PROV: BMW M440i xDrive Gran Coupé möter i4 M50 – Bensin är väl ändå bäst?

Premium BMW i4:as broder M440i xDrive Gran Coupé har med sin raka treliterssexa ett betydligt mer traditionellt hjärta. Är den roligare? Bättre? Sämre? Hur och var skiljer de sig?

PROV: BMW M440i xDrive Gran Coupé möter i4 M50 – Bensin är väl ändå bäst?
Lika som bär – och än mer så om inte den gröna elbilen haft "M högglans Shadow Line". Men den har en blå ring runt emblemet och 15 mm högre markfrigång. Röd bensinbil har mer homogen grill, som saknar M-emblem.

VAD ÄR NYTT? BMW 4-serie Gran Coupé (internkod G26) är helt ny sedan slutet av 2021. Den delar teknik med 3-serien fast erbjuds till skillnad från denna inte som laddhybrid. Däremot med fyrcylindriga bensin- och dieselmotorer – och som ren elbil (i4).

Toppversionen med bensindrift heter M440i xDrive Gran Coupé och kännaren förstår av namnet och den karaktäristiska färgen på bland annat backspeglar och emblem att det rör sig om en bil ur det tidigare nämnda M Performance-sortimentet placerat mellan de vanliga bilarna och värstingarna i BMW M – precis som eldrivna i4 M50.

Den har en rak sexcylindrig turbomotor som numera ger 374 hästkrafter. Inte nog med det. För att stå pall mot emissionskraven sitter en 48-volts startmotor/generator på elva hästkrafter och hjälper sexan med en snålare framdrivning. Nya 440i är alltså en mildhybrid.

Precis som tvådörrarsversionen av coupén har den högställda njurar i fronten enligt BMW:s senaste design.

HUR ÄR DEN ATT KÖRA? Vi tar i4 M50 med på turen och börjar i staden. Åttastegad automatlåda är standard i 440i och visst är detta en smidig stadsbil. Egentligen. Motorn mullrar lite mysigt redan nu.

M440i har fler fysiska knappar, men också "äldre" och mindre skärmar.

Egentligen? Ja, i4 M50 avslöjar en del och visar att det finns en nivå till av full smidighet. Att växla från D till R och tillbaka till D går snabbt – men så snabbt som i elbilen går det inte. Inbromsningskomforten är också sämre.

Nej, det är absolut inget fel på bromsarna. Men de små, små ryck som blir vid nerväxlingarna finns helt enkelt inte i elbilen. Kör man den i adaptivt läge kan den däremot motorbromsa (regenerera) på ett osmidigt vis ibland, beroende på omgivningen.

Direkt känner vi stor skillnad på fjädringskomforten. Bensinaren rör sig mycket vildare och snabbare upp och ner efter vägen än den 379 kilo tyngre och också 15 millimeter högre rullande elbilen. Det är inget bensinaren vinner på komfortmässigt.

Även den är rättvist extrautrustad (6 800 kronor) med adaptiv fjädring – men bara i4-konstruktionen åtnjuter nivåreglerande luftfjädring bak. Den har på detta område en helt annan typ av storbilskomfort som vi inte hade behövt köra bilarna samtidigt för att upptäcka.

Fullt lika lätt hade det däremot inte varit att sätta fingret på de utrymmesmässiga skillnader som finns. Gran Coupé med förbränningsmotor är trängre än 3-serien, speciellt runt huvudet bak, men "duger". Fast varför får vi knappt alls in fötterna under förarstolen i i4, är benvinkeln lite skarpare och takhöjden ännu mer skral? Vi tar fram lasermätaren och konstaterar att golvet höjts cirka tre centimeter i elbilen!

Fördel M440i (till höger) vars golv med en liten grop skapar utrymme för fötterna. Elbilen har på grund av batteriet fått höjt och slätt golv men är trängre, trots nya stolsskenor.

Det är batteriet som tränger sig på och höjden på bagagerumsgolven skiljer ännu mer: sex centimeter. Men i4 tar igen volymen genom att vara ensam med en balja.

Nu letar vi oss ut på några fina körvägar istället. En ganska seriös halka gör dock att det inte kan bli tal om några större sidokrafter under denna tur.

När underlaget påminner om en hockeyrink kan vi konstatera hur överraskande lika de är i chassibalansen under gaspådrag. Totalt olika fyrhjulsdriftsystem vill samma sak och båda går lite lagom trevligt överstyrt när man så önskar. Skillnaden är att när det släpper på alla fyra och bär i väg i sidled är känslan att det går lite fortare för 440i att återfå greppet. Å andra sidan verkar det omvända råda för drivgreppet.

På en väg med bättre fäste har vi riktigt kul i M440i xDrive. Även om inte allt är äkta vara låter motorn riktigt fint, på alla varvtal och inte minst uppåt växlingspunkten vid 6 500 r/min. På avdrag bluddrar och puffar det hemtrevligt från avgaspiporna och nog är det lite kul att "paddla" manuellt ändå. Styrningen är fin och bilen lättfotad – åtminstone i sällskapet.

Elmotor kontra en "gammal hederlig" rak turbosexa.

I4 M50 blir inte efter – tvärtom. När man hoppar in i elbilen slås man av vilket jäkla klipp den har. Det märks att den är nästan en sekund snabbare till 100 km/h. På vägen känns inte alla 379 kg, men den upplevs definitivt som tyngre. Den är fin att köra men man har inte lika mycket att göra så klart.

Roligast har vi allt i bensinbilen. Dessutom anar vi att elbilen skonas något av det hala vädret. Differensen i kurvkänslan (vikten) tror vi växer en solig sommardag.

NÖRDFAKTA. Motorljudet i 440i går att ställa i nivåerna "Reducerat", "Balanserat" och "Efter körglädje". Det låter trevligt i det sistnämnda och detta blev vårt val. Med exakt samma 245/45-18-vinterhjul är rekommenderat däcktryck måttliga 2,2 bar runt om mot 2,4/2,7 fram/bak i i4. Det är extravikten som måste stävjas.

BORDE JAG KÖPA EN? Tillbaka i garaget har M440i xDrive dragit 10,6 l/100 km och den eldrivna Gran Coupén 2,9 l/100 km (även om den förstås uttrycker det som 25,8 kWh/100 km). Vill man ha den som drar 3,5 gånger så mycket? Tja, den säger samtidigt att den kommer 35 mil till mot elbilens 13 …

På den som vill ha en ny bensinare biter nog inte argumenten om att elbilen är 17 600 kronor billigare i grundpris (efter bonus), betydligt billigare att driva och att displayerna är större och lyxigare.

Nej, och det är klart, bland femsitsiga femdörrars coupéer med bensinmotor känns M440i xDrive Gran Coupé som ett lockande alternativ.