Vi provkör: ”Interiören så nära perfektion man kan komma”

Hjässan avslöjar den spanske polisen som står bakom den torra vegetationen i Andalusien. Dagens rutt går från Marbella till Sevilla och vi befinner oss nu vid startsträckan till ett av Rondatraktens kurvigaste partier. Härifrån krullar sig hårnålarna i flera mil upp och ner för bergen.

Vi passerar hastighetskontrollen på sex cylindrar. Nej, motorn är inte trasig utan den soppasparande cylinderavstängningen är aktiverad i upp till 3 000 r/min eller 300 Nm. Utöver spansk trafikpolis är det enda potentiella störningsmomentet denna tisdag att de bästa biltestarvägarna gör sig mindre bra som gravidvägar. Det återstår att se hur många kurvor och G-krafter kroppen klarar innan vägrenen måste besökas.

2,4 ton lyx och läder

Även om Bentley Continental GT Convertible delar det mesta med coupén som kom förra året finns en avgörande skillnad – att en cabriolet mer än något annat handlar om njutning, lyx och komfort.

Förutom taket är det väldigt lite som skiljer karosserna. Under huven sitter en W12-motor på sex liter med 635 hästkrafter och 900 Nm från 1 350 r/min, ja ni förstår vilken kraftutveckling. GT C accelererar från 0 till 100 km/h på 3,8 sekunder, bara en tiondel långsammare än coupén. Motorn är i grunden en sammansättning av två VR6-motorer från Volkswagen, som gör den kort, kompakt och tung.

GT C landar på 2 414 kg (cirka 80 kg lättare än sin föregångare). Läder, lyx och och ny teknik väger, och cabrioletversionen är 170 kg tyngre än coupén. I sinom tid kommer även V8, en hybridversion och med all sannolikhet en sportigare Speedversion samt en värsting i Supersportutförande. Bentley är bra på att få Continental GT att kännas aktuell med täta uppdateringar.

Dubbelkoppling istället för vanlig automatlåda

För er som redan är inlästa på den tredje generationen blir detta stycke en upprepning. Till de tekniska nyheterna hör bland annat helt digitala mätare, fyrhjulsstyrning, elektronisk styrning, cylinderavstängning, krängningshämmare som styrs av ett 48-voltssytem, trekammarluftfjädring med ökad volym och åttaväxlad dubbelkopplingslåda – något man är rätt ensamma om att erbjuda i den här prestandanivån.

Vanligtvis bakar man ihop de kraftfullare motorerna med automatlådor som lättare kan hantera mycket vridmoment och ger en mjukare gång i lägre hastigheter (något som egentligen passar en GT-vagn bättre). Baksidan är däremot långsammare växlingar och små effektförluster.

Fördelen med en dubbelkopplingslåda är å andra sidan att man får en sportigare karaktär, och kunskapen finns redan ”i huset” hos exempelvis Porsche.

Startknappen har fått en central och upphöjd plats i mittkonsolen, den är rund och inramad som en boett, längst in löper en tunn mässingsring som kantas av en kraftigare silverlegerad yta som Bentley kallar ”knurling”.

Detaljer från klockvärlden

Många detaljer är hämtade från klockvärlden. Den virrvarrsfrästa ytan går igen på flera ställen, på baksidan av dörrhandtagen och även rattpaddlarna som ger en skön sträv greppkänsla.

Blicken vandrar vidare över interiören, den randiga metallfinishen, Côte de Genève, samma som återfinns i schweiziska urverk, är inte bara snygg utan kamouflerar och fångar upp damm och fingeravtryck på ett sätt som pianolackade ytor aldrig lyckas med.

Blinkersspaken är tjock och rund, läderinteriören i bordeauxfärgen ”Cricket Ball” klär sidan av växelspaken och läderpanelerna fortsätter ända ner till golvet.

Interiören blänker och glittrar, mentalt har jag förpassats till ett cocktailparty vid Medelhavets kust med solbrända vrister och god eau-de-cologne, långt ifrån svensk realism, men avbryts likt ett hack i skivan av en Sverker Olofsson-kommentar (ni minns kanske den kritiske konsumenthjälten från SVT-programmet Plus som brukade kasta saker i en papperskorg?).

”Så nära perfektion man kan komma”

”Jag hittar inga Volkswagen-detaljer.” Min fiktiva kollega knackar på de olika materialen och knäpper med pekfingret mot ventilationsgallret. Pling! Det ljuder av riktig metall.

”Var du besiktningsman på Bilprovningen i ditt förra liv, eller?” För mig handlar lyx just om att distansera sig från vardagens måsten och ledor. Varför finns det annars bilar som Bentley, Michelinrestauranger och välgörande spa-inrättningar?

Men när Sverker ändå dragit ner mig på jorden igen kan även jag konstatera att det enda som man känner igen från VW är mjukvaran i infotainmentsystemet, fast här är den hundra gånger snyggare. En annan vardagsspaning är att den totala längden sytråd i lädersätenas dimantstickning på 2,8 km överensstämmer med längden på min genomsnittsrunda med hunden.

Kort sagt, här inne är det så nära perfektion man kan komma, punkt slut. Dessutom ryms min stora resväska i bagageutrymmet med nedfällt tak, vilket faktiskt var ett problem i den betydligt större cabrioleten Rolls-Royce Dawn, där två weekendväskor näppeligen fick plats när suffletten var nere. Hur är det då med baksätesåkarna? Två barn eller två vuxna med korta ben kan sitta där.

Den enda konsumentinriktade frågan jag verkligen ställer mig tveksam till är om man vill ha bas i rumpan? Kryssar man i ljudsystemet från Naim för 8 125 euro får man nämligen basen i sittdynan. Kalla mig pryd, men där gör danska Bang & Olufsen helt rätt i att placera basen längs med dörrsidorna istället.

En harmonisk rytm

Dags för förarbyte. Sverker fortsätter leta VW-detaljer men han har svårt att hitta några, kanske att navet i ratten påminner om det i Audi A4…? Nej nej nej Sverker, nu är vi ett GT-par på semester, med tomma bergsvägar och värmande sol. Upplev med sinnena och inte med hjärnan.

Det har blivit min tur att trycka på startknappen. Continental GT C presenterar sig med ett fast handslag och mycket motstånd och precision i styrningen. Kurvtagningen trappas upp och farten ökar. Bilen viker villigt in och vid en svårbedömd kurva är det inga problem att möta upp med större rattutslag när det nyper lite extra.

Jag gillar verkligen hur de adaptiva krängningshämmarna arbetar med att hålla bilen parallellt med asfalten. Jag jagar inte tiden utan vill se om det går att hitta en harmonisk rytm. För det är så jag vill ha ”min Continental GT C”.

Högersvängar varvas med vänstersvängar, broms, viktförskjutning, gas. Det sker så metodiskt och lugnt att det dröjer länge innan pulsen stiger och illamåendet kryper på. Det finns mer att ge. Sverker gör det! Han hänger sig så åt sina sinnen att jag blir tvungen att skrika ”Stanna bilen!”

Jag kastar mig ut i vägrenen och tar mig matt tillbaka efter en stund, reparerar förlusten med nödproviant och så är vi på det igen. Motorljudet är även det metodiskt, verkligen inte galet utan ”not too much but not too little”, vid varje gasuppsläpp hörs något som påminner om dova trumslag, när man pressar W12:an ger den ifrån sig ett ljust fint turboljud. Om motorljudet spelas av oboen spelas turbon av klarinetterna.

Värdigt uppförande – motsatsen till Ferrari

Det är en mycket klassisk konsert långt ifrån Ferraris V12-motorer. Uppförandet är värdigt och på så många sätt Ferrari Portofinos motsats – en annan kraftfull cabriolet som gärna kastar sig ut åt sidorna och håller dig på tå. Här är det alltjämt behagligt.

Men vad händer egentligen på motorvägen? Det finns två kategorier av bilar: bilar där det känns som om att man kör i 110 km/h fast det i själva verket går i 30 km/h, och kategorin som Bentley tillhör där det känns som att man åker i 30 km/h när man i själva verket är uppe i närheten av toppfart.

I detta fall har man dragit gränsen vid 333 km/h. Och även om vi inte var där är det alldeles för enkelt att komma dit. Med nackvärmare (som Rolls-Royce Dawn faktiskt inte har!), heluppvärmd ratt och mittkonsol blir det aldrig kallt ens med taket nere, och vindturbulensen är minimal. Så pass lindrig att jag inte har dreadlocks ens när vi är framme i Sevilla efter 40 mils körning.

Frågan som återstår är då: W12 eller inte? Tja, matchen avgörs inte av motorljudet i alla fall. Faktum är att jag känner både V8:or och V12:or som låter härligare. Motorkaraktären? Snabb. Jämn. Snabb. Snabb. Snabb. Men den kommande V8:an kommer knappast sakna kraft och dessutom vara både billigare, snålare och lättare, eller hur? Sverker nickar.

”En av de snyggaste bilarna just nu”

Men ju mer jag begrundar Continental GT C desto mer övertygad är jag om att det är en av de absolut snyggaste bilarna just nu. Och det handlar inte bara formerna, som jag diskuterar med Stefan Sielaff, Bentleys chefsdesigner.

”Det här är inte den typiska bilen för kungar och drottningar. De skulle inte göra ett så tydligt intryck. Bentley Continental GT är mer en bil för de som vill fira sin framgång”, säger han.

Och vad säger det om oss svenskar i så fall, med tanke på att det säljs ganska många Bentley i Sverige just nu? Hittills har den tredje generationen tecknats av ett tiotal kunder och ytterligare tio cabrioleter är förbeställda.