Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Nyårsafton står för dörren och är man som jag en man av dålig karaktär är det alltid bra att försöka bättra sig, och vilken dag är bättre än nyårsafton. Då kan man som via en kristen bekännelse, berätta vad man gjort fel, bli förlåten för sina synder, och börja om på ny kula.
Vi får väl skriva om bilsynderna här och lämna de andra till memoarerna så vi inte glider för långt ifrån ämnet och skrämmer upp er tidningsläsare med tokigheter som inte är bilrelaterade, det räcker väl med bildumheterna känner jag.
Så vad har hänt på bilsidan 2019? Egentligen inte särskilt mycket. Eller jo, kanske en del förresten. 2019 var året då jag helt plötsligt hade en Ferrari FF, en Lamborghini Urus och en Jeep SRT på radhusuppfarten. Inte alls smart. Men roligt.
Jag hade en perfekt andrabil i min lilla Lexus som jag en dag fick panik av då jag inte fick plats med alla barnens grejor i när jag skulle hämta dem, så jag lade ut ett allmänt upprop på instagram och bad Sveriges bilhandlare kolla vad de hade på hyllan som de skulle kunna leverera till mig inom 24 timmar. Det gick jättebra. Efter bara sex timmar stod en Jeep Grand Cherokee på uppfarten istället för Lexusen. Problemet med det var bara att jag hade glömt att jag tre veckor senare skulle få min Urus jag beställde två år tidigare, så hade jag bara hållit mig i skinnet ett tag och kanske skrivit upp något i min kalender hade jag kunnat undvika en dålig bil-affär till, men så blev det.
2019 var också det första året jag beställde en elbil. Inte en, utan två faktiskt. En Porsche Taycan och en Tesla Cybertruck. Porschen är snart klar för leverans, men jag är fortfarande osäker på om jag ska plocka ut den eller inte, över 2 miljoner för en el-Porsche är mycket pengar, mer än jag har. Är det en investering som jag tänkte när jag beställde den? Köpa för 2 och sälja för 2,5? Nej jag tror inte det. Jag tror att den kommer sjunka, och är det något jag har lärt mig 2019 är det att jag inte har råd med fler dåliga bilaffärer.
Så mitt nyårslöfte för 2020 blir att jag bara ska göra bra bilaffärer. Jag har inte lyckats något år tidigare, men 2020 blir mitt år, jag känner det på mig. Nu har jag bara Ferrarin och en Audi A4 Allroad från Lecab. Kanske skulle det vara kul att byta ut Ferrarin, jag har ändå haft den i snart 1,5 år, det måste vara någon form av rekord för mig.
Men å andra sidan är den svårslagen. Plats för fyra och argare än ett bi, och numera gratis mat på den lokala pizzerian. Kanske byts den ut, kanske inte, men jag ska försöka lova mig själv att inte få panik och göra en idiotaffär som jag brukar. Det kan bli mitt nyårslöfte rent generellt. Att sluta vara en idiot. Att sluta ta alla beslut i livet baserade på känsla. Att försöka få in en rationell tanke här och där, även om det är tråkigt. Det ska jag försöka med.
Eller vem försöker jag lura? Jag sitter och skriver det här på min 45-årsdag. Har jag inte lärt mig hur livet fungerar nu kommer jag aldrig göra det. Ni kan nog förvänta er ett par idiotaffärer under 2020 också. Oroa er inte. Materialet till mina krönikor kommer inte ta slut.
Gott Nytt År på er. Ta hand om varandra och var snälla mot varandra. Och tänk inte så mycket. Kör på det som känns bra, det löser sig.