Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag skiftar inte hjul själv. Att någon annan gör det mot betalning är lika självklart för mig som att låta en frisör klippa mitt hår. Men jag vill absolut ha kvitto på jobbet.
Min närmsta däckskiftare är en bilverkstad som hyserar i en nedlagd Preem-mack. De monterade mina vinterdäck, men kollade inte lufttrycket. När jag frågade om kvitto uppstod en lång stunds tystnad.
Ägaren sa sedan ”följ med in till kontoret”. Han startade upp datorn och körde i gång sitt ekonomiprogram. Det tog en stund att skriva ett kvitto, men till slut kunde jag lämna verkstaden för att aldrig mer komma tillbaka.
När krokusen började blomma i rabatten under förra veckan rotade jag fram mina sommardäck. Men vilken firma skulle jag anlita för hjulskiftet?
Utanför stormarknaden där jag handlar brukar en däckskiftarfirma ställa upp en tillfällig station. Smidigt!
Föreståndaren tar betalt med en kassaapparat som är uppkopplad mot Skatteverket. Dessutom är alla priser tydligt skyltade. Känns ju ärligt!
De fyra grabbarna som tar emot bilarna jobbar snabbt. När jag sitter i kön ser jag hur de dansar runt bilen i välkoordinerade rörelser som om de kommer från något racingteam. Imponerande!
Här kommer jag inte att behöva köa länge!
Innan grabbarna grabbar varsitt hjul kommer föreståndaren fram och kollar in mina däck. Seriöst!
Plötsligt förbyttes den trygga känslan.
”Tycker du att dina däck är bra?”, frågar han mig på Moskva-dialekt.
”Jo”, säger jag med viss tvekan
”Det är dom inte. Dom är jättedåliga!”
Inom mig växer tvivlet på däckens duglighet.
Sen vill han att jag ska balansera däcken med orden: ”Däcken håller längre om du gör det”.
Jag känner pressen, men avstår den extra kostnaden. Detta blir ändå sommarsulornas sista säsong.
Med några snabba ryska ord ger han order åt de unga killarna att sätta igång med skiftet. De byter inte många ord med varandra, bara min låsmutter. De drar åt muttrarna i en hast tills mutterdragaren kvider högljutt. Sen i med luft utan att läsa av vilket lufttryck biltillverkaren rekommenderar.
Efteråt kontrollerar jag däcken på närmsta mack. Upp till 0,6 bar fel.
Tack och lov verkar inte grabbarna ha dragit någon mutter snett, men det är en stor risk när de har så bråttom. Att det går fort är alltså en tveksam fördel.
Det är helt enkelt så att pengarna inte ligger i att byta däck, utan i att betala en usel lön till gästarbetare och att pressa kunden att köpa till balansering och helst en omgång nya däck som säljs med stor marginal.
Även om tricken är nya för mig har andra råkat ut för dem tidigare. En bekant berättar om sin mamma. Däckskiftarna vägrade att sätta på hjulen. ”Däcken är för slitna, de är livsfarliga”. Hon finner ingen annan råd än att betala över åtta tusen kronor för en uppsättning mindre standarddäck.
Berätta gärna om dina dåliga erfarenheter så att andra slipper råka illa ut! Om du vill lämna din berättelse anonymt kan du mejla den till magnus@automotorsport.se.
Tips för hjulskifte:
Gå inte under 3 mm i mönsterdjup även om 1,6 mm är tillåtet. Risken för vattenplaning blir för stor.
Dra åt med rätt moment. Det är lätt att dra åt för hårt med maskin. Du kan slutdra med fälgkors, när du dragit åt NÄSTAN så hårt du kan. Då är det lagom. Efterdra muttrarna efter en vecka
Snabbt kan lätt bli fel. En stor risk med mutterdragare är att muttrarna hamnar snett. Det kan leda till en dyr verkstadsräkning.
Däckhotell kan vara bekvämt. Men tänk på att det är ett sätt att binda dig som kund och det är viktigt att däcken inte förvaras för varmt. Många använder en container som står ute i solen.
Ha is i magen. Om du får höra att däcken är för dåliga kan du ändå få hjulen monterade och köra hem. Sen kan du i lugnt och ro läsa våra däcktester och göra prisjämförelser på nätet.