Peder Karlsson: Porsche, märket jag älskar att hata

Jag har en hatkärlek till Porsche, helt klart. Porsche är den välkammade snygga killen vid poolen som dyker i och kommer upp precis lika välkammad som innan.

Peder Karlsson: Porsche, märket jag älskar att hata
Kaka söker maka – är det därför som Peder Karlsson har så svårt för Porsche...

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Porsche är han på fester som aldrig blir för full och aldrig säger fel saker. Han är heller aldrig bakis, utan på morgonen när vi andra ligger och kräks är han ute och springer milen.

Porsche är killen som alla förlitar sig på när de måste ha hjälp av någon, och han ställer alltid upp. Porsche är helt enkelt irriterade för alla andra. Jävligt irriterande. Det är typ för bra.

Jag har haft några Porschar i mitt liv och jag har väldigt svårt att säga något dåligt om dem. Jag har haft ett par 911 av olika årgångar samt en Panamera och en Cayenne. Alla bra bilar. Jag har också beställt den nya el-Porschen, Taycan. Mest för att jag vill vara först med den och för att om jag ska ha en elbil så ska det vara den coolaste elbilen som finns.

Jag beställde den för flera år sedan, första gången det kom en nyhet om att det skulle komma en ringde jag Porsche Center och sa att jag ville ha en. Jag hann ringa in som nummer sex om jag minns rätt, kul! Då får jag en av de första och kan åka runt och ha det bra ett tag innan jag säljer den med vinst tänkte jag. Sådana historier har man ju hört även om jag aldrig har lyckats själv. 

Men nej, det verkar inte bli så. Porsche har tydligen en tilldelningsgrupp som bestämmer vem som är värdig att få de första bilarna när tilldelningen är knapp. Så de riktiga storfräsarna verkar alltså fortfarande kunna kliva in i affären och få sin direkt, medan jag som beställde för två år sedan snällt får vänta.

Jag hoppas att jag har fel, annars är detta den första i en enorm mängd irriterade krönikor från min sida har jag en känsla av. Nej, jag är inte bitter...

Det enda felet Porsche har, i jämförelse med andra sportbilar, är att den är lite könlös. Jämfört med Ferrari och Lamborghini som jag också har haft några stycken är bilarna från Porsche lite känslokalla. 

Ja, jag vet, du kan misshandla den på banan hela dagen och sedan ta ungarna och åka och handla på kvällen. Men är det därför man köper en sportbil? Är inte känslan viktig? För mig är känslan allt när jag handlar bil. Eller, ekonomi spelar en liten roll (läs stor) men sedan är det känslan. Jag vill känna att min sportbil kan slita huvudet av mig om den får lust. Så känner jag i min nuvarande Ferrari, jag är livrädd för den. Och jag älskar det. 

Kör man mycket bana är Porsche det bästa valet, det finns ingen som kan säga nåt annat. Rent driftmässigt till vardags tror jag också de klarar sig väldigt bra i konkurrensen. Så jag har förståelse för alla som gillar dem. 

Jag bara önskar att de hade lite mer djävlar anamma i sig. Vem vet, kanske är det min nya Taycan som får mig att bli troende.

Jag skulle inte ha ett dugg emot att slippa de ständigt lysande varningslamporna i Ferrarin, eller Lamborghinins lite lätt vansinniga prislapp. Men jag väljer dem tills vidare. I alla fall till dess att tilldelningsgruppen har sagt sitt.