SUMMERING:

Bra på olika saker – men en är bäst

Revanschen för EQC är kommen. Likt hur den förlorade sitt första test vinner den idag på att vara något dyrare men också något bättre på det mesta. Den klarar att hålla en hög lägstanivå som de andra faktiskt är ganska långt ifrån. 

Volvo XC40 bullrar en del, har en något tveksam sittposition var man än sätter sig och bagaget sväljer inte jättemycket. Men på det sistnämnda området är den förlåten, den är en storleksklass mindre än de två andra och det tjänar den på i stadstrafik.

Lilla XC40 är smidig. Dessutom är drivlinan mer eller mindre fulländad, när det gäller just den punkten är svensken ett hot mot självaste Tesla. Utöver det är den med god marginal billigast att äga.

(KLICKA FÖR STÖRRE)

Mustangens stora nackdel är Mercedes tidigare nämnda trumfkort. Att lyckas putsa alla små detaljer till om inte perfektion så i alla fall en mycket hög nivå.

Forden uppfattas som en inte riktigt lika påkostad produkt som de två andra. Glöm dock inte att Ford tappar poäng på att den ännu inte krocktestats av Euro NCAP, den är förhoppningsvis och troligtvis bättre än vad slutbetyget ger sken av. Den har också karaktär och omgivningen älskar den, eller i alla fall hästemblemen som bilen bär. Räckvidden ger den fin långfärdspotential men sättet laddeffekten föll för oss vid 80 procent gör att det kan bli knepigt att planera in laddstoppen. 

Alla tre har tydliga starka sidor men att vara duktig på allt är ju givetvis den mest värdefulla egenskapen. Man får vad man betalar för med EQC. Samma sak med Volvon, den är inte riktigt lika bra men inte heller lika dyr.

Forden? Ett aningen svårmotiverat köp. Milkostnaden är högre än för EQC och det är den nog inte värd. Eller? Ibland kan man köpa en sak bara för att man vill ha den, och det finns många som suktar efter en bil med fräck design och en häst i grillen.


VILKEN SKULLE JAG VÄLJA & VARFÖR?

JOHN ERIKSSON, testredaktör

Jag har svårt att komma överens med Forden. Jag trivs inte i stolarna, fjädringskomforten är för oroligt snackig för min smak, och den ojämna servokänslan är obehaglig.

Jag gillar däremot både Mercan och Volvon, men av olika anledningar. XC40 har en riktigt trevlig och pigg drivlina med bra doserbarhet och möjlighet till riktig enpedalskörning. Jag gillar också formgivningen. Körställningen är dock inte toppen och med de stora 20-tumshjulen på testbilen läcker det in en hel del vägbuller i kupén.

Mercan erbjuder mycket mindre elbilskänsla, men den är bekväm och tyst, och jag har lätt att hitta en utmärkt körställning. Jag väljer en Mercedes EQC.


MIKAEL JOHNSSON, testchef

Helgerån eller smart PR-trick? Äh, jag börjar redan acceptera att namnet Mustang används även på denna skapelse. Den har ju ett eget suffix: "E". Därtill tycker jag att Mustang Mach-E piggar upp det bitvis präktiga elbilsbeståndet. Känn dig träffad Volvo XC40 P8.

Fords interiör har inte så mycket Teslakomplex i verkligheten och jag råkar sitta rätt bra i de småsvampiga stolarna. Tummen upp för att man velat skapa en bakhjulsdriven känsla i AWD-versionen, åtminstone i läge Untamed. Tummen ner för den hysteriska röststyrningen som frågar vad jag vill i en knäpptyst bil.

Nej, Ford känns lite ofärdig … samtidigt som den välbyggda EQC:s design mognat oväntat mycket hos mig. Jag tar EQC!


ELIAS MEDELBERG, reporter

Forden är inte lika väl genomarbetad som de andra. Den har sina egenheter men inget som jag verkligen stör mig på. Den ser frän ut och från förarplats ger den veckade motorhuven ett fett intryck.

Det är faktiskt den bil som jag kört som dragit till sig mest uppmärksamhet. Mer än 911 Turbo S Cab, Polestar 1 och Jaguar F-type. Mustang tilltalar. Synd då att det enda som kan anses ge muskelbilskänsla är chassit och fyrhjulsdriften som rätt gärna skickar ut bakänden. Men man kan inte slå ur antisladd så någon "hoonigan" är den inte.

XC40:s sjukt smidiga drivlina är underbar men EQC blir mitt val. Rakt igenom en bra bil om än något intetsägande. Hade Fords ingenjörer tillåtit riktiga ställ hade jag faktiskt valt en sådan. Den är lite cool trots allt.