Ternström: Jag hatar pekskärmar i bilar

"Trenden med stora pekskärmar är livsfarlig. Jag repeterar: livsfarlig. Du kan inte ta bort alla manuella rattar och kontroller och integrera dem i ett centralt placerat system. Det funkar inte."
Annons

Ternström: Jag hatar pekskärmar i bilar

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Alltså. Jag hatar pekskärmar i bilar. Från att ha varit en liten display med en karta, tar de nu upp hela mittkonsolen och du förväntas sköta alla bilens funktioner genom att trycka på en skärm. Det här är katastrof. Låt mig förklara varför.

Tanken är fin. Bilen är numera långt mycket mer än bara ett fordon. Du har ofta en multimediaanläggning integrerad i din upplevelse när du tar dig från punkt A till B. Det är Spotify för musik, Youtube i baksätet för barnen och kartor från Google som uppdaterar din rutt efter rådande trafik.

Är det en trafikstockning längre fram får du en uppmaning om att byta väg och spara tid. Detta är självklart betydligt bättre än den integrerade navigationslösningen vi var vana vid för tio–femton år sedan, som inte var uppkopplad till internet och inte hade koll.

Vi har mer smarta funktioner i bilen, och detta är ju bra. Det jag vill klaga på är gränssnittet. Jag formligen hatar att använda pekskärmar när jag kör bil. Att ändra volym på stereon eller att sänka temperaturen i kupén är ett rent helvete när du måste koncentrera dig på vägen. Jag vill absolut inte leta i menyer på en stor skärm i bilen när jag kör full fart på autobahn eller på en kurvig väg i Toscana.

Trenden med stora pekskärmar är livsfarlig. Jag repeterar: livsfarlig. Du kan inte ta bort alla manuella rattar och kontroller och integrera dem i ett centralt placerat system. Det funkar inte.

Enligt en studie av AAA foundation i USA tar det över 40 sekunder att byta destination genom en
pekskärm. I motorvägsfart betyder det att föraren är distraherad i nästan en kilometer. Att byta låt kan ta nästan tio sekunder om föraren måste gå igenom diverse menysystem. Det är ett par hundra meter på autobahn. Ska vi fortsätta? Det tycker jag.

I de mest extrema fallen är alla superviktiga reglage, som temperatur- och volymkontroll också integrerade i pekskärmen. Jakten på en vacker förarmiljö har nu gått helt över styr. Ska jag verkligen behöva gå igenom flera steg på en datorskärm för att sänka volymen i bilen eller för att byta låt? Dessutom, om vägen är kurvig eller lite ojämn blir uppgiften frustrerande. Det är nästan omöjligt att träffa rätt på skärmen med höger pekfinger när fokus ska vara på vägen.

Ungefär tio procent av alla olyckor med dödlig utgång sker på grund av att föraren var distraherad. Han eller hon är upptagen med annat. Resultatet blir en olycka, ofta med tragisk utgång. Denna statistik är hämtad från de senaste tio åren av NTSB i USA. Jag misstänker att trenden med stora skärmar kommer göra statistiken betydligt mer dyster framöver.

Det gör mig väldigt bekymrad när biltillverkare introducerar nya bilmodeller med stora pekskärmar på mittkonsolen. Bort med manuella reglage, in med funktioner bakom skärmen. Det här känns inte bra alls.

Audi tänker annorlunda. Här gör man faktiskt tvärtom. De har passerat ”peak touchscreen” och gör nu betydligt mindre skärmar i sina nya bilar. De har fattat galoppen. Istället för att ha alla reglage i en
skärm, har de backat en bit. De har numera en lite mindre skärm överst på mittkonsolen. Sedan har de manuella reglage för temperatur och volymkontroll under. Du kan även byta låt genom att trycka på en fysisk knapp framför växelspaken.

Detta är framtiden. Stor skärm för karta och djupgående inställningar för bilen genom att navigera ett menysystem. Detta gör du när du står stilla. Viktiga funktioner som används ofta, som temperaturkontroll och för stereon, finns som riktiga knappar och vred under. Dessa är lätta att hitta och använda när du kör.

Så ska det vara!

Annons
Annons
Rulla till toppen