Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Hur kan ett bilevent som är stängt för allmänheten, som det inte går att köpa biljetter till, och som sker bakom låsta grindar få mer uppmärksamhet än vilket annat evenemang som helst? Och varför vill du aldrig att du själv, din egen familj, eller någon du känner ska få bli inbjuden till det?
Barndagen som eventet heter sker i år den 18/9 i Eskilstuna, på GTR Motorpark som inom kort kommer vara en av Sveriges längsta och mest moderna racingbanor.
Samtliga gäster är barn och deras familjer som är nominerade av någon i deras närhet. Barnen som blir VIP-gäster lider antingen av svår sjukdom, har varit med om olycka, eller lever i social misär. För vissa av dem som kommer stämmer en av dessa anledningar in, för några stämmer alla.
Dagen handlar om att uppfylla dessa barns drömmar och ge dem en flykt från deras vardag med sjukhusvistelser, diagnoser och annat.
För att se till att VIP-gästerna ska få det så bra som möjligt står det cirka 100 sportbilar till deras förfogande, allt från Lamborghini, Ferrari, Porsche, Bentley, Rolls-Royce, McLaren och alla andra ni kan tänka er. Just det, vi har ett par helikoptrar på plats också för de barn som vill testa det. Gladiatorerna kommer och tar med sig sitt gatlopp, företag kommer med goodie bags, leksaker, gosedjur, you name it. En enorm uppslutning sker för att dessa barn och deras familjer ska få det så bra som möjligt.
På kvällen har förarna galamiddag med välgörenhetsauktion. Företag och privatpersoner skänker saker som auktioneras ut och pengarna går oavkortat till välgörenhet. Förra året samlade vi in över 1,5 miljoner kronor, bland annat på grund av att en anonym privatperson skänkte en bil till auktionen!
Att vara med som bilförare är en omvälvande upplevelse som inte lämnar någon oberörd, och de flesta förarna har varit med många av de tio åren eventet har arrangerats. Även vissa barn har varit med flera gånger, medan vissa av barnen vi har haft äran att ha som gäster inte längre finns med oss.
Eventet är viktigare än man tror för familjerna, de har något att se fram emot innan, och något att tänka tillbaka på efteråt. Jag får mejl då och då från familjer som var med för så länge sedan som fem–sex år, och de berättar att de fortfarande pratar om dagen någon gång i veckan.
Jag tackar ödmjukt alla sponsorer och bilägare som gör det här möjligt, för besökarna som är där som VIP-gäster är det enligt dem själva ofta den bästa dagen i deras liv, men be till den du ber till att aldrig behöva bli inbjuden. Dessa barn lever i en vardag som ingen förtjänar, kan vi göra något för att få dem att tänka på något annat en stund så ska vi göra det. Vi gör det på det här sättet, du väljer ditt eget sätt, alla kan göra något.
Nu åker vi lite bil tycker jag.