Den modifierade V12:an i ”Ferrari F12 Tour de France”, eller Ferrari F12tdf som namnet förkortas, är faktiskt den näst starkaste sugmotorn till en personbil som någonsin byggts. Med sina 780 hästar ur 6,3 liter är den slagen endast av V12:an i LaFerrari som ger 800 hk jämnt. LaFerrari har dessutom en elmotor som ökar systemeffekten med ytterligare 163 hk.
Fler hästkrafter var väl inte den första frågan som ställdes när det gäller Ferrari F12, men nu finns det alltså en ny specialmodell som säkert kommer att intressera de som förmodligen redan har en eller ett par Ferrari i garaget. F12tdf lånar som väntat en del trick från LaFerrari och hur det ser ut på insidan av V12:an kan vi se i filmen längst upp på sidan.
Den smarta tekniken i insuget på Ferrari F12tdf ökar vridmomentet från 690 till 705 Nm vid 6.750 r/min och otroligt nog finns 80 procent av detta maxvrid tillgängligt redan vid 2.500 r/min. Mekaniska lyftare (istället för hydrauliska) gör att varvstoppet inte slår i förrän vid 8.900 r/min. Mer effekt innebär att sprinten till 100 km/h nu går på endast 2,9 sekunder och till 200 km/h tar det bara 7,9 sekunder.
Men Ferrari nöjer sig inte med höjd motoreffekt i F12tdf, man introducerar något helt nytt i form av ”Virtual Short Wheelbase” eller ”Passo Corto Virtuale” som det heter på italienska. Bakhjulsstyrning har vi sett hos Porsche i ett par år (911 Turbo, 911 GT3 och som tillval på 911 Carrera numera) och nu även Audi Q7. Med hjälp av de medstyrande bakhjulen kan Ferrari gå upp i däckdimension från 255 till 275 millimeter i bredd, dessutom öka på fälgbredden med en halv tum till 10,0 tum.
Bättre grepp på framhjulen och högre motoreffekt skulle kunna ge ett överstyrt beteende som kan vara spektakulärt men egentligen inte är så önskvärt varken på bana eller landsväg. Med ”Passo Corto Virtuale” och medstyrande bakhjul kan det laterala (sido) greppet öka från 1,25 till 1,43 g, en förbättring med 14 procent. Accelerationen i längsled förbättras från 0,59 till 0,70 g (och då antar vi att Ferrari menar i utgången av en kurva), hela 18 procent förbättring. En annan fördel är att ratten inte behöver göra så stora utslag för att korrigera bilen.
Porsche och Audi använder bakhjulsstyrning för att styra mot framhjulen i lägre hastigheter, vilket ger ett virtuellt kortare axelavstånd och mindre kurvradie. Men det verkar Ferrari inte använda sig av.
Längre ned på sidan hittar vi en film som visar en del av aerodynamiken hos Ferrari F12tdf. Luften leds på ett effektivare sätt men Ferrari skapar ändå mer nedåttryck, vid 200 km/h ökar nedåtkrafterna från 123 till 230 kilo. Det åstadkoms med större ”läpp” över bakluckan och en aktiv diffusor som kan ändra luftströmmarna under bilen. Dessutom bjuds vi på motorljud och väldigt snabba växlingar i filmen längst ner på sidan.
