Vi provkör "schizofräna" BMW i8 Roadster: Det bästa av två världar

BMW har kapat taket på i8 och laddat med mer elektricitet för ännu snabbare och längre elbilsåka. 375 hästar på en blandning av bensin och el – det bästa av två världar och sportbilismens räddning?

Vi provkör "schizofräna" BMW i8 Roadster: Det bästa av två världar

Det här är en premiumartikel som är exklusiv för auto motor & sports prenumeranter. Tack för att du gjort ett bra val och stöttar vår journalistik!


Scen ett, ett kurvigt vägavsnitt i bergen på östra Mallorca: Det känns som om hela världen helt plötsligt stannar upp, eller som en film där ljudet försvinner när huvudpersonen hamnar i en overklig dröm. 

Men det är bara jag som trycket in elläget. Den rätt ilskna trecylindern bakom ryggen tystnar och vi rullar ljudlöst nedför berget. Helt plötsligt hörs däcken och en fågels skrik. Det går snabbt nedför backarna. Och tryggt. 

Lite samma känsla som om du åker utför en nypistad backe med bra skidor utan att ta i, du softar och låter kurvorna avlösa varandra utan attack. Full kontroll och en skön fartvind.

Hård inbromsning i en hårnål med Atlanten till vänster och bromsarna tar bra, inget "självhäftande klet" från genereringen som i vissa laddbara bilar.

En kort spurt mot nästa böj och elmotorn som numera tillåts leverera 143 hästkrafter, mot tidigare 131, tar tag i bilen. Det känns inte att den driver framhjulen, men ett karaktäristiskt elmotorvinande hörs.

Välbyggd, bred och härlig interiör. Digitalinstrumenten växlar färg med körprogrammen.

Motorn är densamma som i föregångaren men eftersom litiumjonbatteripaketet har fått höjda prestanda, från 20 till 34 ampere och 11,6 kWh mot tidigare 7,1 kan man ta ut mer effekt ur motorn – som stammar från lillasyster BMW i3. Det finns alltså ännu mer att kräma ur den dag batteriutvecklingen tagit ett till steg. I i3 ger motorn som mest 184 hästar. Körsträckan på el har förlängts från det officiella värdet på 37 km till 55 km – kanske kommer man fyra mil på en laddning vid vanlig vardaglig körning?

Med högre eleffekt har den maximala eltoppfarten höjts till 120 km/h. 

Men på minussidan finns en ökad batterivikt på grund av högre densitet i batterierna, plus 50 kilo. Totalt väger i8 Roadster 1.595 kilo, vilket är 60 kilo mer än Coupéversionen och 95 kilo mer än Porsche 911 Cabriolet.

Jag sitter nästan oförskämt bra. Breda och samtidigt väl skålade stolar med skön stoppning. Inga hårda, trånga ischiasframkallande sportstolar här – som i en del andra sportiga BMW-modeller.

BMW kan körställningar, ratten är justerbar exakt dit jag vill ha den och man sitter lagom lågt och väldigt väl skyddat mot drag. 

Men det är nästan lite läskigt när jag passerar en klunga färgglada sportcyklister – som en svävande knäpptyst ande. Bilen hörs inte mer än rasslandet från cykelkedjor och hela ön är invaderad av sportcyklister som vinglar i bredd eller störtloppar i utförsbackarna.

Dra i reglaget för att öppna och stänga taket!

Scen två, 32 år tillbaka i tiden, Toscana, Italien. Jag har precis besökt Leonardo da Vincis barndomshem i Anchiano. Minuterna när jag dansar fram med "min" röda M3 E30 på kurviga bergsvägar har för alltid etsat sig fast i mitt minne. 200 hk ur en rak fyra på 2,3 liter och en tjänstevikt på cirka 1 270 kilo. Jag – lätt svettig, lycklig, spelande med den femväxlade manuella lådan där ettan ligger nere till vänster. En av min karriärs högtidsstunder, kunde bilkörning bli bättre? En briljant bil primärt utvecklad för racing. 0–100 på 6,7 sekunder. 

"Simplicity is the ultimate sofistication", som Leonardo lär ha sagt.

Scen tre, middag på hotellet kvällen före körningen med nya i8: Bredvid mig sitter Rainer Rump, projektledare för i8 Roadster, som också en gång var med och tog fram den första generationen M3!

"Jag älskar sportbilar och i8 är kanske ett sätt att få sportbilar att vara socialt acceptabla även i framtiden. Det här är lite av en modern M3, inte vansinnigt snabb men en riktig sportbil."

"Dagens i8 var extremt framsynt av BMW"

När jag försöker att luska ut om nästa generation i8 enbart kommer att ha en elmotor blir svaret intressant men inte direkt avslöjande.

"Vi kommer att fortsätta att bygga sportbilar med laddhybridteknik, för mig är låg vikt viktigt, för kördynamikens skull. Och jag tror att i8-kunden vill kunna åka på långresa och gillar klassiskt motorljud."

Min spekulation är att vi kommer att få se många fler elektrifierade sportmodeller från BMW, snart har ju alla bilar elmotorstöd – även M-modellerna. Men det skulle förvåna mig om en ny i8 visas säg 2022 med förbränningsmotor. Dagens i8 var extremt framsynt av BMW, projektet startades 2008 och den första konceptbilen visades redan 2011, ett år innan Tesla Model S kom. Men jag tvivlar på att det blir en till laddhybridversion – vilket på sitt sätt faktiskt är synd.

Snygg profil, men utseendet har en baksida: tanken blev inte större än 42 liter. Längst bak finns ett bagageutrymme på 154 liter och bakom stolarna finns en lasthylla som ger plats åt 88 liter.

Scen fyra, vi är tillbaka på den kurviga bergsvägen på mallis.

En lätt uppförsbacke och jag ger fullt – plötsligt brakrar det till bakom ryggen. Jag har svårt att veta hur jag ska reagera. Arg för att det härliga, tysta och moderna förstörs eller lycklig eftersom pulsen stiger med tonerna från avgasrören?

På ren el är i8 ingen sportbil men när trepipen på 1,5 liter och 231 hk tar över majoriteten av arbetet och en total systemeffekt på 374 hk finns tillgänglig går det undan på 911-nivå. 0–100 på 4,6 sekunder. 

Inget motorvrål som vi är vana vid från M-bilarna

Det är bara att kapitulera och föra växelväljaren åt vänster. Nu har vi sportmode och i head up-displayen syns en rejäl varvräknare och växelindikeringen – något som ägarna av i8 har  önskat sig. Med paddlarna bakom ratten lockar jag fram höga varv och från högtalarna i kupén och vid avgasrören förstärks
förbränningsmotorns ljud. Fuskljud säger kanske någon, man har förstärkt det som låter bra och tystat ner det som inte låter lika läckert. Resultatet är förvånansvärt läckert, på håll undrar man var det är för supersportbil som kommer dånande och bakom ratten låter det helt enkelt rätt. Inte M-vrål och avgasknallar men skönt.

Det är inte svårt att jaga upp pulsen samtidigt som det är mer snabb framfart än sinnlig njutning på gränsen. De ganska smala framdäcken kan börja kasa en del om man går in lite för snabbt i snäva böjar och antisladdsystemet stryper när man trycker på för fullt i utgångarna. Styrningen är precis, lagom tung och mycket följsam. Men den överlevererar inte information, den är inte vass eller något som man kärar ner sig i. BMW i3 har en sportigare styrning, för att inte tala om fjädring.

i8 är bekväm, men den kränger inte mycket och man mår helt enkelt bra bakom ratten. Bilen är nästan superbilbred, en 911 känns nättare och lättare att placera exakt rätt och i stadstrafik måste man hålla koll på sin i8.

Sportigare profil i Roadsterutförande men cW ökar från 0,27 till 0,26. Takfällningen är elektrisk och fungerar i hastigheter upp till 50 km/h.

Sportläget med paddelväxling blir beroendeframkallande när vägarna svänger, för ljudets skull. Men jag skulle önska mig en sju- eller åttastegad låda och ännu hellre en motor som varvar lite mer än de 6 000. Automatlådan är "bara" sexstegad och när man vill leka och locka fram riktiga sportbilstoner skulle ännu mer nerv höja intensiteten. Fartresurserna är givetvis mer än tillräckliga, i8 skulle leka bort första generationens M3 hur lätt som helst, men samtidigt är M3 en större körupplevelse.

Scen fem, vanliga vägar in mot Palma. I hybridläget växlar i8 suveränt mellan eldrift och förbränningsmotorn. Den där "guds hand-känslan" som elbilar brukar ge, att bilen dras framåt som från en magnet finns här. Bra avslappnad kraft med bensinaren och frirull eller bara el. 

Trackdayfantasten väljer Porsche 911

Medtrafikanter gör tummen upp, vill man ha positiv uppmärksamhet är i8 en fantastiskt bil. Formgivningen är spektakulär, väldigt trogen den första konceptbilen och Roadsterversionen har en läckert slank taklinje. 

Jag uppmärksammar att batteriets laddning håller på att ta slut och inne i stan går bensinmotorn plötsligt igång, och det stör mig. Här vill man ju åka tyst och avgasfritt. Bilens dubbelkaraktär gör mig lite kluven eller i alla fall undrande.

Är bensinmotor + elmotor = himmelriket? Blir 1+1 tre eller kanske bara 1,5? Man känner sig väldigt mycket modernare och mer "moralisk" än i en bensinsportbil, men samtidigt – är det lika tufft? Får sportbilsälskaren ut lika mycket?

Den som ofta kör bana på trackdays hittar hem bättre i en 911, men är det en bil för semesterresor och varjedagspendlande är i8 så rätt. Bekväm, snabb, uppseendeväckande och fantastisk att rulla fram helt tyst med – tänk att ljudlöst svischa genom en storstad en sommarnatt och känna vinden i håret.

Fantastiska linjer som kräver manuell tvätt. Bilkärlek!

Men 1,6 miljoner kronor är hur man än ser det mycket pengar för en bil, samtidigt som det inte finns något alternativ hitom finansiella utmaningar som LaFerrari, McLaren P1 och Porsche 918 om man älskar att egga hörselsinnena med skönt motorljud samtidigt som den sensuella elbilskänslan är helt omöjlig att motstå.

Låt oss avsluta med ett citat till från Leonardo da Vinci: "Intellectual passion drives our sensuality."

Kan vi tolka det som att elektrifieringen av bilar för körglädjens skull gör oss ännu känsligare för livets goda? Att den vidgar våra vyer?

Under locket på mittkonsolen finns knappen till takfällningen. Mycket bra kvalitetskänsla.

Bakrutan kan justeras i tre lägen för valfritt luftflöde. Den kan även hissas med taket på – mysigt!