Ternström: Ingen kommer ihåg en fegis

"Inte bara fick jag prova den roligaste bil jag någonsin kört, jag blev samtidigt av med downforce-oskulden på Vallelunga utanför Rom den 28 juli. Det här är svart magi, och jag älskar konceptet."

Ternström: Ingen kommer ihåg en fegis

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


"Mr Ternström. Trust me." Instruktörens röst sprakade över radion. Jag körde full gas med den nya Lamborghini Huracán STO längs långa rakan på Vallelunga circuit, bara 50 meter bakom instruktören i en exakt likadan bil. Hade precis växlat innan varvstoppet. Motorn skrek bakom mig och farten var långt över 200 blås.

"Listen to my voice. Don't brake for the next corner. Just lift the gas. No sudden movements, you will upset the car. Follow me through the next bend!"

Förslaget var sinnesjukt. Omöjligt. Förra varvet körde vi samma kombination kurvor på fyrans växel. Nu hade jag sexan i. Det här skulle absolut inte gå. Instruktören var komplett galen. 

"You have almost 500 kilos of downforce now. Trust the car, trust me. Do exactly as I say and you will be fine." 

Kurvan framför mig var brant och jag kommer inte att kunna ta den i 100 kilometer i timmen snabbare än förra varvet, tänkte jag. 

Ingen kommer ihåg en fegis. Istället för att bromsa inför kurvan lättade jag lite på gasen och styrde in. Mjukt. Jag gjorde precis som instruktören sade. Jag gick in i kurvan i en ofattbar fart. Det här skulle sluta riktigt illa.

Min självbevarelsedrift tutade högt i skallen. Man-övern jag gjorde var mot alla mina instinkter. Jag var helt säker på att jag skulle sladda av banan, krascha mot räcket och göra mig till åtlöje för alltid. Jag skulle kunna glömma att bli bjuden till exklusiva provkörningar med Lamborghini för alltid. 

Då hände det. Fysikens lagar bröts. I en ofattbar fart tog jag kurvan precis bakom instruktörens bil. Vi satt som klistrade mot backen. En osynlig hand från himlen tryckte ned mig mot asfalten och lät mig ta en kurva långt mycket snabbare än vad jag trodde vara möjligt. 

"Welcome to the wonderful world of downforce!" skrek instruktören glatt över radion. 

Känslan var exalterande och orealistisk på samma gång. Det var ofattbart att detta var möjligt. Den här bilen kommer slå varvrekord på många banor framöver, framför allt med mycket mer kompetenta förare än jag. 

Om du tar en bil som vunnit Daytona tre gånger i rad och gör den möjlig att registrera för gatbruk har du en bra början till en vansinnigt snabb bil för bankörning, och för din favoritväg där hemma. 

Huracán STO gör detta genom att offra det minimala bagageutrymmet fram och ersätta det med luftkanaler, som i hög hastighet ger dig extra marktryck över framvagnen. Detta, parat med en ordentlig vinge där bak samt en venturikanal under bilen ger totalt nästan 500 kilo extra downforce.  

Systemet är inte för fegisar. Du kan inte ta en kurva 20 km/h snabbare på en bana och tro att bilen är klistrad mot asfalten. Nej, du måste släppa allt vad självbevarelsedrift heter och våga ta kurvan betydligt snabbare. Först då får du effekten jag beskriver.  

Stort tack till min instruktör som hjälpte mig över gränsen. Inte bara fick jag prova den roligaste bil jag någonsin kört, jag blev samtidigt av med downforce-oskulden på Vallelunga circuit utanför Rom den 28 juli. Det här är svart magi, och jag älskar konceptet.