PROV: Mercedes C 220 d All-Terrain – Bergsgeten

Premium Efter E-klass skickar Mercedes nu ut C-klass i terrängen iklädd All-Terrain-kläder. Och terrängkompetensen finns där, som vår första tur med nykomlingen ska visa.

PROV: Mercedes C 220 d All-Terrain – Bergsgeten

Åh, vilket ljud – fruktansvärt! Alla som någonsin har lyckats "massera" bilens stötfångare mot en betongmur känner igen det: det där dova knarrande, sprickande och splittrande ljudet som verkar skära genom ens själ och driver tårar i ögonen, oavsett hur tuff man är. Nej, vi har inte lyckats med att knyta Mercedes mindre All-Terrain-modell runt ett träd, allt är faktiskt i sin ordning här. Det hemsökande ljudet beror mest på att vår prototyp hänger med nosen ovanför avgrunden. Så känns det i alla fall. I verkligheten försöker vi köra nedför en monsterbacke med upp till 50 procents lutning.

Bilens sommardäck försöker hitta grepp i två smala, steniga och framför allt leriga spår som kantas av träd i vår omedelbara närhet. Behöver jag nämna att hela jag dryper av svett och att händerna darrar värre än en ett asplöv?

Däcken verkar inte ha några större problem med att hitta grepp och som genom magi tar sig All-Terrain-modellen nedför backen i exakt 4 km/h ackompanjerad av det hjärtskärande ljudet. Ansvarig för akustiken är elektroniken som arbetar i bilens Offroad+-program. Det innehåller också bromskontrollassistans för utförslut som på Mercedesspråk kallas DSR (Downhill Speed Regulation). 

Bilens maximala hastighet kan då regleras via pekytorna på rattekrarna. "… sedan är det bara att lyfta fötterna från pedalerna och låta bilen köra sitt eget race", berättar Christof Kühner uppmuntrande. Han är inget mindre än chef för prototypavdelningen för C- och E-klassmodellerna och håller min svettdrypande hand (inte bokstavligen alltså) från passagerarsätet. 

Vi befinner oss på Daimlers testområde i tyska Immendingen som bjuder på imponerande (och mestadels skräckinjagande) offroadteststräckor som från långt håll ser ut som simpla skogsstigar. Just det: den hemska nedförsbacken har vi bara några minuter innan kört uppför (vilket inte alls var lika läskigt som nedför) utan större problem. "Kör inte alltför långsamt, den övre delen av backen ser fortfarande hal ut", hette det då.

Den fyrcylindriga dieselmotorn i C 220 d morrade lite mer än vanligt, men annars kändes bilen som lugnet självt. Den mildhybridiserade oljebrännaren lämnar 200 hk och utvecklar ett maximalt vridmoment på 440 Nm. Drivlinans integrerade startmotor/generator startar motorn ytterst mjukt och boostar dessutom med upp till 15 kW och 200 Nm vid behov.

Trots det massiva insprutningstrycket på 2 700 bar förblir motorn väldigt kultiverad även vid högre varvtal. Förutom dieseln finns en tvålitersbensinare i All-Terrain-utbudet, som har samma mildhybridsystem som dieseln och som lämnar 200 hk och 300 Nm. Båda motorerna är kopplade till en niostegad automatlåda.

Medan vi tar oss över en sönderkörd skogsstig i vår lätt kamouflerade prototyp passar Kühner på att förklara att All-Terrain-varianten av C-klass främst skiljer sig från sina civila bröder genom en ny elektroniksetup. "Vår uppgift var att bestämma exakt när och hur mycket slirning som var mest meningsfullt och även när och hur snabbt elektroniken måste bygga upp bromstryck för varje enskilt hjul", förklarar han.

Offroad+-inställningen är alltså till för klättring och branta nedförslut, medan Offroadläget ska ge bästa möjliga grepp och därmed underlätta körning på löst underlag som grus, sand och snö. "Allt handlar om den rätta mängden slirning och tajmingen av denna. Dessutom är det viktigt att alla hjul rör sig med samma moment", får vi veta av ingenjören. Det är alltså inte särskilt meningsfullt att stänga av elektroniken.

Men de olika körprogrammen påverkar mer än så. Exakt vad? Framför allt gaspedalkarakteristiken, det vill säga motorns respons, som är mjukare än vanligt och som har en säkerhetshöjande fördröjning i terrängen. Bortsett från detta ändrar de olika Offroadinställningarna absolut ingenting. Hos All-Terrain letar man förgäves efter smaskiga chassiuppgraderingar, som exempelvis luftfjädring. 

Modellens 40 mm längre fjädrar underlättar terränglivet avsevärt, men gör bilen mer krängningsbenägen på gatan. Säkerheten är dock fortfarande på absolut toppnivå.

Även de adaptiva dämparna lyser med sin frånvaro här. "I terrängen är de ändå helt verkningslösa", menar Kühner. Visst hade bakaxelstyrning kunnat ge bättre rörlighet i skogsmiljö, men för att hålla bilens komplexitet inom överskådliga gränser beslöt man sig för att stryka även det tillvalet ur katalogen.

I slutänden begränsas chassimodifieringarna till specifika 18-tumsfälgar (standard är 17 tum, hjulstorleken förblir dock alltid konstant: 690 mm), längre fjädrar som ger 40 mm högre markfrigång och en speciell Offroadlayout för den interiöra widescreenskärmen, som visar matnyttig information som stignings- och lutningsvinklar, aktuell styrvinkel, GPS-koordinater och självklart en kompass.   

De övriga körprogrammen Eco, Comfort, Sport och Individual är desamma som i vanliga C-klass. Det innebär att All-Terrain tar sig genom handlingbanan lika säkert som de övriga versionerna, dock med mer utpräglad krängning i kurvorna. I Comfortläget sker elektronikens ingrepp lika mjukt och tidigt som vanligt, men systemet tillåter något större driftvinklar innan den hjälpande handen blir lite mer resolut 

Vi gillar den avslappnade styrkänslan eftersom bilens setup levererar hög precision vid snabba körmanövrar med bibehållen komfort, stabilitet och rörlighet. Naturligtvis påverkas köregenskaperna även av den permanenta fyrhjulsdriften (standard i All-Terrain) som i sin senaste generation (infördes i samband med W/S 206) kan fördela mer kraft till framhjulen.

Som mest förvaltar framaxeln (i All-Terrain med något kraftigare styrleder) 45 procent av motorns vridmoment, medan bakaxeln får lite mer att göra med maximalt 55 procent. All-Terrain använder sig dessutom av en ny, friktionsoptimerad mittdifferential med slutet oljekretslopp som gör ytterligare kylning överflödig. Den som förväntar sig mekaniska diffbromsar, lågväxel och grovmönstrade terrängdäck får dock leta någon annanstans.

Smart elektronik kommer man långt med, menar man hos Mercedes, och det har de sannerligen rätt i. Men tillverkaren gör det ändå lätt att särskilja modellen från de mer asfaltsorienterade syskonen; framtill visar en modellspecifik grill med krominlägg och vertikala dekorlister i svart högglans att det rör sig om All Terrain, precis som den nydesignade stötfångaren med mörkgrå plastdetaljer och en glänsande hasplåt. Den gråa, oömma plasten omger även hjulhusen i form av snygga skärmbreddare och fortsätter längs tröskellådorna.

Till och med bakdelen har designats om för att visa att det inte rör sig om en vanlig C-klass. Praktiskt nog har terrängmodellen även begåvats med ett snyggt kromat lastkantsskydd som förhoppningsvis inte är alltför känsligt mot repor. Beställer man sin bil med Digital Light (tillval) ingår ett speciellt terrängljusläge när man aktiverar valfritt Offroadprogram. Funktionen stängs dock av när hastigheten överskrider 50 km/h.   

Det är helt klart imponerande hur långt man kan komma med lätta modifieringar och en välavvägd styrelektronik, även om knappt någon C-klass All-Terrain någonsin kommer utsättas för underlaget den är designad för.