ALRIK SÖDERLIND, chefredaktör

Det kunde inte gå på något annat vis. Och jag har en teori om varför det gick snett. Men först hypen. Törsten efter en riktigt körglad bil med klassisk teknik har aldrig varit större – i dessa tider av elbilsfokus.

Manuell och tätstegad växellåda, fyrhjulsdrift med ställbara lägen, hederlig handbroms som enligt Toyotas pressmaterial ska användas i kurvorna!, låg vikt, kompromisslöst byggd för att vinna rally-VM, attraktivt pris. Äntligen en RIKTIG bil för alla oss som älskar bilkörning.

Modellens trovärdighet är också extremt hög: Tommi Mäkinen har ansvarat för utvecklingen och Toyota är flerfaldiga rallymästare. Äntligen en prestandabil som går att använda i vardagen, med "lagom" antal hästkrafter. Toyotas svar på Mazda Miata. Ett nytt och viktigt blad i bilhistorien, en ny ikon är född. 

Eller?

Googla GR Yaris och du kan ägna dagar åt att läsa hyllningsartiklar och se på Youtubefilmer där denna lilla bil får så mycket kärlek och hyllning att den framstår som världens åttonde bilunderverk. Det har tävlats i superlativer.

Film om GR Yaris kommer på Youtube i vår serie Förnuft & Känsla.

Men för mig blev det långt ifrån samma kärleksaffär som med Mazda Miata – världens mest underhållande bil i lagliga hastigheter. 

Det finns många skäl till det, men den främsta är styrningen. Tänk dig Mazda Miata med en död, tung och okänslig styrning. Lägg till att den därtill inte vill släppa på greppet med bakhjulen. Att den helst inte vill sladda. Där någonstans hittar vi GR Yaris...

I min värld är en kommunikativ och sinnlig styrning det viktigaste när det gäller körglädje. Jag vill känna underlaget och få impulser från styrningen om allt som pågår, minsta lilla ojämnhet eller skifte i bilens balans. Jag kommer ihåg Mitsubishi EVO, som hade en sylvass styrning som fick bilen att leva. Alfa Romeo Alfasud – en styrning som påminde om nyslipade skidskor. Lotus Elise – ahhhh! Gamla tiders Porsche 911, och ja de nya är inte så tokiga heller.

GR Yaris lämnar mig utanför. Den fixar kanske allt bättre än om jag kände det som hände i chassit, men jag är inte delaktig. Styrningen är dessutom tung. 

Sedan har vi chassit. Bilen är styv och extremt väl dämpad, superkompetent! Men det betyder också att den inte är så levande i vanliga hastigheter på vanliga vägar. Den gör jobbet och jag hänger med.

Låg vikt är också ofta ett bra recept för en körglad bil och enligt Transportstyrelsen väger testbilen 1 368 kg, det är nästan dubbelt mot min Lotus Elise. 

Visst går det att sladda (jag har bara gjort det på bana) men bilen verkar inte älska det. Antingen känns det tryggt understyrt eller så går det brett, men den inbyggda balansen är så bra att det här aldrig blir ett naturligt beteende. Bilen vill helt enkelt klara av allt så snabbt och effektivt som möjligt, inte underhålla mig. Förklaringen är givetvis att GR Yaris byggdes för att vinna rally-VM, inte för att som Mazda Miata vara skojig. 

Toyota ska ha all cred för att man gjort denna superspecialare, men jag längtar efter "gatversionen" en mjukare, sladddvänligare, styrkänsligare och naturligt mer överstyrd variant med mindre grepp, som bara finns till för att göra bilkörning så skojig som möjligt – inte för att vinna rallytävlingar. Grunden finns där!