Inför första dejten har man inte sällan en tydlig plan för kvällen, man fantiserar ihop utgången och funderar möjligtvis på en smidig exitstrategi om förväntningarna inte skulle infrias.
Ett möte med en superbil för hiskeliga 17 miljoner kronor är inte mycket annorlunda. Men så står den där i all sin prakt – och din plan, dina fantasier och strategier är som bortblåsta.
Precis som delar av bilen, faktiskt. Här saknas nämligen det mesta som hör till en bil: vindruta, sidorutor, tak och allt annat onödigt lyser med sin frånvaro i McLarens senaste alster.
Kvar står en fristad utan hinder, utan begränsningar. En plats i solen. Namnet Elva (”elle va”) betyder för övrigt ”hon går”. Nästan synd, eftersom den skulpturala kolfiberkarossen förtjänar ett ögonblick av andakt och vördnad.
Terabyte av bilens anlete försvinner i moln och mobiltelefonminnen, den engelska nykomlingen vet hur man drar blickarna till sig. Jag menar, titta bara!
De fyra utblåsen baktill är 3D-printade i titan, bakom motorhuvens galler kan man ana aluminium, kolfiber och den där underbara fyraliters V8:an med dubbla twin scroll-turbo. Blicken fastnar dock på karossens genomfärgade siktkolfiber och den aktiva aerodynamiken.
Carpe diem. Vi slösar ingen mer tid nu, drar upp dörrarna, skjuter tillbaka stolarna och sätter fötterna på golvplåten. Visst, plåten är såklart ingen plåt utan snarare kolfiber. Hos McLaren bakar man ju alltid karossen och chassit i det ultrahållfasta materialet.
Tröskellådan fungerar som stöd och man glider lätt in i Elva, det blir nästan (nästan!) elegant vid första försöket. Även kunder som inte är heltidsgymnaster kan lätt ta sig in i och ut ur roadstern.
Hjälmen ligger i säkert förvar i ett fack bakom förarsätet. Ett tryck på startknappen, ett ryck i kolfiberpaddeln och motorn vaknar. Ljudbilden är otypiskt flatplane-mässig och påminner mest om två sammankopplade radfyror. Två väldigt motiverade radfyror ska tilläggas, som stöttas av avgassystemet i titan och värmeresistent Inconel.
Den hetlevrade motorn känner vi igen från McLaren Senna men här lämnar den ytterligare 15 hästkrafter. Vridmomentet är däremot identiskt, precis som den sjuväxlade dubbelkopplingslådan.
Vi lämnar Monacos krypande stadstrafik och siktar mot bergen. Den kvalmiga stadsodören följs av frisk luft. Bokstavligen och mitt i ansiktet. Hastigheter runt 70–80 km/h räcker för att omdesigna ditt anlete, oavsett om du vill det eller inte. Ett tryck på högerpedalen kvitteras alltid med mer eller mindre fladdrande kinder beroende på passagerarnas kollagen- och muskelstatus.
Eftersom kundkretsen knappast består av 20-åringar har man utrustat Elva med specialglasögon som göms i ett fack i tröskellådan. Skottsäkra, självtonande och ansiktstäckande. Ett vindrutesubstitut helt enkelt.
Så rustad kan man utan svårigheter låta blicken glida över de välvda hjulhusen, säkert förankrad i en stenhård men välformad skalstol draperad i supermjukt skinn och vattenavvisande tyg.
Här finns ingen gräns mellan inne och ute. McLaren Elva borde ges till deprimerade motorsportfans på recept! Här har man nämligen lyckats att både integrera föraren i bilens mitt samtidigt som man utsätter denna för alla element.
Vinden är såklart det mest påtagliga problemet. Elvas lösning på detta stavas AAMS eller Active Air Management System. Upp till 130 km/h fungerar systemet som en virtuell vindruta som utnyttjar fartvinden på ett makalöst sätt: när luften möter Elvas frontparti strömmar den antingen helt mot laddluftkylarna eller leds från och med 40 km/h återigen uppåt genom frontluckans mitt.
Detta vrider luftströmmen cirka 130 grader framåt och över en utskjutande skärm placerad framför passagerarna som trycker luften runt kupén och därmed skapar en ”luftbubbla”. Luftströmmen träffar karossen tillräckligt långt ifrån kupén för att passagerarna ska slippa den turbulens bakom nackstöden som de flesta cabrioletförare känner igen.
AAMS kan endast aktiveras i Comfortläget, men finns kvar om man byter till Sport eller Track. Startar man däremot i Sport får man klara sig utan. Anledningen: på bana gör systemet lite nytta och stjäl dessutom luft från bilens intercoolers.
Piloten får tillräckligt med syre, men slipper turbulens. Ändå rekommenderar McLaren att man använder sig av den medföljande hjälmen som har anpassats efter bilens aerodynamik. Idag känner vi oss som rebeller, kör utan hjälm och njuter av vartenda gruskorn som resonerar skamlöst i bilens nödtorftigt ljuddämpade kolfiberchassi.
Körupplevelsen är direkt, ofiltrerad och omedelbar. Den elektromekaniska styrningen är sylvass med en precision som en hjärtkirurg, motorns respons vid gaspådrag påminner mest om en sugmotors. Turboaggregaten behöver i sämsta fall endast ett ögonblick för att ladda fullt men belönar däremot öronen med förföriska visslingar.
Ursprungligen hade man tänkt att ha luftinsläppet mellan pucklarna som på en Formel 1-bil men backade när man insåg att turbovisslandet skulle bli alltför påträngande. Synd, tycker vi i alla fall.
Det spelar dock egentligen ingen större roll: Fartvinden, turboaggregaten och avgassystemet levererar ett perfekt soundtrack utan att ta över helt.
Du kan fortfarande prata med personen bredvid dig eller lyssna på musik (som strömmar ur ett specialdesignat ljudsystem som för omväxlings skull inte kommer från Bowers & Wilkins utan från Harman Kardon.
Lika nytt är det keramiska bromssystemet med kolvar i titan som sänker vikten med ett kilo. McLaren Elva väger in på endast 1 148 kg. En äkta lättviktsracer alltså: Direkt, ärlig och autentisk. Framför allt autentisk måste tilläggas, de elektroniska hjälpmedlen har reducerats till det nödvändigaste – effekt och styrimpulser leds direkt till underlaget utan omsvep. Den ofiltrerade känslan infinner sig redan i Comfortläget och blir mer dominant i Sport och Track.
Samtliga parametrar som drivlina, chassi och körassistanssystem är justerbara utan att man måste ta handen från ratten. Om man så önskar kan Elva köras riktigt hårt, den biter sig fast i kurvorna med framhjulen samtidigt som bakhjulen pressar bilen framåt med otrolig kraft.
Som alltid i en McLaren kan du förvänta dig effekt i överflöd, ett mästerligt avstämt chassi, brutala bromsar samt styrelektronik med fingertoppskänsla. Som tillval kan fälgarna skos med superklistriga Pirelli P Zero Corsa.
Det fina med Elva är att man kan uppskatta och njuta av den i alla hastigheter. Optiskt påminner nykomlingen om klassiska McLarenmodeller från 60-talet som M1A, B och C.
Ändå visar den engelska puristen prov på en alldeles egen karaktär och är så långt ifrån andra moderna superbilar man bara kan komma. Och det älskar vi den för.
