Prov: Rolls-Royce Cullinan är märkets nya kronjuvel

Premium Suvar kläcks till höger och vänster och i alla upptänkliga variationer, men fram tills nu har det saknats ett alternativ: en suv som får Bentley Bentayga att se ut som en Dacia Duster. Nu är den här.

Prov: Rolls-Royce Cullinan är märkets nya kronjuvel

Rolls-Royce Cullinan. Namngiven efter världens största diamant som är en del av de brittiska kronjuvelerna.

Och mycket riktigt är Rolls-Royce Cullinan en bjässe av rang. Några centimeter till och bilen hade haft en egen måne känns det som. Med en längd på 5,34 meter och två meter i sidled (utan speglar) får Cullinan alla andra bilar att visuellt krympa till Matchbox-nivå. Det vilar något karikatyrliknande över den som förstärks av de helt absurda yttermåtten. Kanske har design-teamet varit lite för angeläget att bevara det klassiska Rolls-Royce-utseendet? 

Vi befinner oss i Wyoming, USA. Närmare bestämt vid foten av Snow King Mountain som dock, sitt namn till trots, fortfarande är fritt från snö.

Innan vi kör uppför den 2.500 meter höga toppen finns det tid att syna bilen i detalj för visst finns det en hel uppsjö av trevliga detaljer. Det är ju trots allt en Rolls-Royce! Självmordsdörrar? Check! Försänkbar kylarprydnad? Check! Paraply i dörrarna? Check!

Standard-interiör finns inte i en Cullinan. Träpanelerna, läderfärg och lackeringar är fritt kombinerbara.

Öppna de bankvalvsgodkända dörrarna och bländas av all opulent lyx! Minst en hel skog och en mellanstor flock nötkreatur fick sätta livet till för att erbjuda kunderna det bästa tänkbara mellan fyra hjul.

Man välkomnas av ultrabekväma stolar, en flod av vackra träpaneler och mattor så höga och fluffiga att väldigt kortväxta människor antagligen hade drunknat mellan deras fibrer. Man har fimpat de vackra analoga mätarna till förmån för digitala skärmar, men trots allt lyckats att bibehålla en klassisk och konservativ känsla med vackra och konventionella knappar och vred. 

Cullinan har dock även begåvats med moderna attribut som infällbart drag, tvådelad bagagelucka och ett delbart baksäte. Allt är såklart elmanövrerat och fäller man det superbekväma baksätet ökar lastutrymmet från 560 till högst imponerande 1.930 liter.

Ifall standardbaksätet känns för futtigt för kunden kan denna med fördel beställa två klimatiserade massagestolar bak komplett med minibar och en glasruta bakom för ökad ljudkomfort, för visst känns 100 kilo ljudisolerande material annars lite i underkant? Med massagestolarna ombord krymper dock lastutrymmet ordentligt, men några Burberry-väskor borde trots allt få plats. Priset för kalaset börjar på cirka 160.000 kronor.

Det fäll- och delbara baksätet kan bytas ut mot två överdådiga massagestolar bak, komplett med minibar och ljudisolerande glasruta bakom.

Nej, inte för bilen. För massagestolarna. Cullinans grundpris börjar på facila 3,5 miljoner kronor, men alla vet ju att något som en grundutrustad Rolls-Royce inte finns. Tillval finns det gott om och priset stiger därefter. Ordentligt. Vår testbil har till exempel utdragbara och fällbara stolar i bagageutrymmet komplett med picknickkorg. Nej, bilen är inte sjusitsig utan stolarna är till för att sitta under uppfälld bagagelucka och titta på solnedgången ovanför familjens vidsträckta ägor med sin käresta. 

I grundpriset ingår i alla fall ett tjusigt infotainmentsystem med röststyrning som tagits över från ägaren BMW. Systemet fungerar utomordentligt bra, men är inte lika modernt som nya 5-seriens dito.

Samma gäller assistanssystemen. Bilen parkerar själv om så önskas, men kan inte fjärrstyras. Även en adaptiv hastighets- och avståndshållare ingår i utbudet, men utan de annars så vanliga kompletterande systemen för filhållning och filbyte.

Men tillbaka till Snow King Mountain och varför vi är här. Rolls-Royce vill visa att Cullinan inte bara är herren på täppan på så ordinära platser som Saint-Tropez eller Beverly Hills utan även bemästrar ett liv vid sidan om asfalterade vägar.

Vi glider ned i de sanslöst mysiga framstolarna, startar bilen och håller offroad-knappen intryckt. Den adaptiva luftfjädringen lyfter bilen ytterligare fyra centimeter för en sammanlagd markfrigång på 22 centimeter. Dessutom blir både antispinnsystemet samt den variabla fyrhjulsdriften (även den från BMW) känsligare för att klara av det trånga bergspasset som är fullt av sylvassa stenar och bumlingar.

Bordet bak fälls ut på ett knapptryck, precis som skärmen.

Den klassiska 6,75-liters biturbo-V12:an från senaste Phantom bryr sig inte det minsta om Cullinans planetliknande tomvikt på 2,66 ton. V12:an driver bilen utan ansträngning uppför backen tack vare 571 hästkrafter och ett vridmoment på monumentala 850 Nm – som antagligen skulle räcka för att bromsa jordens rotation.

Av bergpassets grova ojämnheter, förkastningar och gropar känner man inte ett endaste dugg inne i bilen. Den väl tilltagna mängden ljudisolerande material kombinerat med sex millimeter tjocka dubbelglasrutor filtrerar bort det absolut mesta av omvärldens ljudbild samtidigt som luftfjädringen fungerar nästan som ett strykjärn. Även grövsta ojämnheter verkar jämnas ut av sig själva inför den engelska bjässen.

Rent subjektivt är färden i Cullinan som att sitta på en flygande matta, fast helt ljudlöst och fullständig isolerat från omvärlden. Rolls-Royce själva pratar om "magic carpet ride" och skulle inte ha kunnat beskriva känslan bättre. 

En aning problematiskt blir det först i riktigt trånga kurvor. Cullinan har givetvis aktiv bakaxelstyrning som förkortar det massiva axelavståndet på 329,5 cm virtuellt i hastigheter upp till 90 km/h, men eftersom bilen är i samma storleksordning som en skolbuss kan man lätt få en stigande känsla av panik.

Framför allt när man, som vi, har tagit fel väg och måste vända på en smal stig med en bergvägg på den ena sidan och en avgrund på den andra. Ångest!

Bagageutrymmet kan utrustas med utdragbara klappstolar och picknickbord.

Men bara lugn, Cullinan tar hand om det med. Tack vare klimatiserade stolar och fyra kameror med styr- och zoomfunktion blir inte heller vändmanövern svettdrypande.

Även på väg nedför berget övertyger lyxklumpen med en Hill-descent-funktion som sköter körningen näst intill automatiskt. På grusvägar kan föraren däremot med fördel ta hand om körningen själv eftersom ESP- och antispinnsystemet går att koppla ur helt och hållet i offroadläget. Japp, man kan drifta Cullinan på grus. Inte speciellt mycket, men bara känslan att få nästan 2,7 ton av överdådigt material att släppa greppet på vägen är fenomenalt roligt! 

När den följande panikattacken (Har vi repat lacken? Fått stenskott? Har vi försäkring?) äntligen lagt sig, beger vi oss ut på asfalterade vägar vid foten av berget. Även om namnet asfalterad väg är en sanning med grov modifikation: här finns fler pucklar, hål och förskjutningar av kontinentalplatta-mått än asfalt.

Trots att Cullinan känns mer dynamiskt avstämd än sina märkessyskon, infinner sig snabbt samma känsla som vanligt i en Rolls: fullkomlig isolering från omvärlden. Inget ljud och inga vibrationer oavsett hur underlaget ser ut, så länge vägen är rak vill säga.

I kurvorna får karosstabiliseringen, trots dubbla krängningshämmare fram och en enkel bak, för mycket att göra och karossen viker sig en hel del. Här hade en uppgradering från 12V till ett 48V-system säkerligen gjort skillnad.

Den motståndslösa styrningen upplevs, precis som resten av bilen, fullkomligen bortkopplad från omvärlden och ger absolut ingen information om vägens beskaffenhet eller någon feedback över huvud taget.

Detsamma gäller även bromspedalen som inte verkar ha en fästanordning alls, utan tycks sväva fritt: det är knappt något motstånd och återigen utan feedback. Inte för att det verkar spela någon roll i en bil med Cullinans magnitud och attityd. 

Rakt fram övertygar V12:an med mjukt uppbyggande tryck. Kurvor gillas inte av den högbenta och supertunga karossen som svarar med ordentliga krängningar.

Motorn, den ljuvliga tolvcylindern som har hämtats från Phantom, övertygar däremot över hela linjen. Det klassiska 6,75 liter stora kraftpaketet tillhandahåller hela vridmomentet på 850 Nm redan från låga 1.600 r/min och bygger upp tryck försiktigt utan att bli övermäktig. Inga terrorfasoner här inte.

5,2 sekunder behöver lyxklumpen för den klassiska sprinten 0–100 km/h och den avstår från hastigheter norr om 250 km/h genom en elektronisk begränsare. Det är ju trots allt ingen sportbil vi pratar om.

Detsamma gäller motorljudet som glänser med sin frånvaro, precis som traditionen bjuder. Den fantastiska åttastegade automatlådan, som har hämtats från BMW, växlar omärkbart och mjukt men utan att ge föraren möjligheten att växla själv. Istället har man valt att låta navigationssystemet bidra till att hitta de optimala växlingspunkterna. 

Har Rolls-Royce lyckats med sitt åtagande att lägga världen för Cullinans fötter? Absolut. Dess utseende och den överdådiga lyxförpackningen till trots visar sig märkets första suv vara absolut kapabel att ta sig an ett liv avsides vägen och det med bravur. Frågan är bara hur många av kunderna som kan tänka sig att faktiskt utnyttja offroadkapaciteten och utsätta sin 3,5-miljonerssuv för mer än bara slätasfalterade flanörpromenader? 

Cullinan är en tvättäkta Rolls-Royce med allt vad det innebär: utrymmen, lyx och komfort. Skillnaden mot andra Rolls är dock att Cullinan fungerar även där den släta asfalten slutar.