Enligt uppgifter i italienska media gick Sergio Marchionne bort i en hjärtattack. Han opererades i slutet av juni men fick komplikationer och fördes till universitetssjukhuset i Zürich. I helgen försämrades Marchionnes hälsotillstånd ytterligare.
Styrelseordföranden för FCA, Fiat/Chrysler, John Elkann skriver följande idag:
”Tyvärr har det vi fruktade skett. Sergio Marchionne, mannen och vännen, är borta.”
”Jag tror att det bästa sättet att hedra hans minne är att bygga vidare på det arv som han lämnade till oss, fortsätta att utveckla känslan av det personliga ansvaret och den öppenhet som han bemästrade till fullo.”
”Min familj och jag kommer alltid att vara tacksam för vad han har gjort. Våra tankar är med Manuela och hans söner Alessio och Tyler. Jag skulle vilja be alla att respektera Sergios familjs önskan om att kunna sörja privat.”
I lördags utsågs britten Mike Manley till vd för FCA, har har tidigare varit chef för Jeep och Ram. Sergio Marchionne hade planerat för sin avgång från FCA, som skulle ske 2019, men han hade tänkt fortsätta som chef för Ferrari i ytterligare fem år. Louis Camilleri har utsetts till ny vd för Ferrari och John Elkann, barnbarn till Gianni Agnelli, har tagit posten som ny styrelseordförande för Ferrari.
Under Sergio Marchionnes ledarskap har FCA fokuserat på sina premiumvarumärken som Ferrari, Jeep, Alfa Romeo och Maserati – där samtliga fått en utökad modellflora. På liknande sätt har Chrysler, Dodge och Ram fokuserat på de modeller som är lönsamma. Strategin har varit framgångsrik och Jeep, som exempel, har en sexfaldigt större produktion idag jämfört med för tio år sedan.
Sergio Marchionne var både färgstark och stentuff
Inom bilindustrin finns det några få, egensinniga personligheter som står ut från mängden. Individer som har styrkan att ruska om en hel koncern med tiotusentals anställda och inspirera till stordåd enbart med hjälp av sin utstrålning.
Sergio Marchionne var en av dessa fåtaliga.
De flesta av er kan redan historien om den italienska familjen som flyttade till Toronto i Kanada för att sönerna skulle få en bättre utbildning. Marchionne tog en juristexamen, lärde sig engelska flytande och gjorde karriär i Kanada när han blev handplockad till att reda ut trassligheter i Algroup, Schweiz. Det uppdraget slutade med att han blev vd och den mäktiga industrifamiljen Agnelli fick syn på den handlingskraftige landsmannen, som valdes in i Fiats styrelse.
Inom loppet av några år dog flera av de viktigaste medlemmarna i familjen Agnelli. Det uppstod ett akut maktvakuum och styrelseordföranden Luca Cordero di Montezemolo gjorde ett desperat val när han 2005 tillsatte Sergio Marchionne som koncernchef för Fiat, som ännu en gång var på fallrepet.
Sergio Marchionne städade bort närmare 2.000 onödiga mellanchefer i det byråkrattyngda Fiat men avskedade inga bilarbetare och stängde inte fabriker. Ett krig med de mäktiga fackföreningarna skulle aldrig gå att vinna. I en djungel av udda bilmodeller rensade Marchionne bort det mesta men såg till att Grande Punto och 500:an utvecklades, vilka räddade Fiat.
Stjärnstatus fick Sergio Marchionne när han förhandlade med delägaren GM – som hade 20 procent av Fiat – och lyckades få loss två miljarder dollar av jänkarna för att de skulle komma ur den italienska sörjan.
Några år senare var Fiat på grön kvist igen och det mesta såg bra ut. Tills september 2008, då Lehman Brothers kollapsade och bankkrisen slog sina klor i en hel värld. General Motors var på väg mot konkurs, liksom Chrysler, och skulle de två gå omkull riskerades hundratusentals jobb i USA. I det här läget såg Sergio Marchionne en chans som ingen annan trodde på – att rädda Chrysler. Som belöning skulle Fiat bli delägare och så småningom majoritetsägare, om allt gick väl.
Sergio Marchionne lyckades övertyga alla berörda om att det fanns en framtid och Chrysler reste sig, mödosamt. 2014 slogs de två bilföretagen samman till FCA, Fiat Chrysler Automobiles. Det var i sista stund för vågskålen hade slagit över på andra hållet, Chrysler gick som tåget men Fiat hade återigen hamnat i kris.
Samtidigt tog Marchionne ett fastare grepp om kronjuvelen Ferrari. Luca Cordero di Montezemolo fick sparken och Marchionne tog själv posten som styrelseordförande. Sentimental var han inte, Marchionne …
Senaste gången någon såg Sergio Marchionne i kostym och slips var när han besökte påven 2007. Säckiga byxor och mörk, stickad tröja gjorde att Marchionne stack ut i ett hav av kostymnissar. Stack ut gjorde också hans okonventionella åsikter om en bilindustri som ”bara förstör pengar”. Lönsamheten måste upp och det kan endast ske genom sammanslagning och förenkling. Varför skulle man till exempel inte kunna enas om några få, gemensamma motorer? Varför ska varje biltillverkare plöja ner miljarder på utveckling av komponenter som konsumenterna ändå inte kan särskilja?
Under 2015 satte Sergio Marchionne press på GM och föreslog ett giftermål med FCA, vilket skulle skapa världens största bilföretag – och ”betydande vinster för aktieägarna”. GM:s koncernchef Mary Barra var dock måttligt road av uppvaktningen och nobbade. Förståsigpåarna skakade på huvudet men Marchionne såg inte allt för ledsen ut. ”Nästa stora konsolidering inom bilindustrin sker senast 2018,” sa Marchionne.
Ett av de kontroversiella besluten från Sergio Marchionne var att lägga ner Dodge Dart och Chrysler 200. ”Småbilar tjänar vi inte pengar på” var det raka beskedet och Chrysler behövde all kapacitet man kunde hitta för att bygga stora pickuper, suvar och olika Jeep-modeller.
Sett i backspegeln var det Sergio Marchionnes okonventionella ledarstil som räddade både Fiat och Chrysler från konkurs. Han såg möjligheter där andra bara såg problem och Marchionne hade dessutom modet att genomföra sina visioner – inte minst genom sin förmåga att entusiasmera medarbetarna. Samtidigt var han stentuff mot de som inte levererade, det som John Elkann beskrev som personligt ansvar.