VAD ÄR NYTT? Ja, det kan man faktiskt fundera på. Låt oss leka med tanken att den legendariska F1-konstruktören Colin Chapman – mannen bakom Lotus – skulle kliva ner från himlen för att under en dag få provköra den senaste Caterhambilen, samtidigt som han skulle informeras om att året är 2022. Allt han skulle få veta om nutiden skulle vara det han kunde tolka från Caterham 170R.
Min gissning är att han skulle imponeras av kolfiberdetaljerna men förskräckas över att bilutvecklingen tydligen stått stilla sedan 1982, året då han dog.
Redan 1957 konstruerade Colin Chapman folksportbilen Lotus 7. Fokus var låg vikt och enkel teknik. Rörramschassi, minimal aluminiumkaross och trimmad Fordmotor.
Chapmans mantra var: Förenkla och addera därefter lägre vikt. Konstruktionen är så bra och bilen så snabb att typen förbjudits att delta i en mängd historiska racingserier, eftersom den är helt överlägsen.
Lotus Seven är därför en av världens mest kopierade bilmodeller som ofta säljs som byggsats, med varianter från exempelvis Donkervoort, Westfield och svenska Dala 7.
Men den enda tillverkaren som har rättigheter är Caterham, som köpte dessa 1973. Sedan 2021 ägs märket av japanska VT Holding, som tidigare enbart var importör av Caterham och Lotus. Den japanska influensen har nu gett oss den minsta och lättaste Caterham-modellen någonsin, för att kvala in som en så kallad Kei-car. I Japan får dessa, med extremt små dimensioner och motorer på max 0,6 liter, lägre skatt och försäkring och de står för cirka halva nybilsförsäljningen!
170R väger 440 kg tom och är bara 3,2 meter lång och 1,5 meter bred!
Under den extremt lätta aluminiumhuven med sina vackra luftslitsar hittar vi en trecylindrig turboladdad Suzukimotor på 660 kubik, som ger hela 84 hk. I Japan ger motorn 80 hk och det gör den till den hästkraftsstinnaste Kei-carmodellen.
Fram sitter det skivbromsar, bak nöjer man sig med trumbromsar. Växellådan är hämtad från Mazda och avgasrening finns, som klarar Euro 6. Men eftersom Caterham klassar in som lågvolymtillverkare och maximalt bygger 1 000 bilar om året behöver man inte genomföra krocktester eller ha krockkudde, och så vidare.
Den starkaste modellen heter för närvarande 485 CSR och har 237 hk, vilket räcker för 0–100 km/h på 3,9 sekunder.
Men vi kör alltså den lättaste och svagaste 170-modellen, som finns både i S- och R-utförande.
R betyder: bort med vindrutan, dit med en diffbroms på en stel bakaxel istället för en De-Dionkonstruktion, sportigare fjädring som kan ställas i höjdled, lättare svänghjul, växelindikator, 14-tums aluminiumfälgar, ut med äderklädda sitsar, in med kolfiberskalstolar med fyrpunktsbälten och en massa kolfiberdetaljer.
Utrustningslistan är lång som till vilken superbil som helst och vår bil har exempelvis en Momoratt med snabbfäste, tonneau, huvudströmbrytare utanpå karossen, ett lägre golv som ger mer plats och LED-strålkastare. Vill man vara riktigt seriös går det att beställa en bur.
Ska man ofta köra sin 170R på vanlig väg kan en vindruta vara ett smart tillval, och då bör man nog också byta bort fyrpunktsbältena mot normala trepunktsbälten.
HUR ÄR DEN ATT KÖRA? Glöm dörrar, de finns inte. Den som däremot glömt att beställa avtagbar ratt lär förbanna sig själv eftersom en sådan underlättar insteget något enormt.
Tänk således bort nonchalanta entréer eller drömmen om en elegant exit. Det tar tid och är krångligt att ta sig ombord och spänna fyrpunktsbältet, eller att kliva ur. Har du dessutom en lite större kroppshydda kan det bli kritiskt för stolen är inte bred och man ska definitivt känna sig bekväm med sin medpassagerare eftersom man sitter med saxande armbågar.
Stora fötter är ett big no no, så ta fram de smalaste skor du har för att minimera risken att gasa och bromsa samtidigt.
Nog gnällt! Man sitter så lågt att man kan trycka handflatan mot asfalten och behöver man värma vänsterhanden är det nära till den stora ljuddämparen …
Vrid om tändningsnyckeln och tryck sedan på den lilla startknappen och en sött puttrande motor spinner igång.
Växellådan med sina fem lägen kommer som sagt från Mazda MX-5 och den känns om möjligt ännu tajtare här, med sina extremt korta slag. Det är en jäkla tur eftersom det inte finns plats för några yviga rörelser.
Instrumentbrädan av kolfiber är snudd på fylld med knappar, vippströmbrytare och reglage. Tutan sköts med en tryckknapp och hornet låter lite gammaldags. Blinkers styrs med vippor som förs i sidled och en hel del är bara där för show, funktionen finns inte, som exempelvis kupéfläkt med värme.
Med två fullvuxna män ombord överskrider man lätt maxlastvärdet men bilen rullar iväg nätt och från första metern känns det hur fantastiskt bra låg vikt kan vara för fjädringkomforten.
Utväxlingen är självklart underbart kort – på femte växeln i 100 km/h surrar motorn på 4 000 varv! Accelerationen är långt ifrån dramatisk men fartkänsla finns i överflöd.
Mellan varje växling kommer ett härligt tjippande från wastegateventilen och trecylinderljudet är runt och fint men långt ifrån öronbedövande, vilket passar bra i den här lilla bilen. Men eftersom utväxlingen är så låg går det lätt att komma över de 7 000 varven, där nålen pekar rakt upp. Visst finns det en blinkande lampa som varnar, men vem har tid att titta på instrumenteringen?!
Greppet i 155/65 R14-däcken är tillräckligt dåligt för att de 84 hästarna ska orka sparka loss när man tar i rejält i skarpa kurvor. Helt underbart!
Motorresponsen är lite gummiturbomysig med sin platta vridmomentkurva som maxar ur på 116 Nm – det var länge sedan man skrev om toppiga vridmoment i dessa elbilstider. På tal om elbilar och miljö måste denna Caterham vara en av de mest miljörätta man kan tänka sig med ett koldioxidutsläpp på blott 109 g/km, som också ger en riktigt låg årlig skatt.
Förklaringen till det platta vridmomentet är att Suzukimotorn kommer från märkets små bilmodeller, inte från en högvarvande motorcykel.
Bromsarna är analoga,som allt annat i denna bil, vilket betyder att framhjulen lätt låser om man är lite för entusiastisk med hastigheten in i en böj.
På väg ut ur densamma är det bara att ge fullt och räta upp ratten. Styrningen är tack och lov fantastiskt rapp, med under två varv mellan fulla hjulutslag, därför behöver man aldrig släppa greppet. Det är bara att svänga! Men jämfört med en del av Lotus bilar känns styrningen lite tung, den där superlätta direkta fingertoppskänslan finns inte riktigt här.
På ringlande landsvägar är det bara att njuta av att styra, gasa, växla och bromsa. Om och om igen. Greppet räcker mer än väl till och det gör fartresurserna också.
Fjädringskomforten är som sagt härlig tack vare att bilen inte behöver vara så styvt satt. Men över stora ojämnheter skickas den uppåt på grund av sin låga vikt.
Irrar du dig ut på en motorväg vill du helst vända åter för det här är självklart ingen bil för långresor.
NÖRDFAKTA. Caterham körde F1 mellan 2012 och 2014, det sista året med Marcus Eriksson, med en elfteplats som bästa resultat. Men vad gjorde Caterham i Formel 1?
Visst, märket har en lång racinghistoria och en egen akademi där man hjälper fram unga förare, men det här är inte företaget som man förknippar med glamour och superprestanda.
Bakgrunden är denna: 2011 fanns det två Lotusteam i F1, ett som var kopplat till Lotus Cars, som tävlade tillsammans med Renault medan det andra, ”Team Lotus”, hade köpt sina rättigheter från Lotus avsomnade racingstall (1954–1994).
Bilföretaget Lotus, som då ägdes av Proton, ville inte ha konkurrens och stämde därför ägaren till Team Lotus, Anthony Fernandes, som förlorade i rätten. Han köpte därför Caterham Cars och startade Caterham F1, som gick i konkurs 2015 då alla tillgångar såldes. Slut på den sagan.
BORDE JAG KÖPA EN? I en tid när allt snart går på el och sportbilar ökar lika mycket i vikt som de får fler hästkrafter och förses med mer elektroniska driftlägen är 170R en underbar väckarklocka.
Vad är egentligen en sportbil? Är det magisk acceleration eller känslan av att balansera genom en kurva som är det viktigaste? Eller är det att se ut som 350 km/h och låta som åskan?
Vill du ha all hjälp du kan få, för att tygla enormt mycket kraft, eller vill du ha en bil som kan utmana dig i lagliga hastigheter?
Och så vidare …
Caterham 170R är vad den är, ett halvt ton körglädje, som är lika värdelös som vardagstransportör som den är underbar i stunden genom en lagom snabb landsvägskurva. Kompromisslös som en motorcykel.
Om vi återvänder till tanken att Colin Chapman fick kliva in bakom ratten är min gissning att han skulle imponeras av robustheten, kvalitetskänslan och troheten till originalet. Och att tiden stått stilla, vilket måste smärta en ingenjörs utvecklingstörst.
Men visst, Caterham har enligt Chapmans recept adderat lägre vikt. Mission complete.
170R är en inget annat än en nybyggd veteransportbil, en nytillverkad restomod, en tidsmaskin för de som tycker att utvecklingen har skenat iväg bortom kontroll – och som har en halv miljon att lägga på sin nya leksaksbil.