrare bilarna var bekant redan på 1970-talet då W116 konkurrerade med BMW E23. S-klass har alltid haft en mer statsmannamässig framtoning än den något sportigare BMW-Sjuan. Men skillnaden är mindre för de båda aktuella testbilarna av serie W222 respektive G11/12. Likväl väljer många potentater alternativet från Bayern – då med professionell chaufför.
Naturligtvis vill vi sätta oss bakom ratten och väl där finner vi ett gemensamt drag: båda är försedda med samma instrumentlandskap som sina respektive mindre märkesbröder. Instrument och rattar motsvarar till största delen det man finner i E-klass och i 5-serien.
I tidigare generationer var det lite annorlunda. Då kostade man på S-klass en egen ratt. Småsaker kan man tycka men i tider med utvecklade infotainmentsystem och komplexa rattreglage kan man kanske inte göra något annat.
Ibland är inte framsteg just framsteg. BMW:s centraldisplay, till exempel, är märkligt oöverskådlig och inte så väl utformad – inte bara för att varvräknaren går moturs. Viktiga instrument och funktioner är placerade ute vid skärmkanten. Möjligheten att konfigurera individuellt är starkt begränsad.
Då funkar det bättre i Mercedes. Där kan man anpassa instrumentdisplayen mer exakt efter förarens önskemål. Visserligen visar det sig än en gång att handhavandet inte är så enkelt och överskådligt. Användningen av de båda knapparna på rattekrarna är precis som förr ett fummel och fördelningen av funktioner mellan centraldisplayen och mittdisplayen är inte alltid klar och logisk.
Ändå förfogar S-klass fortfarande över tryck/vridreglaget på mittkonsolen som man kan sköta många funktioner med snabbt och säkert. Det var BMW som uppfann det och i det aktuella iDrivesystemet, kallat 7.0, är det fortfarande ett centralt människa-maskin-gränssnitt. Det har tillkommit nya funktioner och det bidrar inte alltid till enklare användning, geststyrningen är ett exempel på detta.
Vi vräker oss i läderklädda och klimatiserade förarstolar i de båda lyxåken och filosoferar över preferenser för komplexa drivlinor.
Bilarnas hybridsystem är något som förarna inte behöver bry sig om, om man inte absolut vill. Båda kandidaterna erbjuder möjligheten att välja mellan olika hybridlägen, som att med förhöjd förbränningsdrift ladda batterierna för att senare kunna köra helt elektriskt. Men man måste inte.
Batterierna är laddade till max och båda utlovar en elektrisk räckvidd på cirka 50 kilometer enligt WLTP. I verkliga livet och med vår testförbrukning blir det runt 40 kilometer, också acceptabelt. Alltså kan man företa många vardagsresor rent elektriskt.
Mercedesen låter sig laddas snabbare. På en och en halv timme är batteriet laddat till 100 procent med en laddbox på 11 kW och tack vare vattenkyld tvåfas ombordladdare. För BMW tar det längre tid, cirka tre och en halv timme.
Vi kör bilarna i normalläge, det vill säga i ”Hybrid”. Fabriksuppgifterna lovar fem sekunder från 0 till 100 km/h. Vid vårt test ligger de lika, men det tar 5,2 sekunder. Efter lite snålkörning trycker vi på lite hårdare. Då lever BMW:n upp. Bytet från fyra till sex cylindrar, liksom en ökning av systemeffekten med 68 hk (740e: 326 hk) ger ökade prestanda, men viktigare är att framfarten känns pampigare.
745e är även en näslängd före när det gäller rent elektrisk acceleration – då spurtar den till 50 km/h på 4,7 sekunder. Mercedes S 560 e L behöver nästan en sekund mer för samma prestation.
Annars är den totalt sett starkare S-klassen något snabbare, främst i områden över hastighetsbegränsningarna på svensk motorväg. Men det är petitesser. I verkliga livet kan inte S 560 e L köra ifrån 745e, i synnerhet eftersom båda är elektroniskt begränsade till 250 km/h.
De flesta kunderna är däremot mer intresserade av drivlinans gångkultur. Några svagheter behöver de inte oroa sig för med tanke på den komplexa hybridtekniken – snarare tvärtom. Endast vid hög motorbelastning kan man märka att det är bensinmotorerna som står för lejonparten av framdrivningsenergin. Då brummar BMW:n något högre och låter en aning mer ansträngd än Mercedes V6:a. Förnämliga växlingar får man i båda fallen. Automatlådorna jobbar mestadels ryckfritt och mjukt.
Vi har nu kommit till frågan som servicekillen vid vår favoritmack alltid ställer i slutet av vår testkörning: Hur mycket drar de? Svaret är så invecklat och varierat som drivningsalternativen på de båda hybriderna. På vår testrunda, som vi lagt upp speciellt för laddhybrider, ligger BMW och Mercedes nära varandra. Runt två liter bensin och 22,2 kWh (Mercedes 19,5 kWh) elektrisk energi krävs för att de båda ska rulla 100 kilometer.
Även på andra sätt finns skillnader som knappast är relevanta praktiskt sett. Mercedes kan laddas något snabbare och köra vidare med sitt batteri innan V6:an måste gripa in. Det gör det ännu lite lättare för föraren att använda energiinnehållet i litiumjonbatteriet skonsamt.
Eco-Assistent-funktionen använder samlade data från förarassistanssystemen och navigationsinformationen för att hjälpa föraren att köra så sparsamt som möjligt genom tips i instrumenteringen och även genom återkoppling i gaspedalen. Motsvarande system hos BMW heter Hybrid Eco Pro och aktiveras genom dubbel tryckning på körlägesknappen.
Ingen av bilarna erbjuder någon målinriktad regeneration – det får man anförtro elektroniken. Efter testrundorna och tankningarna rådslår testförarna: Vilken skulle du välja? Den prisvärda BMW:n eller S-klass i den långa versionen? Förarens val är BMW 745e, men i Mercedes S 560 e L är det lättare att njuta av tillvaron.
