Projektet startades, gick i konkurs, köptes av Ford, såldes och gick omkull igen. Men nu är elbilen Think tillbaka på banan. Nästa år finns den avgasfria bilen att köpa.
Nya Think är snyggare än första generationen och verkar vara ”mera riktig bil”.
Norrmän är ett segt släkte – inte bara när de går på tur, utan också när de har otur. Som med elbilen Think i första vändan. Den gick dåligt att sälja på 1990-talet, och det hjälpte inte att Ford köpte verksamheten och pumpade inte pengar. 2003 gav Ford upp, och sedan dess har ett antal norska entusiaster jobbat upp företaget och skaffat en stabilare finansiering.
Think City är bara 312 cm lång och standardmässigt tvåsitsig, men två barnsäten finns som tillval.
För ett par dagar sedan rullade den första elbilen ut från fabriken i Aurskog utanför Oslo, och nu ska premiärserien testköras i vintermiljö för utvärdering, bland annat av batteriets kvalitet och kapacitet.
Enligt fabriken ger det batteri som sitter i de första seriebilarna en räckvidd på 18 svenska mil per laddning, i ren citykörning något mer.
Think är uppbyggd på stålstomme med kaross av genomfärgad ABS-plast. Den ska byggas i 7.000 exemplar per år.
Det betyder med norska elpriser att ”bränslekostnaden” ligger på 1,10 norska kronor per mil (=1,25 svenska). Till det kommer en månadskostnad på drygt 1.200 NOK för hyra av batteriet. Hyrsystemet innebär att företaget Think tar för ansvar för allt underhåll av batteriet, vad som än händer med det.
Elmotorn driver framhjulen och har effekt nog för att accelerera Think 0 – 50 km/h på 6,5 sekunder. Toppfarten uppges till 100 km/h.
En kalkyl i reklambroschyren förklarar att man spar cirka 20.000 NOK per år på att köra Think City jämfört med en bensinbil om man bor i Oslotrakten. Det ska alltså vägas mot leasingkostnaden för batteriet på 14.600 norska kronor. Men det förutsätter att man regelbundet kör innanför stadstullarna i Oslo.
Med Think kör man fritt genom tullarna, och dessutom får man parkera gratis och även köra i kollektivfilerna, påpekar reklambroschyren.
Invändigt ser Think ut som en vanlig minibil. Den har krockkuddar, värmesystem och elfönsterhissar och fabriksmonterad ljudanläggning.
Nya Think City förefaller att vara ”mycket mera bil” än den första generationen. Den är betydligt snyggare att se på, och utrustningen skiljer sig inte mycket från ”vanliga” minibilars: här ingår ABS-bromsar, två krockkuddar, bilbälten med försträckning, servostyrning, elfönsterhissar, värmesystem och fabriksmonterade högtalare. På tillvalslistan finns centrallås, timer för förvärmning, panoramaglastak, elvärmd vindruta, larm och tre olika stereoapparater.
Batteriet, som inte kräver något underhåll, är av miljövänlig typ med koksalt och keramiska plattor och batterileverantören har förbundigt sig att återta batteriet när det är utslitet.
Även komponenterna i övrigt är till stor del miljövänliga och återanvändbara – 16 procent av bilen består faktiskt av återanvända material.
Till vänster om hastighetsmätaren sitter en ”tankmätare” för batterikapaciteten och till höger en ekonometer som visar hur eknomomiskt man kör.
Bilens stomme är av stål och karossen av genomfärgad ABS-plast som inte är känslig för repor. I standardutförande är Think City tvåsitsig, men två extra barnsäten finns som tillval (för 16.400 NOK)
Elmotorns effekt uppges inte, men Think uppges accelerera 0 till 50 km/h på 6,5 sekunder och 0 till 80 på 16 sekunder.
Bland företagen som är delaktiga i det nya Think-projektet märks Autoliv, Continental och Robert Bosch. Även Porsches utvecklingsavdelning är med och hjälper till med optimering av tillverkningsprocessen. Produktionen är planerad till cirka 7.000 bilar per år, byggda i tvåskift.
Think City ska säljas i hela Europa, och för närvarande konstrueras även en högerstyrd version för Storbritannien. Det arbetet görs av Magna Steyr i Österrike.
Bilen kommer inom den närmaste tiden att krocktestas, och efter vintertesterna av de första seriebilarna ska den reguljära försäljningen starta under våren 2008.
Priset för standardversionen är satt till 199.000 norska kronor, vilket motsvarar knappt 230.000 svenska.