Björn Bergman har provkört nya Subaru Forester – eller egentligen har han provkört den nya boxerdieseln. Björns första reaktion var – är det verkligen en diesel?! Läs provkörningen här!
Nya Forester har en ännu nyare motor – en boxerdiesel.
Hur är första intrycket?
Är det verkligen en diesel?! Varken ljud eller vibrationer skvallrar om att det är dieselversionen när jag sätter mig bakom ratten. Motorn går imponerande mjukt och tyst, men det sköna bottendraget övertygar när jag kör iväg: detta är rätta maskinen för den här bilen.
Hur skiljer den sig mot föregångaren?
Boxerdieseln är imponerande mjuk och tyst.
Forester har aldrig funnits med diesel förr, eftersom boxerdieseln är ny för Subaru över huvud taget. Forester kom i ny generation i våras – klart rymligare och bekvämare än förr, men har hittills bara funnits med tvåliters bensinmotor. Den provkördes av vår redaktör Martin Ström i maj, och han klagade på klent vridmoment i starten, vilket orsakade flera tjuvstopp. Men med lågväxeln klarade sig bensinversionen ändå fint utanför asfalten, och den rejäla markfrigången (21,5 cm) betyder att Forester verkligen kan kallas terrängbil, till skillnad från de flesta konkurrenter i lilla stadsjeep-klassen.
Väljer man boxerdieseln medföljer sexväxlad manuell låda, men ingen lågväxel. Det behövs inte heller; jag körde Forestern på avancerad terrängbana, och på ettan kändes det som att krypa på lågväxel. Vridmomentet är kraftfullt ända från tomgång, och att parera stenar, trädrötter och djupa hjulspår nästan ner till stillastående utan slira på kopplingen, var inga problem. Imponerande!
Forester känns luftig, rymlig och har en föredömligt upphöjd sittposition.
Vad är det bästa med bilen?
Den känns rymlig och luftig, och sikten från den lätt upphöjda sittpositionen är föredömlig, med extra plus för riktigt bra ytterspeglar. I stort sett (se nedan) går den tyst, och fjädringskomforten är förbluffande, även på grusväg med potthål och på trasig asfalt. Och dieseln, len och stark som en BMW-bensinare, är en pärla.
Och det sämsta?
Bullernivån är allmänt låg, men där fanns ett högfrekvent sjungande eller vinande ljud från bakvagnen som störde mig en del. Och växelföringen (via vajer) var ganska oprecis på provbilen, vilket Subarufolket förklarade med att det var förseriebilar vi körde. Det ska stramas upp när ordinarie leveranserna börjar under oktober. Efter tre timmar bakom ratten önskade jag mig också ett svankstöd i stolen – som i övrigt var bekväm och kunde ställas in för bra körställning.
Är det något som har överraskat?
Att en dieselmotor kan kännas så silkeslen och gå så tyst var en verklig (och positiv) överraskning. Och att den skulle klara den tuffa terrängbanan så elegant trodde jag faktiskt inte.
Läs mer om Subaru Forester, se relaterade länkar nedan.