I trafiken är det en mängd olika typer av personer som ska samsas – och då är det oundvikligt att det dyker upp problem.
Vi har flera gånger tidigare skrivit om vad som brukar reta upp oss privatbilister, men det finns också ett annat perspektiv på det hela: yrkeschaufförer som spenderar hela arbetsdagen i trafiken har ibland en annan infallsvinkel och kan bidra med synpunkter från ”en trappa upp”, från kommandobryggan i en högbyggd buss eller lastbil.
Kenneth Åkerblom är busschaufför på företaget Delfinbuss, och bidrar med flera punkter som vi personbilister, cyklister och fotgängare gärna får tänka på för att få trafiken att flyta på lite bättre – och som vi kanske inte tänker på idag.
Mittfilsåkare
Först ut är de så kallade mittfilsåkarna – alltså bilister som på en väg som har minst tre körfält envisas med att åka i mitten av bekvämlighet.
Att köra om till höger är förbjudet om hastigheten är högre än 70 km/h eller om körfälten inte har olika destination, så en ”högerfilsbilist” som vill köra om måste alltså ge sig ut i körfältet längst till vänster och sedan byta tillbaka till körfältet längst till höger för att göra en laglig omkörning.
För ett tungt fordon är det ännu krångligare. Vissa vägar har omkörningsförbud i vänsterfilen och att ändå ge sig ut där med en tung buss eller lastbil kan vara förknippat med höga böter. Bötesbeloppet är nämligen inte fast, utan det bestäms utifrån hur många extra kilo fordonet väger utöver de 3,5 ton som är tillåten maxvikt för att få köra om i vänstra körfältet.
Den här missen kostade en av Kenneth Åkerbloms kompisar 40.000 kronor i böter, berättar han. Kör man om på insidan blir det däremot fasta böter på 1.500 kronor.
• Är mittfilsåkarna ett stort problem, tycker du?
”Ja, det är ett problem rent generellt. Är det tre filer ska man inte behöva gå ut i omkörningsfilen längst till vänster om man som jag har en hastighetsbegränsning på 100 km/h. Där ska privatbilarna kunna åka. Men folk lägger sig gärna i mittfilen och kör 70–80 km/h när det är en 100-väg”, säger Kenneth Åkerblom till auto motor & sport.
Trånga vägarbeten…
Ett annat irritationsmoment för en yrkeschaufför som kör tunga fordon är att många vägarbeten, där vägen till exempel leds om med koner eller gråsuggor, ofta är anpassade efter mindre fordon – inte stora bussar eller lastbilar. Det blir onödigt trångt, helt enkelt.
”Jag vet inte om vägarbetarna har några mått att gå på, och om vägen är rak brukar vi komma förbi. Men svänger det blir det trångt och då riskerar vi att repa bussen. Det kanske är trångt för att sänka farten för bilarna, men ibland är det nästan omöjligt att komma förbi.”
…och trångt i korsningarna
Bilister som ska svänga i en korsning har också en förmåga att köra för långt in i korsningen innan de svänger. Då kommer inte en stor buss eller lastbil runt om den ska svänga åt andra hållet.
”Det sker dagligen, att man inte kommer runt. Är man rutinerad så stannar man en stund, och smyger sedan ut i korsningen. Det gäller att ta plats.”
Och apropå trånga kurvor:
”Jag kan tänka mig att starta en fan club för lapplisor. Folk som parkerar närmare tio meter en korsning gör att vi inte kommer förbi i kurvan. Folk tänker inte på det.”
Att svänga i trånga korsningar i innerstaden kan också innebära att bussen måste ligga i två filer samtidigt. Då blir bilisterna förbannade och tutar, berättar Kenneth Åkerblom.
Förbannade fotgängare
Andra som kan bli förbannade är fotgängarna, när bussen tillfälligt kommer med överhänget på trottoaren för att kunna komma runt i en korsning.
”Då är vi på fotgängarnas territorium, så att säga, och då är det många som undrar ’vad gör du här?’.”
”Jag vill ju vara den där vänliga själen och inte reta upp folk i onödan. Sedan har man ju ett varumärke på bussen som folk ser.”
Fotgängare med barnvagn har också en förmåga att köra fram den precis till kanten av trottoaren vid ett övergångsställe, enligt busschauffören. Då blir det svårt att komma runt.
”Det är jätteläskigt att svänga då. De verkar inte förstå att det kommer bli trångt, utan rycker åt sig barnvagnen i sista sekunden och ser arga ut. Vi busschaufförer har koll, men man behöver ju inte köra ut det dyrbaraste man har så nära kanten.”
Vid övergångsstället finns också fotgänare som helt enkelt bara kliver ut i gatan eftersom de lagligt sett har rätt till det, men det kanske inte alltid är så passande om en buss närmar sig med bara några meters marginal.
”Man ska inte utnyttja det med för små marginaler. Då får jag tvärnita och det är farligt både för den som kliver ut och om bussen har passagerare som inte är fastspända.”
Snabba cyklister
När det gäller cyklister tycker Kenneth Åkerblom att många verkar vara helt besatta av att komma fram så snabbt som möjligt – inte av sin egen säkerhet.
”Jag gillar att cykla själv, men förstår inte att folk verkar nästan självmordsbenägna. Om jag ska svänga och blinkar samtidigt som det kommer en cykelklunga är det ingen som bromsar och kör jag ut blir de förbannade och dunkar i sidan på bussen.”
”Det går så fort. De har mycket tunnelseende, och verkar ta det som en tävling. Men det gäller så klart inte alla, och jag tycker annars det är bra att folk cyklar. Även när jag själv cyklar kan jag se andra cyklister som beter sig illa.”
När bussen ska släppa på passagerare vid trottoarkanten med lastluckorna öppna kan det också uppstå farliga situationer.
”Lastluckorna är ungefär i huvudhöjd. En gång fick jag stoppa tre cyklister som annars hade cyklat rakt in i luckorna. De hade kunnat slå ihjäl sig.”
2+1-vägar
När det gäller större vägar har busschauffören märkt att många bilister kör långt under hastighetsgränsen på så kallade 2+1-vägar – när det är enfiligt. Men när det sedan blir två filer, och det går att köra om, gasar de plötsligt på.
”Jag tror inte de tänker på det själva, men de kanske känner sig säkrare på en större väg när det är tvåfiligt och gasar på. Det här vet jag många som lagt märke till, det är inte bara jag.”
