Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Ska vi sänka priset på bensinen till 12 kronor litern – så att alla har råd att leva sina liv som de vill? Politiska partier som M, SD och KD eldar via Facebook på Bensinupproret. Men de lägger inte fram några konkreta förslag på sänkt bensinskatt. Det kallar jag låg populism.
Eller ska vi som den andra falangen tycker, vårda klotet och snabbast möjligt fasa ut oljan ur våra liv? Bensinupproret 3.0 tycker att soppan ska kosta mer. Ska vi förbjuda bilar, flyg och ta cykeln? Greta Thunberg har 850.000 följare på Facebook.
Stad ställs mot landsbygd. Höginkomsttagare mot låginkomsttagare. Miljöhänsyn mot privatekonomi. Politiker föraktas och samhället krackelerar när ursinnet och tyckandet rinner över.
”Partierna eldar på Bensinupproret utan att lägga fram konkreta förslag – det kallar jag låg populism”
Men vad är sant? Har det blivit dyrare att tanka när den disponibla inkomsten läggs in i ekvationen? Drabbas landsbygden hårdast? Har Sverige jämförelsevis höga drivmedelspriser? Kör svensken mer bil idag än för några år sedan? Är bilarna det stora klimathotet? Bör Sverige utlysa klimatnödläge?
På toppen av detta kommer självklart filosofiska frågor kring hur skattepengarna ska dras in, hur viktigt det är att vi sänker våra koldioxidutsläpp och hur omställningen till elbilar ska gå till så att alla kan vara med.
Snittsvensken lägger mindre pengar på bensin
Vi tar pengarna först. Enligt en uträkning som journalister på SvD har gjort med statistik från SPBI, Trafikanalys, Trafikverket och SCB har andelen av svenskarnas disponibla inkomst som läggs på bensin minskat med 35 procent mellan 1999 och 2016. Bensinnotan tar upp cirka 2,5 procent av pengarna som finns kvar efter skatt, jämfört med 4,2 procent år 2000.
Genomsnittssvensken lägger alltså mindre pengar på att tanka sin bil, om man ser ett antal år bakåt. Men de som är mest beroende av sin bil är glesbygdsborna, där kollektivtrafiken ofta är ett riktigt dåligt alternativ.
De som bor på landet kör i snitt fler mil per år än storstadsborna. Har man riktigt långa restider får man dock reseavdrag med 18,50 kronor per mil – jag har en kompis på landet som får tillbaka 45.000 kronor om året.
De svenska drivmedelpriserna ligger högt men de är exempelvis ännu högre i Danmark, Island, Norge och Nederländerna.
Antalet mil som svenskarna kör ökar på grund av att vi blir fler, men i snitt sjunker antalet mil. Koldioxidutsläppen från bilar har minskat med cirka 17 procent från 1990 trots att trafiken har ökat. Det betyder att bilarna står för cirka 20 procent av totalen.
Nej, vi ska inte utlysa klimatnödläge. Inte heller tycker jag att bensinen ska kosta 12 kronor per liter, det skulle bromsa upp teknikutveckling, samhällsutveckling och med det även Sveriges konkurrenskraft. Klimatsmart teknik kan bli vår exportframtid.
”Vi ska inte utlysa klimatnödläge, men bensinen ska heller inte kosta 12 kronor litern”
Energieffektivare bilar och elektrifiering är rätt väg. Fler bör ha råd att köpa elbil – så att andrahandsmarknaden växer. Nu är jag rädd att importen av äldre dieselbilar tar fart, för andrahandsvärdet på dieselbilar lär gå upp.
Visst är det väldigt dyrt med 18 kronor litern, men skulle vi hamna i ett läge där politiker böjer sig så fort en högljudd opinion skriker är vi riktigt illa ute. Politik ska vara långsiktig och välförankrad i en helhetsbild där budgeten går ihop och samhällsfunktionerna fungerar för alla.
Jag håller verkligen med om att man ska kunna bo och arbeta i hela landet och att skatterna ska vara rimliga, så att alla ska kunna leva på sin lön. Reseavdragen är viktiga, kanske bör man se över dem?
Det som skrämmer mig är faktiskt inte bensinpriser eller klimathot utan de stora klyftorna i samhället. Och all denna tvärsäkra ilska.