För många börjar och slutar kunskaperna om Renaultägda Dacias storsäljare Sandero vid att den en gång i tiden var offer för ett löpande skämt i Top Gear.
”Great news!”, utbrast James May och läste högt från det rumänska lågprismärkets pressmeddelanden. Illa dolt ointresse. ”Anyways, moving on …” Gapskratt från publiken.
Med all rätt, får man nog ändå säga. Sedan lanseringen 2007 har Sandero baserats på en förlängd men enklare version av Renault/Nissankoncernens B-plattform som även småbilarna Clio och Micra bygger på. Det har framför allt betytt medelmåttiga Euro NCAP-betyg, men också spartansk komfort och oinspirerande köregenskaper. Detta lär ha lett till att Sanderos succé hittills uteblivit i Sverige.
Nu är generation tre här och lyftet är rejält. Precis som Clio gjorde 2019 har Sandero bytt plattform till den nya CMF-B. Med det har främst teknik- och säkerhetsnivån tagit ett kliv framåt.
Autobroms i 7–106 km/h finns nu äntligen och är dessutom standardutrustning. Dessutom har två gardinkrockkuddar tillkommit på sidorna, vilket ökat det totala antalet till sex. Sandero har också fått dödavinkelvarnare, men endast i 30–140 km/h.
Sandero är ett riktigt kap. Grundpriset på 116 900 kr är till och med lägre än för mindre stadsbilar som Kia Picanto. Då har den luftkonditionering, automatiska LED-havljus (helljusen är tyvärr halogen), farthållare och elhissar fram.
Det känns ändå värt att betala 13 000 extra för Comfortpaketet, mycket för att få parkeringssensorer bak, justerbar ratt samt en åtta-tums pekskärm till infotainmentsystemet. Navigation finns som tillval (5 500 kr) men lär knappast bli populärt – mobilhållare och Apple Car Play/Android Auto-kompatibilitet är standard och på snikversionen kan din smarta telefon agera infotainmentskärm med hjälp av en app.
Till provkörningen med start i snöiga Arlandastad har Renault skickat en drös Comfortutrustade bilar byggda för den franska marknaden. Innan avfärd kommer därför en upplysning: Samtliga rullar på europeiska vinterdäck. Kanske inte så passande för väglaget, men desto bättre för att kunna testa bilens chassi och säkerhetssystem.
Det bär iväg direkt ut på E4:an mot Uppsala. Den oväntat lagom tysta trecylindriga turbomotorn på knappt en liter och 90 hästkrafter överröstas nu av vägljud. Någon Audi e-tron är den inte, men bryr man sig när man betalat en bråkdel? Det är en frågeställning som hela tiden återkommer.
Lådan är manuell och har sex växlar. Den är hyfsad – lätthanterlig men något gummisladdrig. Enligt färddatorn blir snittförbrukningen 5,8 l/100 km under provturen.
Lätt är också styrningen som nu för första gången har elektrisk servo. I gengäld är det inte mycket vägkänsla som förmedlas genom ratten, något Sandero förvisso har gemensamt med många bilar idag.
Trots allt känns dock Dacian rätt bra att köra. Trygg, också. Både när den indviduellt fjädrade framvagnen och den halvstela bakvagnen släpper vid ett par olika tillfällen kliver antisladdsystemet in hårt och sätter stopp för sladden. Som vilken ny bil som helst idag, med andra ord.
Sandero Stepway
Efter att ha kört Sandero en stund är déjà vu-känslan påtaglig i skogsmullevarianten Stepway. Inte så konstigt, för 10 000 kr extra får man huvudsakligen ett högre insteg och (i Comfortpaketet) ett par riktigt fiffiga takrails.
Inredningen upplevs precis så billig som man kan vänta sig i båda bilarna. Exempelvis känns fläktutblåsens galler spröda i handen. Stolarna är också samma i båda modellerna – ganska hårda, men inte så att det är någon träsmak efter drygt tre timmar bakom ratten.
Provbilen har nu en automatlåda av modell Remjohan – eller steglös CVT som det egentligen kallas. Avskyn sprider sig först i kroppen, men avtar fort när färden bär iväg igen. Renault har programmerat in fejkade steg för att minska gummisnoddskänslan. Tricket fungerar faktiskt rätt bra vid lugn körning, vilket också är allt man känner för bakom ratten. Förbrukningen klättrar dock till 6,7–6,8 l/100 km. Rätt törstigt, kan man tycka.
Den extra markfrigången (totalt 17,4 cm) och de förmodat längre dämparna bidrar för övrigt inte till någon förbättring av den lite småstötiga fjädringen.
Borde jag köpa en? Sandero och Sandero Stepway är trots allt två riktigt bra bilar. Bristerna är vad man kan förvänta sig och de är definitivt det billigaste sättet att få tre års nybils- och vagnskadegaranti på – något köpare av de begagnade bilarna Dacia säger sig vilja konkurrera med inte kan få.
Deras timing kunde dock inte vara sämre. Från 1 april höjs malusskatten återigen i Sverige. Då kommer en manuell Sandero kosta 3 142 kr om året. Inte så farligt ändå, men för Stepway med CVT blir årsskatten hela 5 828 kr. Det lär öka suget för begagnat.
