Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag insåg precis att det redan är augusti. Tiden går alldeles för fort, det känns som att det är fredag varje dag, jag hinner aldrig med det jag ska göra och jag blir lika chockad varje gång det är dags att betala räkningar igen för att det känns alltid som att det bara var en vecka sedan jag gjorde det senast.
Jag hinner inte med någonting tycker jag, jag hinner inte jobba, jag hinner inte vara ledig, jag tycker inte det är någon idé att planera något för tiden bara rusar ifrån mig. När jag pratar med mina vänner håller många av dem med. Tiden räcker helt enkelt inte till längre.
Jag satt och funderade på det när jag var på väg hem med båten igår. Jag och en god vän hade släpat med oss min far som fyllde år, vi åkte till Fejan utanför Norrtälje och firade honom med pompa och ståt. Grymt trevligt, men på hemvägen började jag tänka på hur få båtar vi mötte, och så få båtar jag har sett ute på sjön i år.
Det har absolut inte varit tomt, och ringer du Sandhamn är det allt som oftast fullbokat, men alla, och jag menar alla, har köpt båt till i år. Denna säsong och den förra är de två bästa i båtbranschen på många, många år, men var är alla de båtarna?
Jag har varit på sjön större delen av mitt liv och svär att det var mycket mer båttrafik förr om åren. Exakt detsamma kan sägas om bilbranschen, försäljningen av sportbilar och sommarbilar slår rekord om man ska tro bilhandlarna man har i bekantskapskretsen, men jag ser absolut inte fler sportbilar på vägarna nu än förut, snarare tvärtom.
Det fick mig att bli lite filosofisk och lägga ihop ett plus ett. Är det så att alla drömmer om en aktiv fritid med båtar och bilar men ingen har egentligen tiden att utnyttja den? Pengar för att köpa grejorna finns men tiden att använda dem finns inte. Är det för mycket som pockar på vår uppmärksamhet nu för tiden för att vi ska få ihop det?
Barnen har sina intressen, de vuxna har sina plus jobb, att få ihop något som alla vill göra i en familj har inte direkt blivit enklare när det finns en miljon alternativ för var och en. Ju mer pengar i fickan desto fler alternativ, positivt kan man tycka men kanske inte alltid. Jag tror det är så.
Jag tror många har för mycket pengar och alldeles för lite tid för att njuta av dem. Man köper saker med någon dröm om att använda dem men det blir bara en grej till som tar tid och energi och till slut ger ångest. Inte för alla såklart, men för många.
En klok människa som dog en alldeles för tidig död efter ett mycket framgångsrikt yrkesliv som gjorde att hans familj ärvde en miljardförmögenhet sade något i stil med: ”Den största läxan jag har lärt mig i livet är att inte ens alla pengar i världen kan köpa en sekund tid.”
Jag tror många skulle behöva reflektera över det. På riktigt. Kanske inte bara reflektera utan faktiskt göra förändringar. Tid är inget som går att köpa. Ta ett steg ur ekorrhjulet för en sekund och fundera på vad som gör dig lycklig, och då menar jag verkligen lycklig, och gör mer av det. Nu på en gång.
Blir du lycklig av att jobba, grattis, jobba mer, blir du lycklig av att umgås med din familj, bra, se till att du gör det mer. Mår du bra av att hjälpa andra, hjälp andra. Resa kanske är din grej? Boka nästa nu på en gång. Mår du bra av att åka runt i din cab, låt den då inte stå i garaget hela tiden utan ge dig ut och åk i den. Gillar du att åka båt, åk båt, sluta tänka att du ska göra det nästa vecka, för nästa vecka är inte garanterad, bara nuet är det.
Om du inte reflekterar över det kommer du vakna upp som gaggig pensionär med för stor prostata och ultradåligt korttidsminne och gräma dig över allt du borde gjort när du hade möjligheten.
Jag tror jag ska ta min nyvunna klokhet och ge mig ut på sjön igen. Vad tänker du göra?