WIGGO BJÖRCK, reporter

Inte är den perfekt, GR Yaris, men vet du vad? Det är helt i sin ordning. Väntat, till och med. Jag känner nog inte till någon japansk sportbil som jag skulle vilja behålla i hundraprocentigt originalskick.

Kanske är jag lite galen på det viset men det finns helt enkelt för mycket häftiga eftermarknadsprylar till dem för att man inte ska vilja börja vässa på den där något slöa eggen. Men är det en sund idé för förstaköparen? Nej, behåll absolut garantin de första tre åren. Efter det däremot ...

Precis som när Toyota släppte GT86/BRZ tillsammans med Subaru 2012 och nu senast Supra 2019 kastade sig eftermarknaden över GR Yaris från första stund. Toyota bidrog till det genom att (likt när Supra kom) släppa förproduktionsbilar till utvalda trimmarfirmor i hemlandet, däribland HKS och driftingproffset Daigo Saitos Fat Five Racing.

Det verkar som att båda nu ska tävla med kraftigt ombyggda Yarisar i det japanska driftingmästerskapet. HKS har dessutom behållit en bil i ett mer "fabriksnära" tävlingsutförande och plockat ut drygt 450 hästkrafter ur originalmotorn.

GR Yaris drivlina är döpt efter föregångaren. Bokstavsbytet lär ha gjort det lättare att varumärkesskydda...

Bland annat har man då monterat ett större turboaggregat och matat motorn med en 100-hästarsdos lustgas. Den effekten har GR-Four-drivlinan tydligen klarat utan problem, vilket ger minst sagt goda utsikter för en eventuell råare GRMN-version (förkortning för småtöntiga "Gazoo Racing tuned by Meister of Nürburgring") – även om vi nog ska ha sobra förväntningar på effekten.

Här i Europa har bland annat de brittiska Nissan GT-R-specialisterna Litchfield Motors och de tyska chiptrimmarna DTE Systems båda släppt trimboxar som ökar effekten till strax över 300 hästkrafter. Inte illa det heller.

Äger man dess anfader från 1988 är eftermarknaden idag desto svalare. Under de strax åtta år jag ägt min Celica GT-Four (chassikod ST165) har jag fått leta både i när och fjärran efter reserv- och trimdelar. Jag tror inte jag hade kunnat välja en sämre första bil egentligen men trots det älskar jag den. Allt går om man vill, särskilt med internets hjälp. Bland annat är nu växellådan utbytt till en nyare, starkare modell och så har styrväxeln fått en snabbare utväxling. Yarisens styrning känns definitivt lättare.

Dessutom har jag blåtand och handsfree. Behövs det egentligen mycket mer i en entusiastbil? Möjligen vore det trevligt med lite mer effekt. Den är rätt tung för sin storlek – den 185 hästkrafter "starka" 2,0-liters turbofyran har 100 kg till att släpa på jämfört med trepipen i Yaris. 400 hästar och ett bättre mellanregister vore mer ändamålsenligt. Kanske även en sjätte växel.

Visst vore det bekvämt att byta den mot en ny bil. GR Yaris känns ändå bekant på bästa sätt, trots att sittställningen, styrkänslan och sikten utåt är klart annorlunda (läs: sämre). Formen faller mig dock inte alls i smaken, hur funktionsduglig den än är. Drivlinan däremot – hade jag haft 420 900 kronor att spendera skulle de nog ha lagts på en krockad GR Yaris och vad som än krävs för att få i dess drivlina minus yaw-dampening i Celican. Återigen: Allt är möjligt!

För dig som inte skruvar själv men likt mig behåller din(a) entusiastbil(ar) länge tror jag däremot att dagens GR Yaris kan vara värd pengarna. Det finns ändå mycket att gilla med den och jag har svårt att tro att någon annan tillverkare kommer hinna släppa något snarlikt innan förbränningsmotorn försvinner från Europas nybilshallar.