Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag har kört bil i snart 30 år, vilket är hemskt att erkänna för det betyder att jag är svingammal.
Under de åren har jag hunnit äga långt norr om 100 bilar, och med hjälp bland annat av den här fantastiska tidningen har jag säkert kört långt över 1 000. Hur många mil det har blivit vågar jag inte ens tänka på.
Jag har ALDRIG varit med om en trafikolycka. Inte vad jag minns i alla fall. Jag blev påkörd på en parkering en gång när jag hade en Porsche Panamera. Jag flög ur bilen för att läxa upp den andra föraren men det visade sig att det var en tjej så jag sade att det inte gjorde något. Men häromdagen hände det. Jag kraschade i min nya lastbil! Min underbara superstora pickup!
Det var dock inte en helt normal olycka, så när ni läser det här, tänk då på att jag har behövt förklara det för ett försäkringsbolag också.
Jag har flyttat i helgen. För ett par månader sedan spontanköpte jag ett hus tio minuter från radhuset. Efter det har det varit ett gäng grymma hantverkare här som har byggt om det lite så att det ska bli lite mer storfräsigt. Men i helgen gick som sagt flyttlasset.
Hantverkarna jobbade in i det sista så i fredags när olyckan var framme var det fullt hus, tänk er ett avsnitt av den där serien extreme home make-over. Det var snickare, målare, elektriker, rörpulare och you name it. Överallt var det folk och de slet så svetten sprutade för att få huset klart.
Jag kommer inglidande på den väldigt isiga infarten där det redan står en jättefin flong ny Dodge Ram och ett par andra hantverkarbilar. Jag pratar med min passagerare om hur halt det är och att min infart är lite jobbig då det är en ganska rejäl nedförslutning på den. Den är inte riktigt optimal i vinterväglag.
Jag ställer bilen i backen då parkeringarna är upptagna. Jag skämtar med min passagerare om att jag vrider däcken åt vänster så att den inte glider in i den splitter nya Ramen som står snett nedåt höger ifall den skulle börja glida. Sedan går jag in i köket och sköter mina byggplatsplikter. Jag gör kaffe åt de som faktiskt jobbar.
När andra koppen är under tillverkning hör jag en av snickarna skrika till: ”Helvete, akta er!” Jag hinner titta ut genom fönstret och ser min vita pickup, min helt obemannade vita pickup, komma åkande rakt mot huset. Förmodligen är det blankis under det lilla snötäcket som ligger så den har helt enkelt börja glida på isen.
Tur i oturen är att jag har ett stort träd mellan huset och infarten, där tar det stopp för min lilla pickis. Hade inte trädet stått där hade den förmodligen åkt rätt in i hallen.
Att ingen skadade sig är det viktigaste, och när jag gick ut till bilen trodde jag faktiskt inte att det skulle vara så farligt med den heller, det gick ju liksom inte fort, den kanske hade glidit tre meter när den träffade trädet.
Men det var lite värre än jag trodde. Den supercoola kofösargrillen är helt förstörd, och den trycktes in så långt att den gick in i fronten och sabbade den också. Dessutom slutade nyckeln fungera samtidigt, sitter det en sensor eller en mottagare för nyckeln i fronten? Det har jag ingen aning om.
Nu står den här i alla fall, halvskadad, men fortfarande supercool, och jag har varit med om min första olycka, fast jag inte ens satt i bilen. Ska bli kul att höra vad Länsförsäkringar tycker om det här…