Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
När man är småbarnsförälder tänker man att det är den härligaste, men också den jobbigaste och dyraste tiden i livet. Barnen skriker, spyr och håller en vaken hela nätterna. I de tuffaste stunderna tänker man bara att, kan inte ungen bli stor någon gång så man slipper det här.
Shit va tufft det är att vara småbarnsförälder. Man tycker att det är dyrt att köpa nya kläder åt dem en gång i kvarten för att de växer hela tiden. Man tycker att de där glasburkarna med barnmat dränerar ens ekonomi.
Jag ska ge er en liten reality check. Småbarnsåren är de enklaste, och de billigaste åren du kommer uppleva som förälder. Det kommer nämligen en tid när det inte funkar att ge ungarna små leksaksbilar längre.
Ju äldre barnen blir desto dyrare blir de i drift. Kläderna ska helt plötsligt vara av ett visst märke, cykeln ska ha 49 växlar, och ett paket välling i veckan ersätts av 234 liter mjölk per dag. Fattar inte hur de får i sig allt.
Men jag ska verkligen inte gnälla. Mina historier om jobbiga tonåringar har jag läst mig till och hört från vänner. Jag vet inte hur det har gått till men jag har fått två extremt välartade barn. De är ödmjuka, empatiska och sparsamma.
Deras smala lycka i livet är förmodligen att deras mammas dna var något mer dominant än mitt när de blev tillagade. De begär aldrig någonting och när jag frågar vad de vill ha i julklapp säger de bara att de redan har allt de behöver.
Jag älskar dem för det, och jag har sagt till alla som orkar lyssna att så länge mina barn är ödmjuka och empatiska ska jag skämma bort dem så mycket jag kan. Skulle dagen komma när de slutar vara det och börjar tycka Louis Vuitton-väskor är viktigt stänger jag av kranen direkt. Men den dagen har inte kommit än.
Därför spårar jag lite när de inte önskar sig något. Jag känner att det är viktigt att jag håller ångan uppe. Förra året fick min pappa en Dodge RAM och hans gamla Volvo gav jag bort till en ensamstående mamma så hon kunde köra sina barn till skolan.
Så vad tror ni att barnen fick i julklapp? Exakt, var sin bil såklart. Min son fyller 18 i mars så i hans paket står det en Fiat 500 Abarth, manuell såklart så han lär sig köra bil på riktigt. Jag tycker den är skitcool, och jag hoppas jag får låna den ibland då jag var tvungen att sälja min Q8 för att ha råd med den.
Min dotter får en ny moppebil. Hon fick en moped när hon fyllde 15 nyss men med tanke på att en moped inte är optimal att köra året runt så byter jag ut den mot en moppebil lagom till jul. Jag har generellt inte mycket till övers för moppebilar på grund av att jag är livrädd att hon ska krocka.
Men istället för att jämföra moppebilen med en vanlig bil säkerhetsmässigt har jag börjat jämföra den med hennes vanliga moped, och då känns den helt plötsligt säker. Dum logik jag vet, men låt mig vara det.
Ingen av dem har ens yppat att de vill ha det här, de skulle de aldrig göra. Så jag gissar att de blir rätt förvånade och lite småchockade när det står två bilar på uppfarten på julafton.
Men önskar man sig inte något får man skylla sig själv. Då får man en bil, det är sedan gammalt.