Vi provkör Dallara Stradale: En italienare för track day-helgen

Premium Italienska Dallara har gjort sig kända för att bygga chassin till formelbilar och Indy Car. Nu kommer deras första gatbilen. "Helt briljant", skriver vår testförare.

Vi provkör Dallara Stradale: En italienare för track day-helgen
Dallaras första gatbil har en turbomatad radfyra. Den låga vikten gör den till en raket på track day-eventet.

Det här är en premiumartikel som är exklusiv för dig som är prenumerant.


Vad är nytt?

Alltihop. Dallara har gjort sig kända världen över som chassitillverkare inom motorsporten, med bilar i Formel 1, Formel E och IndyCar bland mycket annat. Grundaren Gian Paolo Dallara har dock alltid velat se sitt namn på en gatbil och nu, 46 år senare, är hans dröm verklighet. Stradale betyder som bekant väg på italienska.   

Bilen är byggd i kolfiber, väger 855 kg torr och har inte ens dörrar. Man kliver över "karmen", sätter ena foten på stolen (där det står "Step Here") och glider sedan ner bakom ratten. Rejsigt? Ja. Graciöst? Knappast.

Förarstolen är fast monterad i chassit, man justerar körställningen med ratten och pedalstället. Växelspaken sitter väldigt nära kroppen. Alla knappar och reglage är samlade  på ratten. 

Den turboladdade fyrcylindriga 2,3-litersmotorn kommer från Ford (Focus RS) och har 300 hästar i grundläget. Ett knapptryck släpper dock lös hela stallet och då finns det 400 hästar under din högerfot. Manuell sexväxlad låda (också från Ford) är standard, robotiserad låda finns som tillval om du inte gillar att koppla. Diffbroms mellan bakhjulen är standard. 

Minst sagt körfokuserad cockpit. Framruta och tak kan monteras vid behov – dörrar saknas helt.

Hur är den att köra?

Helt briljant. Stradale är utformad i vindtunnel och karossen genererar enorma mängder downforce – det är därför bilen ser "hög" ut när den står stilla. I fart trycks karossen mot marken och detta resulterar i en greppnivå som är förbluffande.

I snabba kurvor känns det verkligen som att bilen går på räls och det är bara i de allra långsammaste böjarna som bakdäcken kan börja gnälla en aning när de 500 newtonmetrarna pockar på. Stradale har faktiskt ESP, men systemet kliver nästan aldrig in i handlingen, ens på bana.

Chassibalansen är helt fantastisk – och styrningen är faktiskt ännu bättre. Servo saknas, så all information om underlaget överförs ofiltrerat till dina händer. Dessutom är inte styrväxeln överdrivet snabb, vilket bara gör anrättningen än mer aptitlig. 

 

Bakvinge är tillval, och den ökar det maximala marktrycket från runt 400 kg till över 800.

Motorn är såklart duktigt stark, men viss turbolag finns och dessutom låter den inte riktigt som man förväntar sig att en italiensk sportbil ska göra. Med sportavgassystem är dock volymen ansenlig, och det smäller och smattrar ur avgasrören vid gasuppsläpp. Härligt! 

Nördfakta?

Dallaras grundare Gian Paolo Dallara har arbetat på såväl Ferrari och Maserati som Lamborghini. Hans första tävlingsbilar utvecklades i samarbete med Frank Williams. 

Borde jag köpa en?

Med tillvalen framruta, tak, bakvinge och ställbara stötdämpare kostar Stradale nästan 2,5 miljoner kronor. Så har du råd att köpa en ny Ferrari 488, men tycker att den är för diffus körmässigt – då är det en Dallara Stradale du ska ha. Ryktet säger att en svensk köpare redan har slagit till!