Faran med privatleasing som få har koll på

Privatleasing säljs in som ett riskfritt och flexibelt sätt att köpa bil. Men det stämmer inte alltid. "Jag är glad att jag kollade upp vad det kostade att bryta avtalet", skriver Erik Söderholm.

Faran med privatleasing som få har koll på

Det är precis mig som biltillverkarna vill komma åt med sina privatleasingkampanjer. Runt 30, boende i storstad, inga barn än. Men hittills har de inte lyckats snärja mig.

Anledningen är enkel. Privatleasing säljs in som riskfritt och flexibelt, men det håller jag inte alls med om.

Jag gillar egentligen tanken på att inte äga bilen. Jag äger inte längre min musik (det gör Spotify) eller mina filmer (det gör Netflix). Jag betalar en månadsavgift och får lyssna och titta så mycket jag vill. Framtiden!

På samma sätt skulle det kunna vara för bilar. Privatleasing har snabbt blivit populärt och lockar alla möjliga köpare. Även auto motor & sport-läsare som älskar bilar men som helt enkelt inte ser någon poäng i att äga den själv längre.

"Jag gillar egentligen tanken på att inte äga bilen"

Biltillverkarna brer på ordentligt med låga månadskostnader, möjlighet att lägga på tillval och att ändra sin körsträcka vid behov. Men det finns en punkt där det klämmer alldeles för mycket för att jag ska privatleasa min bil, och det är om jag behöver bryta kontraktet i förväg.

Som vår granskning visar är det dyrt att säga upp privatleasingavtalet innan bindningstiden gått ut. Du får betala en straffavgift och en viss procentsats av alla kvarvarande avbetalningar.

För två år sedan köpte valde jag ett helt vanligt billån istället för privatleasing när det var dags att byta upp sig. Och idag är jag tacksam för det. Plötsligt har jag flyttat in hos flickvännen och hennes bekväma Volvo V40 passar vårt liv mycket bättre än min roliga men struttiga Suzuki Swift Sport.

Med privatleasing hade jag stått här med skägget i brevlådan och antingen tvingats betala mig ur avtalet eller försöka lämpa bort bilen till någon annan på Blocket. Visst det kanske går, men det finns en hel del annonser på Blocket där privatpersoner försöker bli av med sin privatleasingbil som legat ganska länge. Jag gissar att det inte är något högtryck på att ta över någon annans leasingbil – vem vill ta över någon annans privatleasingbil, med någon annans bucklor?

Med ett billån kunde jag helt enkelt bara sälja bilen. Vad kunde vara mer flexibelt än det?

"Med ett billån kunde jag bara sälja bilen. Vad kunde vara mer flexibelt än det?"

Och då ska vi inte tala om vad som händer om något mer allvarligt händer. Jag har själv varit med om att livet vänds upp-och-ned på nolltid. Uppsagd från jobbet? Ändrade familjeförhållanden? Det är sådant vi helst inte vill tänka på. Men jag står mycket hellre själv för risken när det gäller bilens andrahandsvärde än att ta risken med att låsa in mig i ett stelt avtal som löper på tre långa år.

Vet du själv var du är i livet om tre år? Inte? Då är privatleasing inget för dig.

Inget ont om varken biltillverkarna eller handlarna – självklart måste de parera för kunder som hux flux säger upp sitt avtal och de informerar om hur det ligger till om någon frågar. Men som biltidning är det vår roll att gå bakom reklamen som skryter med "flexibilitet" och "låg månadskostnad" och lyfta fram baksidan med bilfinansieringen som håller på att ta över branschen.

Privatleasa gärna – men kolla åtminstone upp vad det kostar att hoppa av. Det är jag glad att jag gjorde!

Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!
Jag tar hellre ett billån än privatleasing.
324
54